Nej, jag tror absolut inte på timeoutmetoder. En treåring har inte den konsekvensförmågan.

Nej, fortfarande lite förvånad över att folk gör på det sättet, undrar just var TS bor. Min barndom på landet i en liten by i Västra Götaland, 50-tal: Där klev grannar in efter en kort symbolisk knackning på farstudörren. Detta var en annan värld, ett annat liv i ett generationsboende, folk rörde sig överallt. Plötsligt satt några "gubbar" i köket och drack kaffe, det var så livet såg ut. Alla bybor var beroende av varandra, på gott och ont.                                                                                                                                                                                                        Nu klagade någon i tråden på "gnällighet" när folk inte längre omhuldar detta integritetskränkande beteendemönster. Vi lever inte i den världen längre och vi delar inte med oss av allt till grannarna och vi anser att vi själva vill välja gäster i våra hem. Detta betyder inte att vi inte ska vara normalt hövliga och vänliga, men att riskera främmande människor i våra hem när som helst accepterar vi inte.                                                                                                                                                            TS, varför funkar det inte med kattlucka? Det skulle ju lösa problemet.                                                                                                        

Min tanke är så klart inte att tala om för henne hur usel hon är och be henne var tyst för resten av livet. Tanken är snarare att förklara att den här utbildningen är för de barn som är väldigt, väldigt duktiga och där är inte hon. En av körkompisarna som ska söka är dessutom en riktig retsticka som inte drar sig för att håna andra öppet.

Föräldraransvaret ligger i att få barnet TILL skolan, skolans ansvar börjar när barnet är I skolan.Så vh måste lämna barnet till skolan och skolan bör göra anpassningar för att få barnet att stanna och trivas i skolan.Är det annan problematik så är det inte alltid till barnets bästa och då tycker jag att man tar hjälp och ordnar en lots. Jag har tagit hjälp av soc för att få skolan att agera och möta barnets behov i skolan.Lycka till

Du irriterar dig på hur du själv har låtit henne styra dig, men sen inte låter dig styra henne. Men det du kan förändra är dig själv och ditt beteende så att det stämmer bättre med hur du vill att det ska vara. Så istället för att irritera dig på sin syster och försöka få henne att prioritera dig som du känner att du prioriterat henne. Vänd på det och gör istället det som passar dig bäst. Fira julen som DU vill fira, umgås med den du vill och så mycket som du vill. Du har låtit henne bestämma (och tänkt i bakhuvudet att då kommer hon i sin tur att låta dig bestämma för henne). N kan du sluta låta henne bestämma över dig, och sluta i bakhuvudet tänka att du ska bestämma för henne. 

Vad är problemet? Är barnet oansvarigt? Sköter inte barnet skolan när pappa sover borta? Om barnet är skötsamt och inte skola och sömn påverkas så ser jag inte problemet när barnet själv tycker att det är ok.

Ja det är faktiskt otroligt.

Vad skulle det spela för roll om den här personen har ADHD? Vi har inget tyst klassrum, däremot är det väl ändå jobbigt för alla om det kommer in folk och ställer samma frågor 20 gånger för att läraren redan gått igenom något. Det tror jag ett fåtal vuxna går med på. Att sitta på en föreläsning och så kommer någon in sent och vill få allt återberättat vad som sagts innan den personen kom in. Eller om du går på bio, kommer in sent och ber dom att pausa familjen för att börja om eller ber alla i biosalongen att återberätta vad som hänt innan….Och även om nu den här personen skulle ha ADHD så kan inte en lärare säga att den har adhd så det är därför det här blir ett problem. Som lärare är det vårt ansvar att se till så att saker inte ska bli ett problem.Men det känns mest som att du inte förstår situationen och saknar föreställningsförmåga över hur det är att vara lärare och hur det faktiskt ser ut i praktiken. Det brukar bli så att folk som enbart gått i skolan automatiskt tycker sig veta hur det är att vara lärare för dom har ändå varit i ett klassrum själva som barn. 

Vad är det för lista? Vart hittar jag den?

