Tjenna kompisar. Jag är i Hudiksvall nu och har träffat mamma och hennes sambo. Fy 17 för att se någon så deppad och nere som mammas sambo var, vilket är fullt förståligt. Men jag sa en del saker som faktist uppmuntrande. Jag berättade att jag såg min stomi som en livräddare och att han kan välja att se på cellgifterna på samma sätt. Inte som fienden som gör att han tappar håret och mår illa utan som livräddare. Han tog åt sig och jag hoppas att han orkar kämpa på. Vi ska stötta honom så gott vi kan men den resan inombords måste han göra själv. Lära sig tänka positivt för positivt tänkande påverkar kroppen positivt. Håller tummarna hårt för honom.
Jag sov hos min bästa kompis inatt och likt 2 småbarn satt vi uppe och pratade hela natten om allt. Vi är så goa vänner och jag får så mycket energi av henne. Hon laddar mina batterier. OCh hon känner samma. Underbart med barndomsvänner som man känner utan och innan och man delar så mycket minnen tillsammans. Jag är gudmor till hennes barn. *lycklig*
Jag pratade med min kirurg en sväng igår och han har sjukskrivit mig till 25% tills nästa operation och det kändes bra. Nu sa han också att det inte fanns operationstid förrän i September. Först sa han Juni, sen Augusti och nu September. Jäkla velPelle. Men sen bröts samtalet och han ringde inte tillbaka så jag ska faktist skriva ett brev till han och skriva att jag vill ha en bokad tid nu så att jag vet. För han fortsätter att skjuta på det hela tiden juh. Grrr. Visst mår jag prima med stomin men jag vill ju skaffa barn så snart det går efter operationen så jag vill ju opereras så snart som möjligt så vi kan sätta igång bebis verkstan. Vill ju sååå gärna.. Och jag fyller fan 30 i november så jag blir ju inte yngre direkt och min biologiska klocka klämtar högt kan jag ju meddela.. He he...
Ja, läser om er andra och det verkar vara dåligt med många nu. Önskar att vi fick vara frisk allihopa. Jag ska in på skopi igen den 25 maj och jag hoppas att ändtarmen ser bra ut för det ökar mina chanser för en IRA istället för en Bäckenbens reservoar.
Ledsen att det inte blir några personliga hälsningar men tänker på er alla. Ni är min guldskatt, för hade jag inte hittat er i detta forum hade jag aldrig klarat mig så bra psykist som jag tycker jag gjort nu med er hjälp och ert stöd. Ni är värda en guldstjärna allihopa. Och visst är tanken på oss tillsammans på ett spa underbar, som Grådis skrev. Tänk vilken kö till toa det skulle vara.. he he..
Saknar redan Jonas, efter 1,5 dygn.. Men det är så skönt att komma bort från varandra ibland så man får längta efter varandra ännu mer. Åker hem på Söndag igen men till dess ska jag njuta av dagarna i min hemstad med familj och vänner. Jo, en glad nyhet: Min syrras kille har fått jobb som inrednings snickare i Stockholm så dom flyttar till Stockholm i Juni eller Juli, så snart dom hittar en lägenhet. Jag längtar.. Saknar min syster så mycket.
Ja, mycket om MIG nu.. ledsen för det. Men stor kram till er alla och krya på er. /Anna