Hur känns det att amma? :)

Har bara läst TS. I början, innan man fått in snitsen och bröstvårtorna är ovana kan det göra RIKTIGT ont, så det är bra om man ställer in sig på att det kan bli kämpigt en vecka eller två. Fråga om hjälp direkt om det inte känns bra, man ska inte stå ut med att blöda och ha det orimligt jävligt, hjälp finns (bättre instruktioner om hur bebisen ska ta tag, amningsnapp som skyddar vårtan mm)! Det som gör ont är inte att mjölken kommer, utan att en liten gullig vätte sitter och suger det värsta den kan på bröstvårtan, som är en känslig kroppsdel. Typ som när någon nyper en hårt i bröstvårtan. När bebisen har rätt tag, och "skavsåren" har gått över brukar det inte kännas obehagligt alls att amma. Jag tycker det är en underbar känsla när mjölken rinner till, det pirrar på ett förlösande sätt. Det tar några sekunder för mjölken att rinna till från att bebisen börjar suga. Och så är det så härligt att kunna ge sin unge allt den behöver bara sådär!

Glöm inte att det kanske inte kommer i stort sett någon mjölk alls de första 2-3 dagarna, utan precis efter förlossningen får man amma och amma och amma för att mjölkproduktionen ska starta över huvud taget.

Dessutom kan det göra ont i magen (hugga till) i starten vid amningen de första dagarna, eftersom livmodern dras ihop när man ammar i början.

Jag hatade att amma offentligt, känner mig inte alls bekväm i det. Fick problem med amningen i början och fick hjälp med det, men det gör bara ont om barnet tar fel grepp, men det löser sig till slut och det känns ingenting.

Är oxå lite orolig över hur det ska kännas att amma. Tycker att bara tanken på att en liten människa ska ligga där och äta känns främmande. Och sen blir jag alltid akut törstig bara jag råkar röra vid en av mina bröstvårtor, hoppas att det avtar för annars kommer jag att dricka litervis med vatten varje gång bebisen ska äta.

Har i alla fall några månader på mig att vänja mig vid tanken...

I början tyckte jag att det kändes konstigt och ovant att någon sög på bröstet det kändes fel. Jag fick kraftiga efterverkar i början också när jag ammade.

Sedan var det bara mysigt och skönt. Jag blev jätte trött och törstig så fort jag ammade, det var som en off knapp det bästa sömnmedlet.

första veckan var jobbig, ena bröstvårtan blev fruktansvärt sårig och båda brösten var som överfyllda vattenballonger (lyfta armarna var en mardröm), sedan började det flyta på lite bättre och nu tycker jag inte att det känns något alls (ibland kan jag känna lite hur det pirrar i bröstet när hon suger samt litet sug i bröstvårtan (ungefär som när det pirrar till i maggropen) men det är bara en riktigt härlig känsla tycker jag)

En sak som jag tyckte var positivt med amningen var "hormonruset" man levde i! Man gick lite omkring i någon slags "amningsdimma" som gjorde att iaf jag hade svårare att stressa upp mig för saker, jag mådde helt enkelt väldigt bra av att amma!!! Kanske låter knäppt men vet inte hur jag ska förklara bättre.

jag stor tjöt varje gång jag skulle amma, det gjorde så j'vla ont. desutom fick jag mjölkstockning vilket inte hjälpte mycket .. efter en månads kämpande gav jag up, och det va det bästa för mig och mitt barn.
Men jag vill gärna försöka med det kommande barnet:)

Båda mina barn har sugit fel i början så jag har fått sår och sugmärken. Så kort sammanfattat så har jag gråtit och mått piss första två veckorna, men sen har det bara varit mysigt.

Sen tycker jag att det är bullshit att det är nånting som "kommer naturligt". Det är en konst att lära sig amma, både för barnet och mamman.
Jag ammade min första nästan ett år och när tvåan kom var jag ytterst påläst, inte gick början bättre för det, för även om jag fattade så visste ju inte hon.
Dock väldigt glad för kunskapen jag hade då, utan den hade jag nog varit en av dem som gett upp, för hon sög helt galet, fick justera hennes grepp med handen varje gång hela halvåret jag ammade henne.

bara läst TS: Jag tyckte att det var jättskönt (när jag väl fick börja amma, hon fick först börja amma mig när hon var en månad, hade pumpat ut innan). När man hade spända bröst som var stenhårda och dottern sen ammade. Det var en pirrande känsla. Men man blir FRUKTANSVÄRT törstig i början. Sen tror jag inte riktigt på det att det alltid kommer naturligt. Det har varit mycket trugande från min sida och mycket bestämda åsikter som min dotter haft. En lång period ville hon bara amma när jag låg ner exempelvis. Amning är så otroligt smidigt och bra när det fungerar men när det inte fungerar så är det frustration så det räcker och blir över..