Ja det är något annat. Så där tusen år sedan fanns knappast ergonomiska skor. Annars borde det vara synligt om det är skav som orsakar eller liknande.Men viktigt att en och samma läkare hela tiden gör uppföljning annars lätt att hamna mellan stolarna och endast skickas fram och tillbaka istället för endast framåt.

Ställde mig på vågen imorse. 67,9! Det är alltid lite extra när man flyttar sig från ett heltal till ett annat :-) Men är det inte galet att det kan skilja nästan 2 kg från i måndags 😯 Nu har det ju vart så varje måndag men iaf, galet att man binder så mycket vätska från maten över helgen. Därför har jag min invägning på fredagar och jämför med fredagen innan. Om det inte blir någon ytterligare reduktion så har jag tappat 0,4 kg denna veckan. Det går verkligen inte snabbt men iaf. Jag startade på 71 kg 4 November så snittar man så är det ca 1 kg i veckan.Nu ska jag inte surra om det igen att det går så långsamt, för jag fattar ju det egentligen...jag kan väl bara inte låta bli attt jämföra med när jag var 30 år.. vägde ca 58 kg. Tränade mycket sporadiskt. Brydde mig om vad jag åt men inte så att det var bättre än det är idag. Dock hade jag inte den dåliga vanan att äta godis på fredagar- detta är någor som kommit med barnen, dvs de senaste 8 åren (har inte gjort det sedan jag startade tråden). Vi gick mycket ut och åt på restaurang innan barnen, typ varje helg. Det gör vi inte längre men desto fler middagar hemma med vänner och mer hämtmat (har dock inte köpt någon hämtmat sedan jag startade tråden). I kombination med nya ovaner när vi fick barn så fortsatte jag vara otränad. Antar att det var då kg började smyga sig på. För 5 år sedan började jag träna 4 dagar i veckan, såsom jag gör idag. De första åren så gjorde det att jag gick ner i vikt, ändrade inte så mycket annat. Nu är jag tillbaks på den högre vikten trots att träningen består. Antar att min basförbränning sjunkit. Så nu ska det mer till.Men det är jobbigt att inte kunna välja vanlig mat. Tex jag skulle inte kunna äta vanlig husmanskost till lunch varje dag, no way, då hade vikten stuckit iväg. Jag måste aktivt välja rent protein, rena kolhydrater, helst ingen sås och grönsaker utan dressing (dvs buffésallader går bort). Vanlig husmanskost kunde jag äta förr, och det tror jag att många kan och tänker som normalt. Detta är för att förtydliga att jag inte anser att godis och hämtmat är normal mat. 

Det är inte så illa nä. De kommer troligen inte minnas det. Hade de varit äldre hade det varit ännu värre.

Aldrig haft det jobbigt med barnen. De leker så fint med varandra och mig. Så kul varje dag. Ser fram emot efm redan.Igår så dansade jag med dottern. Hon ritade pingviner och sedan skannade hon in dem på en data och har något program där hon kan animera dem (de sprang etc) haha såg så kul ut. Sonen var på träning men vi hann med att spela Ballon fight på nes. Vi kollade allihopa på kalle anka och käka popcorn med.Blev lite umgås igår eftersom dottern hade en kompis med hem från skolan och grabben träning. Frun hade konsert som hon höll i på sitt jobb så ingen promenad med henne heller. Dock var jag ute och sprang när dottern och hennes kamrat lekte.Hade aldrig kunnat drömma om att det vsr så lätt och kul med barn för 15 år sedan.

Har ni gjort något kul när ni berättade för anhöriga att ni är gravida? Kommer ni ta reda på kön och när, hur isåfall? Har tänkt på vid TUL att vi ska gissa kön och sen om det går få reda på v.20 vill vi veta. Har hört att vissa ber barnmorska skriva på en lapp och så kan man bestämma själva när man vill ta reda på könet. 

