Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

apan:
Jag gruvar mig också för att råka på personal jag inte trivs med... Jag blir en sådan mes när det händer, och ju mer rädd och stressad jag känner mig desto mesigare blir jag. Jag känner mig i underläge gentemot vårdpersonalen, och det känns jättesvårt att ställa krav. (Är inte så jämt, har inga problem med att gå och klaga t.ex. på en affär, utan det är när jag befinner mig i beroendeställning till den andra parten.)

Förra förlossningen hade jag extrem otur med personalen både på förlossningen och hotell-BB, jag blev jätteledsen och kände mig kränkt men vågade inte fräsa ifrån...
Det här är en stor del av min förlossningsrädsla, men vad gör man åt det?? Någon som känner igen sig?
Pratade med Aurora-BM om det igår, men hon fattade ingenting av vad jag pratade om. Hon är så inne på att "med en förlossningsplan så ordnar man allt", och det känns inte så.

apan och finesse:
Jag sprack mycket förra gången (och hade ont av det ungefär 2 år) p.g.a. extremt snabb förlossning (2 timmar från första känningen, det var hemskt). Då satte BM mig i knästående, och det var nog inte så smart - upprätta ställningar gör ju att det går ännu fortare... Så den här gången vill jag testa att stå på alla fyra eller liggande på sidan, det lär ska vara bra ställningar för att minska risken att spricka. Och så ska jag ha med mandeloljan, det gör vad det gör.

Lukas syskon:
Hoppas bebisen stannar där inne ett bra tag till! Håller tummarna! Jag riskerar också att få för tidigt, har fått för tidigt båda tidigare graviditeterna. Den här gången har man satt in ett cerclage - det känns lite bättre, men oroar mig gör jag ju ändå.

Lukas syskon o crex:
Jag mådde också otroligt dåligt efter förra förlossningen, jag var chockad och apatisk efter den kaosartade förlossningen. Känner igen mig så mycket i att inte få till anknytningen, det dröjde länge för mig. Och jag oroar mig för att det ska bli likadant igen. Har försökt prata med Aurora-BM om det också, men hon är nog bara för praktiskt lagd. *suck*
Nu ska jag få träffa en Aurora-kurator, får se om jag kan få bättre hjälp av henne med de här "mjuka" frågorna som en förlossningsplan knappast löser.

Hittade en sida om kejsarsnitt med en hel del bra fakta om bl.a. risker, om någon är intresserad: www.obst.mas.lu.se/perinatal/kkumas/forloss/f_snitt.htm

Är inte största risken för mamman blodpropp efter operationen? Sannolikheten är säkert väldigt liten, men för mig är det nog det som känns mest riskfyllt med kejsarsnitt. Men känslomässigt är kejsarsnitt så lockande för att man har mer koll på skeendet - och det finns garanterat personal närvarande.

Jag ska prata med min läkare på onsdag om ev. igångsättning _om_ jag går fram till v. 36 när man ska klippa cerklaget. Det var visst inte Aurora-BM jag skulle ta den saken med, fast hon skrev i och för sig en rad om det i journalen. Fast jag är rädd för igångsättning också... Inget alternativ känns bra, men ungen måste ju ut på något sätt...

Är gravid med barn nr. 4 (fast vi fick inte behålla barn 1 och 2, tyvärr). Är nu i v. 31+2, och det känns som det är en hel evighet kvar och jag bara oroar mig och oroar mig... Å andra sidan är risken stor att jag får för tidigt, har fått det båda första gångerna - så det är ju också något jag oroar mig för.

Hoppas du får ordentligt med stöd nu. *Håller tummarna*
Kan du känna något postivt i att det inte är så många veckor kvar längre som du behöver oroa dig?

(Funderar själv på om det kommer att kännas bättre framöver p.g.a. det, eller om det istället blir värre med oron ju närmare jag kommer förlossningen?)

crex:
Undrar också hur det är med dig/er?!
Hoppas allt är bra!
*stor kram*

Underbart att det gick bra!

Och tänk att det _kändes_ bra för dig!
Det är ju fantastiskt.
Suveränt att du kände dig bra bemött, att du fick uppleva att de tog hänsyn till just din situation. Tänk så bra att du kommer att ha med dig den här (ändå) positiva upplevelsen på förlossningen, positiva upplevelser ligger kvar i både kroppen och själen och det kommer att göra skillnad för dig när det blir dax. Go girl!

4 cm livmoderhals - det är hur bra som helst! (Jag ska kolla min livmoderhals imorgon, får se hur det blir? Känns lite nervöst. Hade 4 cm för 3 veckor sedan - har inte haft så lång på länge - men sista veckan har jag haft otroligt mycket sammandragningar så lite bekymrad är jag. Ska be om en urinodling också, ifall det är det som gör att jag fått så mycket sammandragningar.)

