Inlägg från: Sandra Forslund |Visa alla inlägg
  • Sandra Forslund

    Aurora

    De ringde idag från Falu lasarett och gav mig en tid för Aurora-samtal. Nu sitter jag här och överväger att inte gå. Jag vill bara att alla ska förstå att jag är som person lite av en kontrollfreak, jag tycker om att veta vad som ska hända och ske. Jag vet inte vad som kommer att hända vid min förlossning och detta gör mig orolig. Men vem vet det första gången? Dessutom finns tankar där om att barnet mer eller mindre inte kommer att komma ut, det kommer att fastna, jag svimmar, det sitter där, det får syrebrist och får skador eller ännu värre. Det finns massa "konstiga" tankar som far i mitt huvud. ORO.

    Sen är jag som person ooootroligt känslig. När jag pratar om min kommande förlossning blir jag ledsen och gråter. När Auroran ringde hände ju detta och hon verkade tro att jag är förskräckligt rädd och helt förkrossad, men så är inte fallet.
    Jag kommer att åka dit och sitta där och gråta i de 60 minutrarna som samtalet är. Känner mig dessutom lite dum. Varför har det här blivit så förstoooorat?

    Hur ska jag göra? Aurora eller EJ?

  • Svar på tråden Aurora
  • Sandra Forslund

    Jag har alltid sagt att jag ska göra snitt om jag någon gång blir gravid och när jag sedan blir det så kändes inte snitt som något som jag ville göra. Det är ju trots allt en operation och det finns alltid en risk även om de nu är små. Förlossningen sätter ju "igång" allt på ett naturligt sätt.

    Jag vill bara vara säker på att min lilla späda kropp klarar av det. Ut ska den ju som alla säger, och jag vet att de övervakar allt och att de har super koll. Men vad händer om man inte orkar, om förlossningen tar lång tid och det blir för jobbigt för mig och barnet, åh! HJÄLP

    Jag ska åka dit och prata. Min sambo har redan varit med om en förlossning en gång och försöker stödja mig, men har jag bestämt mig för att jag känner en sak, går det ofta inte att ändra mig. Även om jag åker dit är jag säkert skeptisk efteråt..

    Men jag är rädd för att jag kommer känna mig dum, dum får att tårarna kommer spruta utan att jag kan kontrollera dem, för så är det. Kan inte rå för det. Nu tror BM att jag är förkrossad och det gör saken ännu värre. För när jag sa att jag är extra känslig så uttryckte hon åsikter att om; "ja gråter man för ett telefonsamtal måste det vara något extra".

    Varför ska jag behöva vara känsligast i världen? =)

  • Sandra Forslund

    Tack för alla råd, känns bra! Bra med en sån här sida där man kan ventilera. Där andra kan uttrycka det man känner.

    Som Minxy, jag gråter inte alltid för att jag är rädd eller ledsen, utanför att diskussionen är jobbig, skapar många känslor och för att jag inte vet hur jag ska tänka och känna! Crex: det var auroran som uttryckte att det måste vara något extra om jag blir ledsen över ett telefonsamtal, min BM på hemorten tar mig på fullt allvar och är ett jätte stöd.

    När jag gråter med min sambo hemma är det ju en helt annan sak, för han vet ju hur jag är, vad jag känner. Men det känns som Auroran ska dömma mig, tro att jag är labil osv..

  • Sandra Forslund

    Att jag i allt det här ska vara orolig över vad någon tycker och tänker om mig! Jag som är så stark och självständig i vanliga fall. Liten man känner sig :/

  • Sandra Forslund

    Jag fick en tid i slutet av november. Men kom på att den inte passade så bra. Vi har runt 10 mil till BB och Aurora och den tiden vi fick passar inte. Så då ska jag skjuta på tiden i en månad, för de hade bara tid 1 gång i månaden..

    Vem vet, kanske känner mig mer säker ju längre tiden går..

Svar på tråden Aurora