Tror inte att deras vänskap har fått sig en törn. Igen - du överdriver din betydelse i hans liv nåt enormt. Han förstår nog att vännen och du bara fjantar med varandra och det betyder ingenting för någon av er, precis som det var när han och du "höll på".Försök lägga ner allt drama och fjortisfasoner och skaffa en seriös relation som är "på riktigt " istället. Tror du skulle må bättre då.

Det finns män inom alla yrkeskategorier som varje dag gör fantastiska insatser för oss alla. Det finns mängder med män att hylla men media verkar vara lika blinda som dig. 

Åsiktsregistrering anses generellt vara oförenligt med demokratiska principer och personlig integritet. Det betraktas som en metod som inte hör hemma i ett öppet och fritt samhälle som Sverige. Åsiktsregistrering påminner snarare om nazityskland.Men om det gjordes hos oss och fick välja vem  som skulle vårda mig, då skulle jag i alla fall inte lita på någon som vägrar vårda skadade barn eftersom de är inte av rätt etnicitet.

Jag har haft ett problem sedan barndomen som jag nu försöker förstå och hantera. Jag inser att det till stor del handlar om ett behov av uppmärksamhet. Jag vill vara rolig och få positiv respons, men det slutar ofta tvärtom. Trots att det inte fungerar som jag önskar, fortsätter jag ändå. Det känns som en impulsiv "attack", där jag går in i roller som ”tramsig” eller ”dum”. Det här beteendet har påverkat min skoltid negativt. Lyckligtvis har jag inte samma problem i arbetslivet. Där tar jag fullt ansvar och agerar som en lojal, ordningsam och energisk person med arbetsvilja. För att förbättra mina betyg bestämde jag mig för att gå en allmän kurs på folkhögskola. Där bedöms man genom omdömen istället för betyg, och miljön är mer avslappnad. I början gick det riktigt bra. Jag deltog i diskussioner, skötte mina uppgifter och engagerade mig i allt som kunde förbättra mitt omdöme. Jag var ordentlig och tog ansvar. Vid slutet av första terminen berättade läraren att jag hade fått ett högt omdöme, vilket är ovanligt och något de ansåg mycket imponerande. Det kändes som att jag var på rätt väg. Men sedan förändrades något. Jag blev skoltrött och började bete mig ”blåögt” och ”oskyldigt” för att få folk att skratta. Även om det skapade skratt, påverkade det mitt självförtroende negativt. Jag kände mig inte som mig själv, och det började ta över. Skolan agerade inte så mycket kring detta, kanske för att jag ändå skötte mig och redan hade ett jobb och fritidsaktiviteter som gick bra. Jag oroar mig dock för att detta kan bli ett större problem om jag i framtiden vill börja på universitet. Även om jag har goda omdömen från folkhögskolan och troligen skulle bli antagen till den utbildning jag funderar på, är universitetet inte aktuellt just nu. Det impulsiva beteendet påverkar även mina relationer. Jag kan agera ”korkat” eller överdrivet hyperaktivt, vilket inte alltid uppskattas. Samtidigt märker jag att jag kan vara ordningsam och balanserad i vissa miljöer, som i den bokcirkel jag nyligen börjat delta i. Där känner jag att jag kan vara den jag vill vara – ansvarstagande och genuin. Jag tror det beror på att gruppens karaktär gör att jag instinktivt håller mig i den rollen. Många kanske tycker att det låter enkelt att bara ”agera normalt” och tänka på konsekvenserna. Och jag försöker! Men gång på gång faller jag tillbaka i samma mönster. Det känns som en impulsivitet jag inte kan kontrollera. Jag törstar efter positiv uppmärksamhet, men det slutar alltid med att jag får motsatsen – och det gör mig frustrerad och besviken. Jag önskar verkligen att jag kunde bete mig lika balanserat överallt som jag gör på jobbet. Jag vet att det skulle överraska många om de såg mig agera så. Jag känner att jag behöver stöd för att ta itu med detta. Ni, tillsammans med min bästa vän, är de enda jag har delat detta med. Att skriva av mig här känns som ett stort steg. Att få respons och stöd betyder mycket.

