Hur känns det att amma? :)

För mig gick det jättebra att amma. Jag tyckte att det gjorde ont precis när han började suga på bröstet men sedan gjorde det inte ont alls. Så man spände sig första 2 sekunderna och sedan var det över ;)

För min del gjorde det inte ont alls. Lilly hade en strålande teknik från början och gick upp i vikt redan dag 1. De var lite fascinerade på BB, men jag kan säga att jag inte gjorde något. Det var hon som på något sätt visste vad hon skulle göra. Jag fick inga sår eller så, bara några enstaka känningar av mjölkstockning. Då ska man bara amma och amma, så går det över.

Hur det kändes? Det ilade mest när mjölken rann till och sen kändes jag inte så mycket faktiskt. Jag hade mest problem med att det var mjölk överallt, eftersom jag hade så mycket och så stark utdrivningsreflex. Lilly höll nästan på att drunkna emellanåt och det andra bröstet fick lindas in i handduk. Så för min del så var den fysiska upplevelsen av att amma rätt mild.

Fast att det funkade direkt för dig är ju inte samma sak som att det gör det för alla. De flesta behöver mer eller mindre hjälp i början.
Se bara på alla dessa som ger upp amningen, jag är fullständigt övertygad om att majoriteten av dessa hade fått till amningen med rätt hjälp.

Gjorde ont i början innan bröstvårtorna vande sig och det blev rätt tag och så.

Det gjorde så ohyggligt ONT....åh så fruktansvärt det var...denna tortyr varje dag. Jag ryser bara jag tänker på det.

Visst gjorde det ont att amma men det var ändå så mysigt. När han sög fel gjorde det ont som tusan men när han säg rätt så var det bara mysigt. Älskade att amma trots såriga bröstvårtor och svampinfektioner . kommer definitivt amma nästa barn också om allt går bra.

Smörj in bröstvårtorna med bröstmjölk före och efter ammning så förhindrar man sårbildning (det kanske är någon som redan skrivit det).

Hade skrivit ett inlägg, men det försvann.. Det jag ville säga var att det för en del går lätt att amma, men de flesta behöver stöd för att få det att funka. Både mamma och bebis behöver få lära sig hur man ska göra. Mamman får lära sig av amningshjälpen (om det inte funkar av sig självt) och mamman får sen lära upp bebisen. Kolla redan nu om du har en amningsmottagning i närheten, så du vet var du ska vända dig om du skulle få problem. Den BM som jag fick träffa på amningsmottagningen var verkligen helt, helt underbar.

De första sex veckorna var det som att sätta en dammsugare på högsta tryck mot mina öppna, blödande sår på bröstvårtorna - och det i 45 min åt gången, var tredje timme dygnet runt. Höll på att kräkas av smärta några gånger. Mellan amningarna gjorde det ibland så ont att jag hade svårt att bära bebisen. Men det blev bättre sen :) och efter tre-fyra mån började det kännas jättebra och var väldigt mysigt. Fattar inte att jag stod ut till dess..

Det finns en del små enkla hjälpmedel som amningsnappar i latex m.m. Och att ligga och amma var toppen när jag lärde mig det, då fick jag mycket mera vila. Och lanolinsalva är bra.

Mitt problem var att jag inte alls var förberedd på att det skulle göra så ont. Hade jag bara vetat i förväg så hade jag inte kännt mig så urusel över att det var så jobbigt att amma. Nu vet jag att de flesta har rejält ont...men då trodde jag att det var något fel på mig. Jag grät och grät och grät och kände mig som världens mest misslyckade mamma eftersom jag tyckte amning var så otroligt smärtsamt.

Det gjorde så jääävulskt ont! Inte bara den första veckan, hela tiden. Jag ammade helt i 10 veckor sen delvis tills han var 5 månader. Fattar inte att jag kämpade så. Hade såriga bröstvårtor konstant som ingenting hjälpte mot (bröstmöjölk, sånt skitsnack!!!). Använde tillsist amningsnapp och då blev det uthärdligt.

VÄntar en liten snart igen och kommer inte kämpa lika mkt denna gången. Aldrig! Men det kan ju vara så att det går jättebra denna gången, så testa tänker jag göra.