Hur känns det att amma? :)

Hade skrivit ett inlägg, men det försvann.. Det jag ville säga var att det för en del går lätt att amma, men de flesta behöver stöd för att få det att funka. Både mamma och bebis behöver få lära sig hur man ska göra. Mamman får lära sig av amningshjälpen (om det inte funkar av sig självt) och mamman får sen lära upp bebisen. Kolla redan nu om du har en amningsmottagning i närheten, så du vet var du ska vända dig om du skulle få problem. Den BM som jag fick träffa på amningsmottagningen var verkligen helt, helt underbar.

De första sex veckorna var det som att sätta en dammsugare på högsta tryck mot mina öppna, blödande sår på bröstvårtorna - och det i 45 min åt gången, var tredje timme dygnet runt. Höll på att kräkas av smärta några gånger. Mellan amningarna gjorde det ibland så ont att jag hade svårt att bära bebisen. Men det blev bättre sen :) och efter tre-fyra mån började det kännas jättebra och var väldigt mysigt. Fattar inte att jag stod ut till dess..

Det finns en del små enkla hjälpmedel som amningsnappar i latex m.m. Och att ligga och amma var toppen när jag lärde mig det, då fick jag mycket mera vila. Och lanolinsalva är bra.

Bra poäng som någon gjorde, man borde faktiskt få veta innan att det kommer göra ont (på de flesta) att amma. Min amning gjorde ju ondare än förlossningen. Tur på sätt och vis att min bästa kompis haft det nästan lika illa, så jag visste hur det kunde bli. Man borde ha två-tre föräldrakurstillfällen efter förlossningen för att bara hantera amningsproblemen. Nu känner man sig lätt misslyckad om det inte funkar bra. Svårt att förstå att det år 2010 fortfarande nästan är tabu att tala om detta innan man får barn - allt jag fick höra på föräldrakursen var att amning är bäst för barnet och jo, lite kan det ju kännas i början.. Helt otroligt. Om någon sade till en att först kommer en smärtsam förlossning och sedan amning som kan kännas nästan lika svår, men sedan lättar det.. då skulle man ju mentalt vara beredd på ett annat sätt. Om man fick tala om det innan skulle nog också fler känna sig mindre avogt inställda till alla BM som propsar på amningen - nu känner man sig mest som om man är sjåpig när man tycker det är vidrigt att amma pga smärtorna.

Förresten, TS, du frågade hur det känns - och jag kom på att förutom att det kan göra ont så blir man dels väldigt sömnig av amningshormonerna och dels väldigt törstig. Jag började nästan sluddra när bebisen kommit igång med att äta (efter de första minutrarna av vansinnig smärta..det var alltid värst i början) och samtidigt blev jag jättetörstig - och då var det för sent att gå och hämta vatten. Tur att mannen kom ihåg innan och såg till att det fanns ett vattenglas bredvid mig hela tiden.. Sen kan man få eftervärkar när man ammar också, fast bara i början förstås.

Jag var också jätteorolig inför min förlossning, för just hur jag skulle orka med smärtan osv. Det blev igångsättning, som tog nästan 24 tim med värkar av och till, sen gick vattnet, ner på förlossningen, 12 timmar där, stod på 8 cm i timmar med starka värkar, sen akut snitt. Men vet du, det var inte ens jobbigt - konstigt va? Jag fick smärtlindring tidigt för att personalen tycket jag borde, fast jag själv tyckte det kunde vänta, jag hade kontroll och flåsade på. Inte ens akutsnittet kändes särskilt jobbigt, lite snopet mest. Efteråt gjorde det ju ont i ärret, men överlag var allt hemskt mycket lindrigare än jag trott. Alltså, man kan vara jätterädd och ha låg smärttröskel, få en lite läskig förlossning och ändå vara överraskad över hur lätt och lindrigt det var. Hoppas du känner likadant när du håller din i famnen. Fast nu inför tvåan kommer jag säkert bli rädd igen ;) Lycka till!