Haha det var så lite antar jag, men oavsett så underlättar det såklart att inte ha en massa mörka moln som utöver måendet tynger ned. Hoppas att du hittar något som tar dig framåt och att du eventuellt kan använda det obehag du känner till att så småningom få lite energi till att börja bocka av grejer som står i vägen för t.ex. din ekonomi.Önskar dig all lycka till och för egen del får jag också fortsätta försöka, har kommit en del bra tips här i tråden så bara till att försöka applicera och prova dem

Vet exakt vilken andedräkt du pratar om, den tar verkligen över hela rummet. Och kvittar hur mycket personen borstar tänderna och grejar med sånt, doften är även svår att förklara hur den luktar.. min man har haft samma problem i perioder men vi har inte lyckats identifiera vad den kommer ifrån. Blev ni klokare TS?

Ut i betongförorten en kväll och leta runt bara.

Hon har utan tvekan psykiska/sociala problem. Verkar komma från en dysfunktionell familj också.  Du har gett hintar som är jättelätta för de flesta att förstå, men hon verkar inte ha förmåga att förstå. Förebrå henne inte det, hon kan inte hjälpa det.  Du måste nog vara smärtsamt tydlig. Kanske kan du säga att du känner att ni inte har så mycket gemensamt längre och därför inte vill hänga, men att du inte är arg utan gärna säger hej när ni stöter på varandra, men att du ofta är på väg någonstans och därför inte hinner stanna och prata. 

Men du talar gärna för alla kvinnor. Även de som säger att storleken inte spelar någon roll dissar du, för du tror de ljuger. Passar det inte in i din världsbild kan det inte vara sant.    

På ett vis gör den ju det även om det inte var just det inlägget tog upp..Malin är girig och vill ha huset till ett bra pris.  Det priset får din bror betala dyrt för.  På ett sätt förstår jag henne eftersom det var hennes släktingars hus en gång i tiden.  Men husets värde har ju stigit med åren och efter renoveringar..Malin kommer ändå att göra en vinst efter försäljningen. Det är dock fult att blanda in era mammor i denna sak    

Då handlar det antagligen om att de främst är ute efter sex eller vill ha en sexuell partner och tolkar ditt låga sexbehov som singel, som att du kanske inte kommer att vara så intresserad av sex i en relation heller.Men det är deras skeva tolkning. För många är sex i och utanför en relation, två helt olika saker.Det som stör dem är antagligen att du uttrycker att du inte ens saknar sex. Men det är ju inget fel med det och de är bara fördomsfulla, plus att ni inte är kompatibla. Ignorera dem bara. 

Min son har precis likadant . Han är två veckor, hur gick det för dig?😔

Jag känner mig inte som en tant och lever inte som en tant. Så jag var lite ironisk. Det hör till min generation. Jag har hyfsat små barn så jag har inte så mycket tid att åldersnoja. Men mina kollegor i 20-årsåldern tycker nog jag är mossig ibland när jag pratar om saker som hände innan de knappt var födda. 

Föddes du helt utan familj och har inga vänner? Har armarna ramlat av?1-3 rum flyttar man själv, det kostar bensin och släphyra.

Som gudmor ska du hjälpa barnet i hens relation till Gud och Jesus. Vara en guide in i kristendomen. Så att utse dig var ju minst sagt väldigt, väldigt konstigt. Men det är också konstigt att du inte tackade nej.  Det hela har ju ingen juridisk funktion alls, så ingen kan tvinga dig att göra något.  Min gissning är att din kompis inte heller är troende utan bara döpt sitt barn för att så gör man och har valt dig som gudmor för att hon gillar dig och en gudmor ska man ju ha.  Jag tycker att du ska prata med din kompis och fråga vad hon har för förväntningar på dig. En del förväntar sig inte mer av en gudmor än att hon ska ge födelsedagspresenter. En del vill bara att det ska se ut som det ska på själva dopceremonin, så att de följer traditionen. Sen skiter de i vad det egentligen symboliserar. 

