Du är öppen 10 cm och ska föda barn nu!

Hon är beräknad till 25/5-09 men jag har länge känt på mig att hon kommer att komma ut tidigare. Jag är i vec.38+5 nu och känner att det är med spänning och förväntan vi går omkring min sambo och jag. Jag har haft som molande värk till och från hela veckan och det känns verkligen som något är på gång.

17/5 söndag, Norges nationaldag.

En jättevacker sommardag med strålande sol och väldigt varmt för att vara så tidigt på säsongen. Hela natten har jag haft molande värk av och an som sedan dröjer sig kvar in på morgontimmarna.

Varktimer.se har jag varit inne på sedan tidigare så jag ska veta hur man använder den när det väl är dags att klocka värkarna men av någon anledning glömmer jag bort det totalt och använder istället väggklockan.

Kl. 10:30 äter vi frukost jag och sambon. Den molande värken har tilltagit i styrka och kommer allt tätare nu. För skojskull börjar jag klocka värkarna vid 11:00. De kommer regelbundet med 10 min. intervall. Efter frukost gör jag mig i ordning medan sambon pular lite i lägenheten. Jag ser att han börjar bli nervös.

Nu gör värkarna ont och det känns lite obehagligt men jag kämpar på ändå.

Vid kl. 12:00 blir jag ensam hemma. Sambon åker iväg för att tanka bilen. Om vi åker in till BB idag vill han ha det ordnat tills dess. Jag står och bäddar sängen när jag plötsligt känner mig så fruktansvärt illamående att jag tror att jag måste kräkas. Jag hinner precis in till badrummet men tyvärr inte att lyfta på locket till toaletten.

Världens kaskad kommer ur mig och landar på toaletten, mattan och över halva badkaret. På knä, hängandes över toalettstolen blir jag stående i 10 min. Jag räknar snabbt ut att "hon" precis måste ha passerat den där "spinal-kanalen" att det är därför som jag kräkts. Sambon kommer hem strax därpå och förstår vad som har hänt.

Klockan är väl runt 13:00 när jag ringer Danderyd/BB och berättar om mitt lilla äventyr. Nu är det 5 min. mellan värkarna. BM tycker att jag ska försöka hålla ut lite till och ber mig att ta två Alvedon och prova att lägga mig i ett bad för att se om det blir bättre.

Tanken på att ligga still är inte så lockande men att bada är ju ett beprövat knep så jag gör som hon säger. Två Alvedon senare ligger jag i badet och försöker att slappna av till lite Phil Collins musik som sambon har satt på.

Värkarna känns ganska ordentligt nu. Badet hjälpte lite men Alvedonen gav plus minus noll. Jag ligger i sängen och försöker att vila lite mellan värkarna men det går knappt. Sambon envisas med att vi ska åka in till BB för att göra ett CTG, bara för att vara på den säkra sidan. Jag ber honom gång på gång att lugna sig.

"Det är såhär alla kvinnor känner och vad alla kvinnor går igenom, det är bara att hålla ut". Vi får säkert bara åka hem igen om vi åker in till BB nu ändå." Säger jag till honom.

Kl. 14:30 ringer jag till Danderyd/BB igen och ber om att få komma in och göra ett CTG. Sambons vilja har segrat! BM på BB välkomnar oss men talar om att vi vår vara beredda på att jag kanske bara är öppen 2-3cm. Och får åka hem igen.

BB-väskan är packad och alla journaler är med. Från vår port och ut till bilen tar det mig nästan 10 min. att komma ner. Normalt sett går det på 2 min. Jag säger till sambon att det känns som att barnet nästan är halvvägs ute.

Kl.15:00 Är vi på Danderyd/BB. Resan dit går fort. Vi lyckas tajma in alla grönaljus och hittar snabbt en p-plats utanför FL. Vi ringer på klockan och en BM möter oss i Entrén. Direkt blir vi visade till ett undersökningsrum där vi får invänta två BM. Jag får ta av mig kläderna och sedan lägga mig ner. Plötsligt inser jag att slemproppen precis har gått och BM skyndar sig att undersöka mig.

"Snälla kan ni inte ge mig någonting för värkarna!"

"Det behövs inte kära du. Du är öppen 10 cm. Det är dags att föda nu! Du har gjort allt öppningsarbete hemma. Duktigt gjort, helt fantastiskt!"

BM tar hål på hinnorna, så att vattnet kan rinna ut. Det är klart och fint, får jag till svar. Dom sätter en liten nål på barnets huvud för att kunna registrera hur hon mår under hela utdrivningsskedet. Lustgasen jag använder är nästan bara rent syre. Jag vill vara med så mycket som möjligt och kunna hjälpa till. Sambon håller min hand och berättar hur stark och duktig jag är hela tiden.

Kl. 16:23 föds vår lilla dröm!

Hon är så fantastiskt underbar!! Lyckan är STOR. Jag som alltid har sett det som en självklarhet att gråta då vi fick barn, hann inte med det då det väl var dags. Inte ens min sambo hann med. Allting gick så fort från det att vi kom in till FL. På 1 1/2 timmar hade vår lilla Emilia fötts. 48 cm lång och 3135 gram!

Skriven av: Petra alias Angel Star