Och Bricanyl fick du med dig också, precis det du velat ha. Hoppas det kan bli lite lugnare med sammandragningarna nu!

Nu har jag också kollat in den där norska förlossningsserien! Det blir mycket tårar! Jag känner att det är bra för mig att titta på den och möta rädslan, att inte stoppa huvudet i sanden ("strutsmetoden" ) som jag gjort rätt länge nu.
Har börjat lära mig att strutsmetoden egentligen inte funkar så bra på mig: eller, jo: så länge jag förnekar rädslan känns det rätt bra _men_ sedan när jag väl befinner mig i situationen blir det panik och katastrof... (Som förra förlossningen, typ.)

Apropå att försöka låta bli att stoppa huvudet i sanden: läste i Anna Wilsbys bok "Innan du föder" (så bra bok förresten!! Har ni läst den?) om Birth Art: att verkligen visualisera sig själv när man föder barn, att teckna av sig själv när man föder. Tyckte först det kändes _väldigt_ löjligt, men bestämde mig ändå för att testa.
När jag så försökte låste det sig helt, jag bara storgrinade och fick total panik. Det fick mig att inse att här hade jag ett rejält problem som jag helförnekade, och det var nog den händelsen som fick mig att inse att jag behövde söka hjälp.

Till sist blev det iallafall en bild.
Kändes både konstigt och, på något sätt, bra. Jag fattar fortfarande inte att det ska vara jag på bilden, men jag känner att det var ett stort steg framåt ändå.

Någon fler som testat??

crex:
Ja, "Att föda" är bra. Mycket fakta. "Innan du föder" är också väldigt bra, den innehåller lite "mjukare" ämnen också: mycket om hur man kan förbereda sig mentalt. Och bra tips på hur partnern kan stötta aktivt (hoppas det funkar också! ). Och så profylaxandning, förstås. Båda böckerna kompletterar varandra, rekommenderar varmt att läsa båda om man får tillfälle.

Ja, visst är det intressant att se vilka bitar av förlossningsserien som triggar tårarna! Jag bölar varje gång mamman får bebisen i famnen och allt har gått bra. Tror det är erfarenheten av att det inte alltid blir så (som när våra tvillingar föddes, och dog) som gör det. Plus att jag själv var så chockad och apatisk efter min förra förlossning, att jag inte kunde ta in barnet, kunde inte knyta an - fast själva förlossningen på papperet slutade bra.

Fru U:
Skönt att du fått positiva besked!

Angelzezzan:
Jag har blivit lovad att få föda med personal närvarande under hela tiden, det är viktigt för mig som bara såg personalen under de sista 10 minutrarna förra gången. Dessutom har man skrivit utförligt i min journal om mina tidigare upplevelser, så om allt funkar som det ska (*håller tummarna*) tar de hänsyn till det när jag kommer in. Om jag går ända tills cerklaget klipps, kan jag få igångsättning - men läkaren tror inte det kommer att bli aktuellt, om man säger så...

Någon mamma lär ha svarat att "Det är NATURLIGT att dö också!".

Känner igen attityden hos min Aurora-BM. Hon har, liksom din, en väldigt praktisk syn på det hela. Typ "om jag skriver en förlossningsplan så har jag löst alla problem". Eller att om jag känner till fakta, så blir jag automatiskt trygg. När jag beskriver oro som handlar om mig själv, det jag tvekar om att jag ska klara av, psyket som du säger - alltså, hon verkar inte förstå vad jag pratar om överhuvudtaget... *suck*

Jag frågade om de hade psykologer på Auroramottagningen, och hon sa att de har en kurator. Så jag bad att få en remiss till henne, kanske kuratorn förstår att man kan ha oro som inte botas av allmängiltiga fakta. Hoppas hon kan ge mig lite mer personlig hjälp. Om du inte blir tillräckligt hjälpt av Aurora-BM, kanske du kan fråga efter kurator/psykolog?

crex:
Du har väl pratat med psykolog/kurator (om jag inte tar fel)? Tyckte du att du kunde få hjälp med "mjuka" frågor?? Fick du några bra råd?!

Håller med till 100%.

crex:
Skönt att bt var ok!

Jag har fått så våldsamt med sammandragningar senaste 1-2 veckorna, så nu har jag fått Bricanyl utskrivet. Gud, vad dålig man blir av dem!
Om man kände sig nervös i kroppen innan (t.ex. p.g.a. förlossningsrädsla...), så är det inget mot hur man mår med Bricanyl. Jag skakar hela jag, det känns som om jag hade full panik. Försöker hålla masken inför sonen, men det är inte lätt...
På förpackningen står det att det tar 1-2 veckor innan biverkningarna ev. minskar lite. Jippie.