Det här låter som det som kallas maskning. Det är vanligt att barn med npf (kan säkert gälla andra också) håller ihop i skolan. De vill följa regler, vara ordentliga och som kompisarna, men för de här barnen är det så otroligt mycket jobbigare än för neurotypiska barn. De anstränger sig konstant och sen när de kommer hem till tryggheten kommer all frustration, trötthet, ledsenhet mm ut.  Att det är så vanligt med maskning är beviset för att de beteenden barn med npf har inte handlar om uppfostran. De är helt medvetna om hur man ska bete sig och de vill bete sig så, men de orkar inte dygnet runt och då blir det med de som de känner sig trygga med som det pyser ut (eller exploderar, snarare). Och en del orkar inte hålla ihop i skolan heller. Det beror ju på graden av svårigheter de har.  Skolan fattar tyvärr inte alltid vad det rör sig om och skyller på föräldrarna. Säger att eftersom problemet visar sig hemma så finns grundproblemet i hemmet. Soc har en förmåga att resonera likadant. Så läs på om npf och maskning och om det verkar stämma: börja med att prata med skolan om fenomenet. Be om att få specialpedagogen inkopplad, för de brukar vara kunniga om det här. Skolan kan då hjälpa dig att påtala för BUP att det finns misstanke om npf (om det är det ni kommer fram till). Jag hade också kontaktat BUP igen och igen och igen för att diskutera eventuell npf-utredning. Eller en privat psykologmottagning som gör nof-utredningar. Ju tidigare ditt barn får hjälp genom tex anpassningar i skolan desto bättre. Det behövs ingen npf-diagnos för att skolan ska hjälpa. Det ska de göra oavsett.  Om det rör sig om npf kan ni också hjälpa hemma genom att tex minska mängden intryck och se till att barnet rör ordentligt på sig. 

Ja, det är faktiskt en faktor man inte prata om , att vi har så stor andel kvinnliga läkare. Och att våra läkare jobbar deltid i stor utsträckning, vabbar, är föräldralediga och långtidssjukskrivna. De kvinnliga läkarna har en hög grad av psykisk ohälsa och ökande sjukskrivningar för utbrändhet. Detta kan delvis förklara att vi har många utbildade läkare, men att de tar emot förhållandevis få patientbesök, när man jämför med andra länder.

Noterat detta också det senaste.Och trumpen förhandla, sist det skedde så var det ett katastrofalt dåligt avtal som förhandlades fram.Jag ser framför mig i hur Ukraina kommer hackas upp rejält. En central del av populismens livsnerv att generalisera utifrån ett eller några enstaka exempel.

Vad har klimatet med politik och göra, och mer än lösningar?För fakta är ju att klimatet lider svårt av oss människor, menar du att man ska censurera så viktiga saker ifrån klassrummet som att vår existens kan bli hotad i framtiden om man inget gör?   Varför SD har problem, det är för de inte gillar fakta och saklighet och vad är det för mening att ha ett missnöje om det bara är fel? En central del av populismens livsnerv att generalisera utifrån ett eller några enstaka exempel.

Jag berättar inget argument finns och ingen vet ens vad man ska göra med något som inte skett på +20år, vet du ens varför du har hållit igång denna och när vi kom fram till det är ointressant för aborter? En central del av populismens livsnerv att generalisera utifrån ett eller några enstaka exempel.

Det har du sagt länge nu att du ska göra. Snart är vi inne på ett nytt år igen. Den som gör det jobbigt är du och endast du eftersom du aktivt väljer att inte våga chansa, att inte våga riskera något för att kanske vinna i relationslotteriet. Varje gång du messar med henne och inte vågar visa att du är intresserad av henne som mer än en bekant gör du ett aktivt val. Imorgon är det ett helt år sedan du startade tråden, på vilket sätt har du kommit närmare ditt mål om en "långsiktig relation"? Vad har du tagit till dig av alla de råd och tips du fått om hur du ska komma närmare det målet? 

Idag ska jag åka till Mellerud med jobbet. De ska starta ett fack där och vi ska hjälpa till. Kommer bli intressant. Hoppas bara att vi inte är hemma för sent.  Du tror att du vet vem jag är. Då har du inte varit i min värld!