Nu får det vara nog!!!

Självklart är ALLA människor lika mycket värda, och självklart ställer DS till det för de barn som drabbats av det eller dess följdsjukdomar? Handen på hjärtat skulle du DS förälder inte önska ditt barn fri från sitt DS om det gick att göra som i ett trollslag? Nu menar jag inte för din skull som förälder utan för barnets skull? Om jag hade haft ett barn med DS så hade jag absolut önskat att det skulle finnas en mirakelmedecin/kur/operation för honom/ henne. Det hade jag gjort ovsett vilken åkomma/sjukdom/defekt/avvikelse mitt barn fått. Detta hänger inte på något sätt samman med hur mycket jag älskar mitt barn. Av ren kärlek önskar jag mitt barn ett så bra liv som möjligt.

Toppen för dig och din flicka att hennes DS inte märks av över huvud taget, men alla DS-barn har det inte lika lätt som hon. Alla klarar inte skolgång och samhälle på samma nivå som barn utan DS och många får fysiska problem som jag INTE önskar mitt framtida barn på något vis.

Exakt.

Vad bubblar du om? Det kvittar inte om man har en funktionsstörning eller ej, givetvis är det svårare för en förståndshandikappad att ta en akademisk examen om det nu är vad vi pratar om. Varför skulle personer utan störning kallas normalstörda? Antingen har man en störning eller ej. Trams.Att låtsas att det enda som hindrar en person med DS från att bli neurokirurg eller kärnfysiker skulle vara att "sådana som jag" har fördomar och inte "ser till individen" är bara fånigt.

Jag ifrågasatte uttalandet att en funktionsstörning inte gör någon skillnad vad gäller inlärning i skolan. Du håller ju själv med om detta, att barn med DS har lite knepigare i skolan än baren utan DS, vad är det du ifrågasätter? Visst finns det personer utan DS som också har inlärningssvårigheter, på vilket sätt argumenterar det EMOT att DS orsakar svårigheter i en normal skolgång?

Jag har aldrigt argumenterart runt i cirklar ,men jag har inte heller valt den snabba vägen till saker och ting utan valt att se saker och ting med ett mer öppet sätt ,det du verkar tro att vi föräldrar inte förstår våra barnsfuntionshinder att det kan med föra med sig vissa svårigheter,men det är ju dem man ska övervinna och inte stirra sig blind på, du grusar ner dig på akademiska utbildningar .Det är väll det viktigaste att varje individ ses som den man är inte för det funtionshinder man har  utan göra nått bra av de egenskaper man är bra på.Alla människor tillför något tillvarandra oavsett med eller utan funtionshinder ,man kan ta nytta och lärdom av varandras erfarenheter och göra något bra av det istället för att generalisera människor i olika fack och kategorier. 

Jag antar att du LÄST mina inlägg och sett att jag dels inte "är emot" personer med DS och dessutom inte har någon uttalad plan att abortera ett eventellt DS-sjukt barn.

Jag håller med Lefo.

Nu finns det ju inget test som visar om ens barn kommer bli narkoman eller inte. Skillnaden mellan DS och en massa andra problem är att det finns ett (flera) _förhållandevis_ enkelt, ofarligt och pålitligt test.

Så ensam på en öde ö skulle din dotter inte ha några problem av sitt syndrom? Det måste nog ändå betecknas som ett undantag.