Hur känns det att amma? :)

Dito. Jag tycker garanterat att amningen var det värsta med att få barn. Varje gång grabben vaknade och verkade hungrig fick jag sån ångest så jag bara grät. Det började redan på BB, men där sa de bara "Det gör ont att amma" och tittade inte ens på mina såriga blodiga bröstvårtor. Tänk om de hade tagit sig tid för mig istället. *suck* Då kanske grabben inte hade fått mjölkproteinsallergi heller. =(

Bra poäng som någon gjorde, man borde faktiskt få veta innan att det kommer göra ont (på de flesta) att amma. Min amning gjorde ju ondare än förlossningen. Tur på sätt och vis att min bästa kompis haft det nästan lika illa, så jag visste hur det kunde bli. Man borde ha två-tre föräldrakurstillfällen efter förlossningen för att bara hantera amningsproblemen. Nu känner man sig lätt misslyckad om det inte funkar bra. Svårt att förstå att det år 2010 fortfarande nästan är tabu att tala om detta innan man får barn - allt jag fick höra på föräldrakursen var att amning är bäst för barnet och jo, lite kan det ju kännas i början.. Helt otroligt. Om någon sade till en att först kommer en smärtsam förlossning och sedan amning som kan kännas nästan lika svår, men sedan lättar det.. då skulle man ju mentalt vara beredd på ett annat sätt. Om man fick tala om det innan skulle nog också fler känna sig mindre avogt inställda till alla BM som propsar på amningen - nu känner man sig mest som om man är sjåpig när man tycker det är vidrigt att amma pga smärtorna.

Förresten, TS, du frågade hur det känns - och jag kom på att förutom att det kan göra ont så blir man dels väldigt sömnig av amningshormonerna och dels väldigt törstig. Jag började nästan sluddra när bebisen kommit igång med att äta (efter de första minutrarna av vansinnig smärta..det var alltid värst i början) och samtidigt blev jag jättetörstig - och då var det för sent att gå och hämta vatten. Tur att mannen kom ihåg innan och såg till att det fanns ett vattenglas bredvid mig hela tiden.. Sen kan man få eftervärkar när man ammar också, fast bara i början förstås.

Oj, vad olika man kan påverkas då! Jag kände mest som någon mer i tråden skrev att man blev jättetrött och avslappnad och att det hjälpte mig att inte oroa mig för mycket i början (är en orolig och lättstressad själ i vanliga fall så det var toppen ).

Amma är underbart!!! Men för mig tog det 8 veckor innan det inte gjorde ont. Jag grät varje gång det var dags, men det var värt alla de tårarna.
SÅ om du får ont- håll ut!!!!!!!

Jag hade tur och amningen fungerade direkt efter födseln. Han hade helt enkelt rätt teknik och fortfarande, efter tre veckor är det bara mysigt. Har inte haft minsta ont eller såriga vårtor. Tacksam för det, för det verkar vanligt att amningen krånglar på något sätt. Men det finns bra hjälp att få!

Oj ojoj.. Victor var en hejare på att äta.. men just när dem suger dig fast gör det ruggigt ont.. och efter en vecka hade jag sår på vårtorna vilket betydde fruktansvärd smärta.. detta gick över och sen var det inget problem alls att amma.. förutom om han släppte taget, då sprutade det mjölk överallt om man inte var beredd.. :D

så till råga på all smärta i början, en positiv upplevelse som jag hoppas bli lika bra med bebisen i magen

jag kunde inte amma, dels fick han inget tag öht.. det gick bara inte.. och när han försökte var det som om någon gjorde tusen nålar på mina bröstvårtor fast ÄNNU VÄRRE.. de blev helt illröda och svullna..
mjölken rann inte till ordentligt heller pga stor blodförlust i samband med förlossningen, så jag pumpade det jag hade och gav och så fick han ersättning också..

jag vet inte om jag ens kommer att försöka amma nästa barn..
isf blir det med amningsnapp!!

det kändes inte att det kom mjölk ur när jag pumpade iaf..
utan det som gjorde ont var när han försökte suga...

Med dottern var det ren tortyr. Gjorde ont och bröstvårtorna var precis såriga.

Men nu med sonen så funkar det superbra! Första dagarna var bröstvårtorna såriga eftersom mjölken inte runnit till och han hade svårt att få ett bra grepp. Men nu är lillkillen två veckor gammal och amningen funkar hur bra som helst!

