Skönt med den här "diagnosen"!?

Japp, jag fick samma diagnos för *funderar* 17 år sedan... Vi höll på i många år, men det bolev aldrig barn, vi skilde oss och inom 6 mån väntade både jag och exmakens nya flickvän barn...

Sedan dess har han fått iaf 2 barn och jag har varit gravid 6 gånger nu...

Vi passade inte ihop helt enkelt...

Vi fick samma besked för drygt två månader sedan. Och känslorna är väldigt blandade. Glad över att det bara är att köra på och hoppas på det bästa, samtidigt som man vet att det närmar sig vår tur för IVF hela tiden. Väntetiden var ju "bara" 4-6 månader. Men det känns tungt, väldigt tungt, periodvis också.

Det västa är nog dock att få höra att vi inte skulle passa ihop. Det var mmin största rädsla vid första besöket hos doktorn efter att provsvaren var klara. Men han sa som tur var inte något åt det hållet.

För oss var diagnosen både positiv och otroligt frustrerande. Hade dom hittat något fel så hade vi ju fått en förklaring till varför vi inte blev gravida - nu känns det mer som om man är för dåligt utredd. Jag fick tex. inte göra äggledarspolning, så vi vet inte om vi skulle kunna fixa det på vanligt sätt eller ej. En annan frustrerande sak var att i vårt landsting får man vänta längre på hjälp om man är oförklarligt barnlös - man får inte prego, inte testa insemination och måste vänta 1-2 år ytterligare på IVF. Hade vi fått en diagnos hade vi fått hjälp på en gång!

teskedsmamman: Oh, hemska tanke att vi inte skulle passa ihop... Jag vill ju bara ha barn med honom, inte med någon annan... Försökte ni med provrörsbefruktning också?

Gnotten: kunde man se på proverna om man passade ihop eller inte?

Måste ju ändå säga att det är bättre att få höra det här (även om det självklart är frustrerande) än att få höra tex att mannen inte har spermier eller jag inte har ägglossning.... Nu har man ju alla förutsättningar för att det ska funka. Man kanske bara behöver lite hjälp på traven...

Majsalotta: trist att höra att det är så olika i olika landsting. Frågade du om äggledarspolning, borde man väl kunna kräva.

teskedsmamman: Oh, hemska tanke att vi inte skulle passa ihop... Jag vill ju bara ha barn med honom, inte med någon annan... Försökte ni med provrörsbefruktning också?

Gnotten: kunde man se på proverna om man passade ihop eller inte?

Måste ju ändå säga att det är bättre att få höra det här (även om det självklart är frustrerande) än att få höra tex att mannen inte har spermier eller jag inte har ägglossning.... Nu har man ju alla förutsättningar för att det ska funka. Man kanske bara behöver lite hjälp på traven...

Majsalotta: trist att höra att det är så olika i olika landsting. Frågade du om äggledarspolning, borde man väl kunna kräva.

teskedsmamman: Oh, hemska tanke att vi inte skulle passa ihop... Jag vill ju bara ha barn med honom, inte med någon annan... Försökte ni med provrörsbefruktning också?

Gnotten: kunde man se på proverna om man passade ihop eller inte?

Måste ju ändå säga att det är bättre att få höra det här (även om det självklart är frustrerande) än att få höra tex att mannen inte har spermier eller jag inte har ägglossning.... Nu har man ju alla förutsättningar för att det ska funka. Man kanske bara behöver lite hjälp på traven...

Majsalotta: trist att höra att det är så olika i olika landsting. Frågade du om äggledarspolning, borde man väl kunna kräva.

datorn hängde sig lite..... :) det är inte så att jag är snurrig och skriver samma sak tre gånger :) :)

Jag hade föredragit något kroppsligt fel ärligt talat......

Vi är mitt uppe i utredning, som har dragit ut lite på tiden på grund av en kass läkare. Men det är en annan historia. Jag misstänker att vi kommer att få diagnosen oförklarligt barnlösa. Jag har undersökts och lämnat prover som var normala. Och jag har dessutom kollat själv så att jag har äl med tempning och äl-tester. Min man är tydligen superman (självutnämnd och mkt nöjd) då hans spermaprov var enastående. Läkaren hade nästan aldrig sett så bra resultat. Vi blev gravida för två år sen men det slutade i mf. Sen dess har inget hänt. Jag bad själv om kontraströntgen av äggledarna för att se om passagen är fri. Jag har precis fått remissen. Vi får avvakta den undersökningen.

Jag måste säga att jag inte är lika glad som maken över att vi är till synes friska. För det är ju nåt som är fel om man prickar in äl månad efter månad i två år utan att nåt händer. Hur går man vidare? Att försöka som vanligt känns liksom lite meningslöst. Vi har hållit på i snart 4 år sammanlagt...

Vår nya läkare sa att vi ska testa stimulerad insemination efter sommaren och om det inte går blir det ivf.

Jag är lite ambivalent. Man vill ju lyckas på egen hand om det nu ändå inte är nåt fel på oss, men hur lång tid är det rimligt att vänta.

Ursäkta att det blev långt, men det det är många tankar som snurrar runt i huvudet.

Ha det bra alla ni som kämpar!