Vi som har gett upp bebisförsöken!

Tänkte börja med att presentera mig själv lite.
Heter Nina, är 22, har en dotter som är född januari -04.
Har försökt med ett syskon till henne sedan juli - 05, gav upp verkstaden i juli-06

jag är tydligen ensam om att ha gett upp hoppet om en liten bebis i mina armar igen!!

Hej på dig

Ibland vill man ju detta men jag är nog inte ännu.

Jag har en dotter som är född 2002. Har nu försökt med syskon sedan april 2005 men ej lyckats ännu men vill vi inte ge upp.

Min syster skall snart ha en bebis och det känns hårt men jag är ju glad för hennes skull.

Hoppas du får din bebis snart.

Kram Salmia

Jag tänker aldrig ge upp! Har många års försök bakom oss nu och väntar med spänning på IVF i vinter! Funkar inte det köper vi nya försök eller ger oss in i adoptionssvängen! Jag tycker inte att du ska ge upp efter "bara" ett år, kämpa på istället! Kram!

Fia lotta lus:
jag får utredning först om ett år. Sen får vi ingen åtgärd, inga syskonförsök eftersom vi har barn tillsammans sen tidigare.
Att köpa sig ivf ska vi inte ens prata om eftersom jag pluggar och min sambo är arbetslös, så vi har helt enkelt inte råd. Sen så även om vi får råd får vi nog ingen IVF pga blodproppsrisk.
Adoption eftersom jag är 22 så är det rätt många år kvar innan vi får adoptera, och även det kostar pengar.

Då känner jag att jag hellre lägger de pengar vi har på vår dotter i ställe för på en flerårs process som kostar pengar och inte med säkerhet ger oss ett barn!

Ts du har försökt i knappt ett år och redan gett upp???

Jag kanske är känslig men jag tycker att det är lite "kränkande" mot oss som har försökt i flera år utan resultat...

Bisquit:
ja vi har försökt i ett år och ja jag har gett upp.
Det är inte menat som kränkande, men när man inte får någon medicinsk hjälp så känner jag att vad ger det då att fortsätta försöka?
Vi har inte tänkt börja använda preventivmedel, men jag har heller inte tänkt fundera på när jag har ÄL, inte räkna ut att om mensen inte kommer på onsdag så är det kanske nått, utan blir det nått så blir det nått...

Sen så ligger det naturligtvis andra personliga saker bakom som gör att jag helt enkelt inte orkar mer!

Kan nog säga att jag gett upp.Efter försökt i nu 7år känner jag att jag aldrig kommer få säga pappa till min sambo eller höra någon säga mamma till mig..Det som skrämmer mig är att när jag blir gammal kommer ingen hälsar på mig på hemmet när jag sitter där själv o dement.Alla sådan tankar har kommit upp nu när sambons mamma blev inlagt på hemmet han har nu båda sina föräldrar på hem för dementa.Vet alla säger tänk inte på det så blir du gravdid men så lätt fungerar det inte.Jag är nu 33år visst chansen finns där men inte mig för mig.Kommer aldrig få ha alla gravkänningar,köpa mamma kläder,ha dop eller ha födelsedags kalas så man kan göra lekar & så.Livet känns bara inte så glatt utan ett barn.

Varför!!!

pissypopi-vi fick en dotter sep 96. o ville sen ha ett syskon till henne några år senare-gick ej!
efter att vi försökt själva ett år sökte jag hjälp o det visade sig att jag ingen ÄL hade.kroppen kan få tillfälliga rubbningar -inget konstigt.tydligen.
Åt pergotime till o från i 2 år-DÅ kom sonen född juli 04.
bara efter avslutad amning m honom blev jag gravid på nytt!!???
så vi har en född dec 05 med! DET trodde man inte......

ebben: men jag får ingen pergotime så det blir på egenhand eller inte alls!