Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

crex:
Vad skönt att tabletterna funkade bra på dig! Det är underbart att få sova gott...
Livmoderruptur är säkert riktigt extremt ovanligt, men bara tanken på det gör att man ryser. Ibland önskar man att man inte hade letat upp information på nätet...

Vanadis:
I Anna Wilsbys bok "Innan du föder" finns det ett kapitel som handlar om att lära känna sig själv och sina rädslor, jag tyckte det var en bra hjälp. Jag gjorde en lång lista (flera A4 blev det...) där jag beskrev allt jag var rädd för. Det kändes bättre att ha det svart på vitt, istället för att stoppa huvudet i sanden och låtsas som att rädslorna inte fanns. Undanstoppade rädslor är liksom farligare än de man vågar titta på, förnekade rädslor blir otroligt starka när de väl poppar upp.

Sedan började jag fundera på om det var några rädslor jag kunde göra något åt - i början kom jag inte på något, fick panik bara jag tittade på listan. Men så småningom har väl en del idéer kommit.

Jag håller med crex om att den där norska förlossningsserien är superbra.
Hoppas du får en Aurora-BM som det funkar med, jag tror det är jätteviktigt att det känns rätt med personen man träffar. Jag fick en Aurora-BM som inte fattade vad jag pratade om, så det var inte till någon större hjälp. En bra sak som kom av det ändå var att det numera står i min journal att jag är rädd. Sista gången jag träffade henne bad jag om att få kontakt med en kurator, och nu har jag träffat kuratorn en gång och det var en sååå mycket bättre matchning. Ska träffa henne varje vecka nu framöver. Lycka till!

Drottgirl:
Oj, det var snabba ryck!
Säger som HaJoMi, att det låter som att det ändå känns ganska bra - hoppas det är så!

crex:
Tänk att du är i v. 39!! Snart snusar du bebis...
Hur var det, när skulle du få din igångsättning (om tappen var tillräckligt mogen) - snart, va??
Hur känns det?

crex:
Åh, vad underbart!! Du ska se att det inte blir några som helst problem med anknytningen den här gången, du är ju redan KÄR!

Jag skulle vilja känna efter hur det är med tappen (är ett tvättäkta kontrollfreak, egentligen... ) men jag har ju fått strikta riktlinjer att hålla mig borta från det området för att inte få in bakterier eller reta igång något. Jag längtar sååå efter att få ta ett bad!!

Tror inte jag skulle våga testa ens när cerklaget är borta - för då får man ju ett nytt litet sår när de drar ut tråden (tror jag...). Har väl fått någon sorts infektionsnoja efter mina infektioner i cerklaget... För några månader sedan dristade jag mig till att känna liiite längst ut på tappen - tappen var bara så mjuk och sladdrig och tråden så grov, hård och vass! Så jag gjorde inte om det...

Onsdag - det är ju bara i övermorgon!! Oj, vad spännande!! Hoppas din tapp "uppför" sig nu och blir riktigt mogen tills dess!

0Love0:
Jobbigt att det strular med amningen.
Du kanske har testat att låta honom ligga kvar på favoritsidan när du byter till det bröstet han släpper taget om?
Så att hans ben då ligger under din armhåla, om du förstår hur jag menar.

Jag hade också så mycket strul förra gången med amningen, kämpade på i 3 månader och fick det till sist att funka - så det slutade ju bra.

Håller med crex att det är mysigt och praktiskt när amningen funkar men att man inte ska slita ut sig helt för det, det är det inte värt. Hellre en glad mamma än en trött och ledsen mamma.

Jag tyckte jag kände mig lite lugnare inför förlossningen senaste 1-2 veckorna, men inatt fick jag ett massivt återfall och vaknade efter 1,5 timmes sömn och kunde inte somna om förrän kl. 07:30 då jag lyckade sova en timme till.

Nu känner jag paniken igen, bara jag tänker på det...
Det känns så hopplöst, jag trodde ju att jag hade blivit lite bättre.

crex:
Är i v. 35+3 idag.
Det kanske är min hjärnas sätt att påminna mig om att jag ska prata igångsättning med läkaren imorgon? (Tack för det, hjärnan! )
Jag vet inte... Just nu är jag rädd för att bli så där panikrädd och chockad igen som jag blivit när mina tidigare förlossningar dragit igång med expressfart (och som kommit tillbaka de gånger sammandragningarna blivit så onda och regelbundna att jag behövt åka in till FL/spec-mvc under den här graviditeten).

Min man orkar inte riktigt med att jag blir så här orolig heller, han har börjat bli irriterad när jag blir ledsen och orolig och så låser sig kommunikationen totalt. Svårt läge att ta sig ur... Och jag märker ju att det här ökar på min oro.

crex:
Tack för kramen!
Och för att du delar med dig av hur det var mellan dig och din sambo!
Känns lite skönt att höra att det finns fler än jag som haft lite gnissel i relationen p.g.a. de här rädslorna och oron... Ska faktiskt dra med mig honom till kuratorn den här veckan, och se om vi kan få hjälp med att det inte ska låsa sig mellan oss. Hoppas det blir ett bra möte.

Jag kan definitivt tänka mig en EDA, tycker det låter som ett bra alternativ. Läste förresten nyss en intervju av en överläkare på KS som bl.a. säger att:
"Det finns inga studier som eg. visar att epiduralen kan fördröja förlossningen, därför tycker jag den är underskattad och fått för mycket kritik på senare år. -- Jag tror det finns en risk för fördröjt värkarbete, men att den är liten. -- Många kvinnor är hjälpta av en epidural också för att de slappnar av och känner sig tryggare. Allt det kan i sig göra att förlossningen går lättare."

Vad kul då! Grattis!
Hoppas det kommer att funka bra.
Tror du gör rätt i att ta bort tillägget och bara ge bröstet, att suga ur flaska är oftast enklare och det finns barn som då blir otåliga vid amning för att maten inte kommer lika fort.

crex:
Förstår att det är superpirrigt just nu...
Hoppas nu att det går vägen med din igångsättning imorgon så att tappen är tillräckligt mogen, att du får en schysst EDA och ett värkarbete som går som smort - jag ska hålla tummarna hela dagen för dig!

Skickar en extra stor kram!