Förstföderskor i Sthlm med BF Augusti 2006

Nej, det var Nyth som pratade om dem... Tror de hette Sempers magdroppar (eller liknande)? Har inte testat dem än då Melvin har varit bra i både eksem och allergin, han är inte frisk från allergin men han har inte fått i sig ägg .

Tror det är så att de (enl lag) måste ordna barnomsorgsplats till varje barn som sökt (och stått i kö i mer än 3-4 mån), sedan om det är dagmamma eller dagis bryr sig nog kommunen mindre om för barnomsorg som barnomsorg. Tar vi däremot dagmamman så har vi ju kvar de fyra andra dagisen som vi vill ha (för man måste byta ut ett av sina alt. till det som kommunen anordnat), men där kommer vi få plats när Melvin är 16 år och jag vet inte, men jag tror inte han vill börja på dagis då (Om man räknar på vilket platsnummer vi har och hur många som de bärknar ta in på ett år för dagiset). Tycker det hade varit mycket bättre om man hade fått välja inom vilket område istället som man vill ha dagis än välja fem specifika dagis när lillplutten var 3 mån.

Melvin vaknar lika många gånger per natt oavsett om han sover i eget rum eller i vårt rum eller i vår säng (eller nja, i vår säng sover varken han eller jag bra). För Melvins del är det avsaknad av napp (som han sista tiden har i handen efter dragit ur den ur munnen själv *suck*) eller hans myskudde som försvunnit. hade vi haft möjlighet till att han skulle få eget rum eller del av rum själv så hade vi nog bytt till växa-säng, tror inte han trasslar in sig i en sådan lika mycket som han trasslar in sig i spjälsängen...

Har faktiskt haft ett par bra nätter nu (inte är man piggare för det dock) då M bara vaknat 2-3 gånger, däremot tycker han fortfarande att det är morgon alldelles för tidigt då.

Jag biter väl mig själv i svansen men jag har inte ork att vänta ut Melvin på nätterna, då går jag hellre upp och stoppar in nappen eller ger honom kudden så att han somnar om snabbt igen (eller lägger honom ned). Hade kanske varit annorlunda om han sovit i eget rum, nu står sängen vid vår fotända så då är det så lätt att stoppa in nappen eller vad det nu är. Men man blir trött av att göra det 10 gånger per natt... Dålig karusell för samtidigt som är trött och bara vill få sova en hel natt så är man också så trött att man inte orkar "ta striden" på natten.

Angel - Välkommen hem, vad roligt med Carls språk!

Skrutthumlan - Vad fint ni bor, du behöver inte vara orolig för att ingen ska komma

Blä, vad det testas här hemma. Melvin har börjat spotta ut maten vid varje mål (riktig mat), tar en tugga, tuggar lite och spottar sedan ut. Innan han spottar ut så tittar han på oss, böjer sig öve kanten på stolen och spottar ut så det är inget att han inte vill ha maten utan mer av test. Förut sade vi 'nej' men då blev det självklart ännu roligare. Nu tar vi av haklappen och säger tack för maten. Inte heller det verkar ha någon effekt på honom för han springar glatt ut i vardagsrummet. Kommer han tillbaka så säger vi att han får mat om han sitter i sin stol och äter. Då brukar han titta på oss och springa tillbaka in i vardagsrummet. OFtast har han bara hunnit äta två-tre tuggor så mätt är han inte, vilket leder till att efter någon timme igen är han hungrig. Jag vill egentligen inte ge honom något då, men samtidigt tror jag han är förliten om man säger att "Du åt ingen mat så nu får du vänta till nästa mål mat om två timmar (han har optimal mattid på tre timmar mellan målen). Ger jag heller ingen mat så blir det att öronen gnälls av för han är hungrig och grinig. ALLT ska testas, så fort man ens är på väg att säga nej och han märker det så ska det göras igen. Blir så tråkig stämning ibland för det enda man säger är 'nej' och lyfter bort honom från saker. Säger man inte ordet 'nej' och bara ignorerar honom så fortsätter han ändå göra det han inte får till han får reaktion (han har ju tyvärr ärvt sin mammas envishet ). *suck* Trodde det skulle bli enklare och enklare men ack vad man misstar sig... Och detta är bara början på hur trotsen sedan kommer att bli... Kan man lämna bort dem under värsta trotset? Någon som vill ta hand om en envis trotsare längre fram?