Det är verkligen som natt och dag för mig i amnings erfarenheter. Jag var livrädd att amningen skulle vara som förra gången. Men nu inser jag hur underbart det är/Kan vara att amma!

Samma här!! De sa bara "det gör ont att amma" till mig också! =(  Till slut bröt jag ihop på BB och DÅ fick jag äntligen hjälp! Använde amningsnapp första veckan som jag tyckte hjälpte mina bröstvårtor att vänja sig (varvade lite mellan napp och inte napp) + att jag inte behövde vara så spänd och rädd för att det skulle göra ont. Det blev verkligen vändningen för mig. Ammade sen i 9 månader utan smärta, tack och lov! Men nästa gång ska jag ha ett gäng amningsnappar i BB-väskan! :D

Första 2 barnen fick jag lite blåsor första veckan o det gjorde ont typ dom första sekundrarna när dom tog tag men gick snabbt över. Nu med 3e var jag ju inställd på blåsor o fick inte en enda. Har inte gjort ont alls överhuvudtaget.

Inför varje gång har jag haft så svårt o tänka mig in i känslan att amma trots att jag gjort dety förr men när man väl sitter där känns det så naturligt.

Om jag ska beskriva känslan just nu när hon tar tag skulle jag vilja säga att det känns som om det kliar vansinnigt på insidan o jag kommer inte åt men så kommer bebisen o suger o liksom kliar på insidan åt mig. Rätt häftigt oxå tycker ja o känna spänningarna då brösten vet att det är dags

Underbart att amma! Ilade i brösten de första dagarna precis när mjölken rann till, sen utan problem.

Vilken respons jag fick :) Vad glad jag blir! Tack snälla för alla svar. Det är intressant att läsa hur olika man kan uppleva amningen.

Det återstår att se hur det blir för mig men nu har jag en något klarare bild av det hela. När man aldrig gjort någonting är det så abstrakt och man försöker föreställa sig det så gott det går men man lyckas ändå inte. Jag hoppas verkligen att det ska gå bra!

Men som jag skrev tidigare är det nog förlossningen som jag är mest nervös inför. Jag ska läsa "Föda utan rädsla" men känner på mig att jag kommer återkomma till forumet en dag snart och ropa efter hjälp och peppning för jag är inte den som har en hög smärttröskel, den existerar nästan inte hos mig, så låg är den. Plus att jag spänner mig snabbt vid varje obehag. Blir rädd mest på grund av det. Men vi får hoppas!

TACK :)

Jag var också jätteorolig inför min förlossning, för just hur jag skulle orka med smärtan osv. Det blev igångsättning, som tog nästan 24 tim med värkar av och till, sen gick vattnet, ner på förlossningen, 12 timmar där, stod på 8 cm i timmar med starka värkar, sen akut snitt. Men vet du, det var inte ens jobbigt - konstigt va? Jag fick smärtlindring tidigt för att personalen tycket jag borde, fast jag själv tyckte det kunde vänta, jag hade kontroll och flåsade på. Inte ens akutsnittet kändes särskilt jobbigt, lite snopet mest. Efteråt gjorde det ju ont i ärret, men överlag var allt hemskt mycket lindrigare än jag trott. Alltså, man kan vara jätterädd och ha låg smärttröskel, få en lite läskig förlossning och ändå vara överraskad över hur lätt och lindrigt det var. Hoppas du känner likadant när du håller din i famnen. Fast nu inför tvåan kommer jag säkert bli rädd igen ;) Lycka till!

Måste vara ärlig och säga att jag skulle blivit ganska skrämd av att läsa här innan jag fått barn, många som berättar om smärta, sår och ångest. Men grejen är ju att det är så mycket kring att få barn som kan göra ont eller vara läskigt, från fostervattensprov och vändningsförsök till igångsättning med ballong eller första dagarna efter kejsarsnitt. För jävligt när man tänker på det. Men jag har aldrig haft ont av just amning och så kan det ju också bli.

Så för min är amning en underbar stund. Mina bröstvårtor blir lätt härdade och jag kan ligga i timmar och låta den lille snutta, surfa mobilen eller bara njuta av min bebis. Det är ju skönt också när den sitter igång och suger när man haft uppehåll ett par timmar och brösten spänner. Jätteskön känsla tycker jag. Typ som det kan kännas när någon suger på ett ställe på ens kropp som redan är ömt, typ ens partner på ett sugmärke. Det är ju inte sexuellt men liksom skönt för kroppen. 

Mina förlossningar har varit så jobbiga så jag tycker jag förtjänar skön amning! ;P Och unnar alla det!