Äggdonation av släkting

Hallå Tagetes!
Jag har ocså försökt med IVF och fått vänja mej vid att min ända chans är äggdonation. Jag förstår verkligen hur du känner med din syster, men nog är det bättre att hon ändrade sig nu innan än när det finns ett barn som tar skada av att de vuxna runt omkring bråkar runt honom/henne... Jag känner verkligen att varje steg i barnlösheten måste få ha sitt sorgearbete.
När jag fick veta att jag inte bara skulle "bli med barn" var jag så ledsen att jag inte skulle klara det, men jag överlevde... sen fick jag veta att vi behövde göra äggdonation då föll jag igen, men kravlade mej upp när min syster sa att hon gärna donerade till mej... efter ett försök säger hon att hon inte klarar att göra det igen (och nog kännde jag att det liksom var lite snålt), så: ner i hålet igen... Nu så har jag accepterat att jag får välja mellan att inte få vara gravid eller släppa på "gen prestigen" och jag har så smått börjat vänja mej vid tanken på att ta emot en okänd kvinnas ägg...
lite som en halv adoption brukar jag tänka...
Oj vad mycket MEJ det blev... Hoppas att du också kan vänja dej vid tanken på ett barn som föds genom, inte från dej!hör gärna av dej!
Stor styrke kram till dej
Mini

Hej !

Tack för ditt svar ! Tänk att jag inte är ensam i detta elände ! Läste din historia, jättetråkigt att det inte lyckades med din systers ägg ! Det tycks tyvärr vara den tråkiga sanningen att det inte är säkert det alltid blir något ens med fräscha ägg och äggdonation
Tänk om man genomgår flera äggdonationer och det inte heller blir något den vägen.

Jag vidrörs i likhet med dig av tanken på snålhet av min halvsyster. Kan det vara så att hon inte förstår vad hon nekar mig ? Det känns ibland som ett eget barn är liv eller död för mig och det borde en kvinna som själv är småbarnsmor kunna förstå. Jag tycker det är jättekonstigt att det verkar lättare att donera organ än gener. Jag tvivlar inte på att hon skulle donera organ om jag var allvarligt sjuk. Själva äggdonations-behandlingen är ju lindrig, även om det är ett visst omak med sprutor o.dyl.
Jag inser förstås att jag p.g.a. vår situation tänker på ett helt annat sätt än en kvinna som överhuvudtaget aldrig har behövt oroa sig för om det skall bli några barn eller inte. Jag har inga skrupler när det gäller att alstra barn - kloning eller vad som helst skulle jag ta emot med öppna armar. Skulle jag känna till något ställe utomlands som jobbar med "alternativa" metoder så skulle genast åka dit. Bl.a. är jag upprörd över att man sätter max 2 embryon tillbaka. För kvinnor 40+ är chansen att lyckas med IVF under 10 %, det är obegripligt att man då inte kan använda alla de embryon som har befruktats. Risken för
flerbörd/andra komplikationer måste ju vägas mot hur kvinnan som ej får barn mår.

Jag läste någonstans om att barnlöshet/infertilitet krismässigt kan jämföras med att lida av en livshotande sjukdom. Det stämmer bra för min del, kan inte tänka mig att någon annan sjukdom skulle kännas värre. Känns som om allt runt om mig/oss har stannat upp, är överhuvudtaget inte intresserad av något annat än att få barn. Vi har passerat stadiet "tänka på något annat" för länge sedan.

Jag är tyvärr inte alltid den glada och positiva tjejen längre ... utan emellanåt bitter och inåtvänd som idag...

Vi tänkte oxå ta systers ägg. Hon lovade och vi skickade in uppgifter om henne mm. Men ju närmare vi kom i kön så började hon tvivla allt mer tillslut sa hon nej.... Förbannad var bara förnamnet jag blev. Det var bara ställa sig i kö för en anonymdonator samtalet med våran läkare fick oss att se det positivt att ´vi inte tog min systersägg. Läkaren har varit med om många äggdonatorer och i vissa fall så har det tilloch med ställt till det när man har tagit från syskon.

Och vi är glada idag över den kvinna någonstans i finland som hjälpt oss....