Milimina - Jag är hårdare än Anders på maten att M äter och sitter vid bordet, men det är ju Anders som är hemma på dagarna nu. Jag ger helst inte snack mellan maten (om inte jag och Anders sitter och fikar, då får M också något). Utan är det att han lekt men inte ätit så mycket så blir det mer ordentlig "mellis" (med banan, smörgås och fil eller liknande). Det blir bara så tråkiga middagar hemma ibland.

Norpan - Jag tror vi får göra så också. Vi har försökt gå från ett burkmål men det är oftast då han tröttnar rätt fort och börjar leka istället. Verkar som han inte har ro att sitta still.

Samtidigt vill jag lära honom att man sitter still på stolen (eller jag så mycket still en ettåring kan sitta still på en stol ) till man är mätt, sedan får man gå från bordet. Vill inte att han ska springa runt, äta två tuggor, springa runt osv. Jaja, trägen vinner. Jobbigaste är väl bara att detta är ju bara föraning om vad komma skall vad gäller att testa

Ancy - Ha rlsät och hört att de i den här åldern kommer in i någon separationsfas igen. Kanske det är det? Efter ett tag när hon inte är rädd längre så kommer hon gå tillbaka till att kunna sova bäst i eget rum igen. Melvin sover ju fortfarande i vårt rum men jag har ändå märkt att han är betydligt klängigare nu än tidigare. Tror den fasen går över fortare om man har dem nära (tar in sängen i samma rum t.ex.) till det gått över än att vänta ut fasen. Hoppas illamåendet går över snart för dig så att du kan njuta av plutt*n i magen.

Mollan - Sjyst med slagsida Har du fått sova ut nu några dagar? Skönt att det funkat bra att pappa sövt och tagit nätterna. Eftersom han tagit nätterna nu med alla uppvaknande kanske han kan fortsätta ta dem även när du kommit hem?

Här är också toaletten väääääldigt intressant. Än så länge har det tack o lov bara varit papper (som han tar från rullen precis bredvid och rullar ned). Men igår började han plocka andra saker i försök att kasta ned. Tack o lov sitter spolknappen så högt upp (inbyggd toa) så den kommer han inte åt så han har inte försökt spola bort något som inte går att spola bort.

Usch, känner mig som en hemsk mamma. Fick utbrott på Melvin imorse (kontentan av för lite sömn ett par nätter). Vi skulle ut och Melvin tycker inte att ytterkläder är passande då. Så han blev arg och vägrar overall (eller jackan den försökte jag också med), ju mer han skrek desto varmare blev han och ju varmare han blev desto mer omöjlig blev han för han blev argare osv osv. Till slut brast det bara för mig. Ställde honom gråtandes i hallen och gick in i sovrummet och avreagerade mig (var varm och svettig jag med - knappast bra när man förhandlar med varm och argt barn). När jag kommer ut så vill Melvin kramas men jag känner att jag är för arg för det så jag sätter honom bara i knät och försöker fortsätta klä på honom. Efteråt kommer alla dåliga känslor över att jag inte orkade krama honom. Då han var så ledsen att han hulkade. Så fort vi kom ut i kylan och det blåste lite (han gillar blåst - ja, allt väder som vi inte tycker vidare om ) så blev han glad igen (troligtvis för att han blev sval igen). Men jag har haft så dåligt samvete hela dagen. De kan verkligen konsten att få känslorna att svalla. Vi hade en tid att passa också annars hade jag lika gärna kunnat klä av honom och ta det senare... Fast det är samma diskussion varje gång. Så fort han ser jackan komma fram blir han arg - han älskar att vara ute - han hatar bara kläder. Har nog överkompenserat idag i form av pussar och kramar och bärande för morgonen men det känns ändå som att hur många pussar jag än ger så försvinner inte mitt dåliga samvete...

