Aurora

Åk dit, kan ju inte vara så dumt ändå. Känns det helt fel så har du ju testat. Jag är också en oroad själ, rätt ofta tänker jag på allt som kan hända.

Tycker absolut du ska åka dit. Jag snackade oxå med aurora under min graviditet, första gången hon ringde till mig började jag också att stor gråta. Men när jag väl fick träffa henne så var det helt annorlunda, jag grät inte en droppe. Det hjälpte bra dessutom.

Jag tycker du ska åka!

Auroran har varit emd om det mesta och det finns säkert gott om tjejer som reagerar precis som du!

Åk - finns det hjälp så ska man defenitivt ta emot den

Åk dit. Berätta hur det är. Berätta att du inte gråter av direkt panikrädsla och utgå från det planet. De är väldigt duktiga på samtal- så jag tror du mår bra av det. Ni kan ju gå igenom alla tänkbara vägar din förlossning kan gå och hur man löser ev problem. Jag hade redan bestämt mig för snitt jag innan jag dit- men hon lyckades lugna mig vädligt bra iaf, de kan bolla med ens känslor och tankar och det är jätteskönt! Jag grät säkert 30% av tiden- men det var helt oki. Det var jättebra att få ur sig det.

Jag har alltid sagt att jag ska göra snitt om jag någon gång blir gravid och när jag sedan blir det så kändes inte snitt som något som jag ville göra. Det är ju trots allt en operation och det finns alltid en risk även om de nu är små. Förlossningen sätter ju "igång" allt på ett naturligt sätt.

Jag vill bara vara säker på att min lilla späda kropp klarar av det. Ut ska den ju som alla säger, och jag vet att de övervakar allt och att de har super koll. Men vad händer om man inte orkar, om förlossningen tar lång tid och det blir för jobbigt för mig och barnet, åh! HJÄLP

Jag ska åka dit och prata. Min sambo har redan varit med om en förlossning en gång och försöker stödja mig, men har jag bestämt mig för att jag känner en sak, går det ofta inte att ändra mig. Även om jag åker dit är jag säkert skeptisk efteråt..

Men jag är rädd för att jag kommer känna mig dum, dum får att tårarna kommer spruta utan att jag kan kontrollera dem, för så är det. Kan inte rå för det. Nu tror BM att jag är förkrossad och det gör saken ännu värre. För när jag sa att jag är extra känslig så uttryckte hon åsikter att om; "ja gråter man för ett telefonsamtal måste det vara något extra".

Varför ska jag behöva vara känsligast i världen? =)

Jag tycker absolut att du ska åka! Då kommer du att få bra information, bara du kommer ihåg att ta med dig dinfa frågor om hur kroppen ska klara det, vad som händer om du inte orkar etc.

Inför min första förlossning tyckte jag också att det var bra med den där förlossningsförberedande kursen via mvc. Men så klart vi hade ju en toppeninstruktör också som förberedde oss på ett bra och stödjande sätt.

Ärligt talat tycker ajg att din bm är lite klumpig som uttrycker sig så om att gråta för ett samtal med auroramottagningen. Förlsosningen är ju något som väcker enormt mycket känslor hos dom allra flesta och gråten är ju något hälsosamt som lättar på trycket och hjälper oss när känslorna är lite utan kontroll. Om det är någon tröst så skakade jag, grät och spydde efter att jag hade pratat med Aurora-bm och fått min första tid. Så jag tycker inte alls att du låter känsligast i världen.

Tack för alla råd, känns bra! Bra med en sån här sida där man kan ventilera. Där andra kan uttrycka det man känner.

Som Minxy, jag gråter inte alltid för att jag är rädd eller ledsen, utanför att diskussionen är jobbig, skapar många känslor och för att jag inte vet hur jag ska tänka och känna! Crex: det var auroran som uttryckte att det måste vara något extra om jag blir ledsen över ett telefonsamtal, min BM på hemorten tar mig på fullt allvar och är ett jätte stöd.

När jag gråter med min sambo hemma är det ju en helt annan sak, för han vet ju hur jag är, vad jag känner. Men det känns som Auroran ska dömma mig, tro att jag är labil osv..

Att jag i allt det här ska vara orolig över vad någon tycker och tänker om mig! Jag som är så stark och självständig i vanliga fall. Liten man känner sig :/

Hej!
Jag är också en "sån där" som gärna vill ha kontroll på precis allt och har jag inte det så har jag en tendens till att stressa upp mig något fruktansvärt.
Innan jag ens blev gravid så tänkte jag på framtida förlossning med skräck och rös av bara tanken att inte veta exakt vad som händer, att inte veta om personalen verkligen är kompetenta nog att veta vad de ska göra i alla lägen osv.
I somras vikarierade jag på förlossningen som uska hela sommaren och lyckades dessutom bli gravid . Men tvärtemot vad de flesta tror så är jag jätteglad att jag har varit med på så många förlossningar och sett precis hur det går till. För visst, det är mycket smärta och starka krafter inblandade, men ALLA KLARAR DET!!! Ja, ALLA!
Och jag kan LOVA dig att alla barnmorskor som jobbar där har full koll på dig och bebisen hela tiden och gör det bästa av alla situationer. Ser de något avvikande med barnets hjärtljud så konsulterar de läkare direkt och tar snabbt till åtgärder om det skulle behövas. De riskerar ALDRIG barnets hälsa (och inte mammans heller för den delen..)!! Och när/om du känner att "nu orkar jag inte mer" så finns barnmorkan/undersköterskan där och hjälper till och peppar och hittar lösningar så att du hittar nya krafter.
Och det konstiga är att efter till och med den längsta, jobbigaste förlossningen där mamman kanske trott hon ska dö på kuppen, så är all smärta och allt jobbigt som bortblåst när bebisen ligger på bröstet.

Jag hoppas verkligen inte att jag skrämt upp dig med min långa utläggning för det var absolut inte min mening!!! Ville mest få dig att känna förtröstan i att ALLA klarar av sina förlossningar på ett eller annat sätt och att det är väldigt kompetent personal som jobbar med att hjälpa bebisarna komma till världen...
Och jag tycker absolut att du ska gå på det där Aurorasamtalet! So what om du bryter ihop? Man är ju extra känslig under en graviditet så det är inget de inte varit med om förut kan jag lova.

Lycka till!!
Kram Johanna

Jag hade samma tankar som du och tyckte det kändes dumt att jag, som brukar vara så stark, plötsligt blev helt vettskrämd vid tanken på att få barn.
För mig hjälpte det att få sätta ord på vad jag kände. Aurora-BM fick mig aldrig att känna mig larvig eller svag, snarare lyckades hon få mig att tuffa till mig ytterligare.
Jag tyckte att förlossningen gick makalöst bra och alla barnmorskor och sköterskor respekterade anteckningarna som Aurora-BM hade gjort i min journal. Jag tror att det kändes så bra just för att jag blivit så väl bemött och förberedd av min Aurora-BM och de andra.

Jag fick en tid i slutet av november. Men kom på att den inte passade så bra. Vi har runt 10 mil till BB och Aurora och den tiden vi fick passar inte. Så då ska jag skjuta på tiden i en månad, för de hade bara tid 1 gång i månaden..

Vem vet, kanske känner mig mer säker ju längre tiden går..