Fru U: Lanzo fick jag bara på akuten.. det inbillade jag mig att den funka iaf.. Sen fick jag pantoloc.. ingen verkan och nu omeprazol.. ingen verkan.. Vad gör man då när INGET funkar? För de kan väll ändå inte mena att jag ska behöva ha det så här för alltid?? Jag längtar efter att kunna äta.. 
hejsan.. jag har också sovit lite... Finns inte energi till annat.. åt en rostmacka med sylt förut och två skivor falukorv vart det till middag. .Försökte äta en isglass.. Men det gjorde skit ont så jag gav upp..
Min mage skriker på mig :P jag blir jättedålig i magen av att inte äta.. jag måste fortfarande gå på toa lika ofta.. men det finns inget att skita.. så det kommer nått gult vatten som sviiiiiiider ist Suck...
Dalkulla:Skönt att du mått bättre i helgen, hoppas det håller i sig!! 
Här är det värre än någonsin.. Det gör så ont så jag tror jag kommer att DÖ! Jag får som sendrag i hela ryggen och kan verkligen inte andas Försöker vänja mig vid tanken på att alltid ha det så här.. Men det känns inte alls kul.
hej mina vänner.
I dag var jag till doktorn.. Usch vad jobbigt det var.. Vi åkte en hel timme innan, för att samla mod att ens gå in i byggnaden. Det slutade med att jag satt i parken utanför och grät som ett barn. Sen gick vi iaf in. (TUNG sten över bröstet) Väl inne när doktorn kom så började han på en gång tjata om tarmundersökningar osv och jag berättade hur jobbigtjag tyckte de var.
Då började han snacka om att "du kan inte komma här och kräva nått"..Öhh.. nähä? Har jag VALT att bli sjuk!?!? Jag försöker bara lösa min situation för att ens orka leva.
Till slut gick jag därifrån med orden att han var en gubbjävel..hehe.. Det tog hårt.. Oooooj vad sur han vart!! Men min man övertalade mig att gå in igen, med villkoret att vi inte skulle prata tarm.
Så berättade jag om mina problem.. "du ska ju inte tro att du kan bli bra på nån vecka heller"... det var ju kul att höra! INTE! Så jag ska iaf sluta med Metotraxatet, det är nog den som är boven och sen väääänta och vänta! Jag fick näringsdrycker så att jag får i mig nån form av föda.. Just nu äter jag inget knappt. Och ska få en tid i veckan för ett UL på gallan och bukspottkörteln.
Sen lämnade jag lite blod.. gick ut och grinade hela vägen hem och nu är jag HELT slut...
Känns som att livet aldrig kommer bli bra för mig.
JajjaB: jag har fått lugnande.. Men sist fick jag total panik uppe på avdelningen och bara skrek och grät.. så systrarna ringde och bad om lugnande.. men när jag kom ner så vägrade de ge mig lugnande förrens samma sekund som hand finger var i min röv.. och vid det laget skakade jag som ett asplöv och hade ren panik... men då gick venen sönder.. det händer jätte ofta på mig.. Så jag fick inte nått lugnande.. Jag kände mig faktiskt, som du säger, våldtagen. Det tog lång tid innan jag ens kunde låta min man ta på mig utan att jag kände mig äcklad
Jag tror mycket väl att psykiska faktorer spelar in hur man mår även fysiskt... När jag är glad har jag inte lika ont.. medans jag deppiga dagar bara ligger och känner mig jätte sjuk Visst, det kan säkert ha med barndomen att göra också.. Min barndom var väldigt tuff.. Jag har varit väldigt deprimenad sen jag började lekis och det är först nu på senare år som jag tillåter mig själv att gråta så andra ser eller kan visa känslor för andra. Jag övade på min nalle som lite.. Men jag kunde inte säga att jag älskade nån annan. Så en lite knepig situation var jag nog i... Och vem vet, det kanske påverkar??
Som tur är så har jag mina vänner..! En kompis kommer hit i morgon.. Så jag får tänka på annat och försöka komma ut lite.. Han är min trygghet när jag blir sjuk, så har det varit från början.. Det känns naturligt att vända mig till honom på nått sätt. Sen har jag ju min bästis och min man.. Och min familj.. Men de är inte samma sak med dem.. De gör mig så känslosam så jag har lättare för att grina.. Hehe.. vet inte vart skillnaden sitter.. Jag älskar ju alla lika mycket! Det är skumt... När jag vart sjuk och skulle opereras så ringde min man till alla utom min killkompis.. Det klarade jag själv.. Men jag orkade inte prata med de andra.. Hmm.. konstigt!
Nu vart jag väll lite djup?
Lällas: min UC bröt ut när jag och min man precis flyttat ihop i vårat hus! Dålivet skulle börja och bli mycket roligare... men häktiskt.
Åh, skickar du över en kaka? 
Hjälp..
I dag mår jag verkligen botten.. Har kräkts hela morgonen och har hög feber och EXTREMT ont i magen.. känns som (jag kan tänka mig) tarmvred.. Och det kommer i intervaller.. Men när jag precis har spytt då gör det så ont så jag nästan måste skrika i ungefär en halvtimme efteråt...
Jag trodde inte det kunde bli värre.. Men nu är det HEMSKT! Försökt få tag på läkaren, men han har telefontid först i Juli... Och det finns väll inget att göra heller.
Jag kommer inte få hjälp om jag åker in utan bara få sitta och lida en hel dag på akuten.