EJT skrev 2010-01-28 20:14:15 följande:
Vilken respons jag fick :) Vad glad jag blir! Tack snälla för alla svar. Det är intressant att läsa hur olika man kan uppleva amningen.Det återstår att se hur det blir för mig men nu har jag en något klarare bild av det hela. När man aldrig gjort någonting är det så abstrakt och man försöker föreställa sig det så gott det går men man lyckas ändå inte. Jag hoppas verkligen att det ska gå bra!Men som jag skrev tidigare är det nog förlossningen som jag är mest nervös inför. Jag ska läsa "Föda utan rädsla" men känner på mig att jag kommer återkomma till forumet en dag snart och ropa efter hjälp och peppning för jag är inte den som har en hög smärttröskel, den existerar nästan inte hos mig, så låg är den. Plus att jag spänner mig snabbt vid varje obehag. Blir rädd mest på grund av det. Men vi får hoppas!TACK :)
Jag var också jätteorolig inför min förlossning, för just hur jag skulle orka med smärtan osv. Det blev igångsättning, som tog nästan 24 tim med värkar av och till, sen gick vattnet, ner på förlossningen, 12 timmar där, stod på 8 cm i timmar med starka värkar, sen akut snitt. Men vet du, det var inte ens jobbigt - konstigt va? Jag fick smärtlindring tidigt för att personalen tycket jag borde, fast jag själv tyckte det kunde vänta, jag hade kontroll och flåsade på. Inte ens akutsnittet kändes särskilt jobbigt, lite snopet mest. Efteråt gjorde det ju ont i ärret, men överlag var allt hemskt mycket lindrigare än jag trott. Alltså, man kan vara jätterädd och ha låg smärttröskel, få en lite läskig förlossning och ändå vara överraskad över hur lätt och lindrigt det var. Hoppas du känner likadant när du håller din i famnen. Fast nu inför tvåan kommer jag säkert bli rädd igen ;) Lycka till!