Några tips på hur man får bort dammsugarfobi? Han blir livrädd varje gång vi sätter i kontakten till dammsugaren. Den är hans bästa leksak just nu så fort kontakten är ur, då älskar han dammsugaren men så fort vi sätter i kontakten för att dammsuga vill han up i famnen fortare än kvickt och håller krampaktigt tag i oss eller så springer han så långt bort han kan från dammsugaren. Tycker så synd om honom! Försöker dammsuga när han sover eller är ute men det begränsar så mycket och det känns inte som det hjälper honom heller att alltid undvika det.

Annars är han riktigt gosig just nu. Vill gärna vara nära och gosa eller så får man pussar i tid och otid. Så mysigt och det kan verkligen göra en dålig stund som bortblåst...

Jo, jag antar att det är typiskt kvinnligt att få dåligt samvete över att man blir arg... Känns bättre dock efter man fått skriva av sig det dåliga samvetet Samtidigt tycker jag det är viktigt för Melvin att få se olika känslor. Det jag har mest dåligt samvete över är egentligen inte att jag blev arg utan att jag nekade honom tröst (men just då kände jag att jag inte kunde trösta, däremot tröstade jag honom sedan när vi kommit ut och han lugnat ned sig lite).

Det enda sättet att få dammsuga lite hemma är att ha honom i famnen, men det blir lite tungt då han ska flänga runt i famnen för att hela tiden ha stenkoll på var dammsugaren är. Han är lika rädd för lilla som stora dammsugaren. Men det går framåt, förut kunde han inte ens se dammsugaren i städskåpet utan att bli rädd, nu leker han med den iaf . Han är inte rädd för andra höga ljud. Vet inte om det kan vara att saker försvinner in i den och försvinner... Jaja, pappa tycker han har perfekt ursäkt för att inte behöva städa hemma på dagarna

Norpan - Såg din fråga längre bak om graviditet. Jag kände på mig att jag var gravid denna gång för jag fick en konstig känsla i magen som jag kände igen från Melvin (speciell sorts mensvärk, molande och spänd mage). Men det gick över och jag har inte känt något mer. Känslan i magen var anledningen till att jag tog testet. Fick bara en känsla av att jag borde ta ett gravtest... Kan inte förklara hur men det var bara en känsla jag fick.

Nanis - Jag hade nog gått på Ms linje. Vi hade förut en billig "skruttbil". Rolig att köra och billig, men efter ett tag blev den inte så billig för alla reparationer. Desstuom kan nyare bilar ha bättre försäkringspremie och billigare skatt då de inte släpper ut lika mycket som gamla och är säkrare. vi sålda vår Passat i förra veckan för 48 000 men den hade å andra sidan gått närmare 25 000 mil (fast det var en disel så den har många mil kvar). På den bilen (som ändå var rätt "ny" Modell 2001) har vi nog lagt ned totalt 20 000 i renovering (byte av kamrem, länkarm etc) så så billig var den inte. Då fick vi ändå väldigt bra pris för den när vi köpte den. Nyare bil slipper man ju mycket skitrenoveringar på, såna som kostar massa pengar men som man inte märker på något sätt . Nu har vi en iofs lika gammal bil, men den har inte gått lika långt, och den räknar vi inte med samma kostnader för i reparation. Det är mycket av felen som kommer av antalet körda mil, inte alltid i årsmodell.

Varför är det alltid fel tidpunkt med kläder. När jag nu är gravid hittar jag massa fina vanliga kläder som jag inte kan ha (men köper ändå till efter, även om det dröjer ett år innan jag kan ha dem ) och när jag inte var gravid hittade jag många fina mammakläder som jag tyckte saknades när jag var gravid...

Nanis - Det kommer bli kanon med nya bilen