Hej! Det finns nog även möjlighet till sk korsdonation. Dvs att din halvsyster donerar men inte till er utan till ett annat par som ordnat en donator till er., lite enkelt förklarat. Hör med eran fertilitetsklinik och se vad de säger. Styrkekramar till er. Lycka till/Sanna

Hej,

Även jag befinner mig i samma situation, efter 5 fullständiga IVF-försök och 1 avbrutet återstår idag bara ÄD för vår del. Min fantastiska storasyster har erbjudit sig att hjälpa oss som anhörigdonator och jag är henne oändligt tacksam för detta. Vi köar fortfarande och det är ännu inte tidsbestämt när vi ska starta själva behandlingen.

Min tacksamhet till henne (samma tacksamhet som jag känner till alla fantastiska donatorer som hjälper oss som behöver ÄD!)kan egentligen inte beskrivas i ord. Dessa donatorer ger oss den största gåvan, möjligheten till liv... Jag skulle dock aldrig drömma om att kräva detta av min syster. Även om jag befinner mig i den här situationen och livet i de svarta stunderna känns grymt orättvist, tycker jag inte att det är någon rättighet för mig att använda min systers ägg. Det är hennes kropp, hennes ägg och hennes vilja.

Jag förstår att ni är ledsna och besvikna, att först få ett ja och sedan ett nej måste vara jättejobbigt. Dock tror jag ändå att det är bättre att era systrar säger nej nu, innan ÄD-behandling, om de inte känner sig helt säkra. Vad skulle hända med er relation senare, om systern donerar mot sin egen vilja? Din och systerns relation till det barn som kommer till genom ÄD? Stora frågor som inte har något svar... Jag vill inte på något sätt såra er, men jag reagerade lite på att ni tycks se det som en rättighet/skyldighet för era systrar att ställa upp.

För mig är relationen till min storasyster viktigare än hennes ägg. Om hon skulle vara tveksam till att donera vill jag inte ha hennes ägg... Då skulle jag hellre välja anonym donator i t ex Finland, än riskerar vår relation.

Kram, önskar oss alla lycka till i vårt kämpande
Bobi

En alternativ metod som finns utomlands, bland annat i Finland, är ju kromosom-undersökning av befruktade ägg innan de sätts tillbaka. Särskilt för äldre kvinnor leder detta till kraftigt förbättrade chanser att lyckas. En stor anledning till att ivf-behandlingar misslyckas för äldre är ju att många av äggen har kromosomskador och inte kan utvecklas/leder till tidiga missfall. Jag har för mig att chanserna att lyckas vid tex Ava-kliniken i Tammerfors, Finland, som gör detta är runt 20 % för 40+-kvinnor.

Jag frågade min klinik Väestöliitto om det finns någon metod att
undersöka befruktade ägg för att förbättra möjligheterna. Fick då höra att detta endast görs i USA ?? Jättekonstigt att hon svarade så om det är en etablerad metod !

Tagetes66: ja, det var konstigt. Vi har haft långa samtal med Ava om detta, och fått tid just i Tammerfors för att de endast gör det vid den kliniken. Hör av dig till dem och kolla.

Sedan har jag fått uppfattningen att vissa kliniker i Sverige gör något slags scanning (PGD?) men inte fattat vilka som gör det eller exakt vad det är. Kanske någon här kan berätta?

Jag skulle aldrig donera ägg till min syster (om hon behövde några) eller ta emot hennes ägg. Det är alldeles för känsligt, det skulle kunna väcka alldeles för mycket tankar att se barnet som är biologiskt hälften mitt, hälften min systers mans springa omkring. Det är INTE snålhet eller missunnsamhet som gör att man inte donerar till sin syster utan just alla dessa komplikationer som kan uppstå. Om jag ska vara ärlig tycker jag det är egoistiskt att kräva eller förvänta sig nåt sånt av en syster.

Ett barn som består av hennes ägg och min mans spermier är ju inte mera genetiskt "mitt" än de barn hon själv har med sin man så jag fattar inte den genetiska biten heller.

Jag har all respekt i världen för att barnlöshet är fruktansvärt. Har själv fått grubbla runt detta eftersom jag var singel länge. Men vad är det egentligen ni vill? Vill ni leva ett liv som en familj, se ett barn växa upp, ge och få kärlek? Då finns ju adoption! Har ni kollat upp om ni kan få medgivande? Detta är ett fantastiskt sätt att få barn. Sätt igång nu innan det blir för sent! Om det ni egentligen vill bara har med gener, graviditet och förlossning att göra är det förstås värre..... Tyvärr tror jag att många fastnar i det och får många sorgsna år i onödan istället för att släppa den fixeringen och äntligen få se fram mot att bli en familj, att få leva med barn.