förlossningsberättelser - Nyheter, artiklar, reportage och video

Första värken kom 19.27, men jag förstod det först 20.10. Detta skulle bli min andra förlossning, och vi kunde inte ana hur snabbt det skulle gå innan vi fick se vår lilla kille för första gången, men inte heller hur nära det var att han togs ifrån oss lika snabbt.

Mina värkar drog igång så sakteligen och var ganska veka till en början. Det började den 11 juli med starka sammandragningar som gjorde det svårt att gå när de satte in. De höll i sig hela dagen och jag ringde in till förlossningen och då jag misstänkte vattenavgång så fick vi komma in. Efter en undersökning så kunde de inte säga om det var vatten eller inte. Moa låg så packad för utgången så det såg inte att det läckte.

När jag var 19 år skulle jag föda mitt första barn med min mor som stöd. Jag hade värkar i över 29 timmar, men skrek inte en enda gång.

Den 9 juli klockan 03:00 börjar mina värkar, de är inte intensiva eller regelbundna så jag bestämmer mig för att sova vilket är svårt både för mig och Johan eftersom att vi är så uppspelta på vad som kommer hända. Jag lyckas i alla fall att sova i 3 timmar, klockan 06:00 vaknar jag av mycket intensivare värkar. Jag försöker somna om men det går inte. De är redan nu från början ganska täta men oregelbundna. Det dröjer högst 12 minuter mellan varje värk.

15/11 klockan 12 på förmiddagen vaknade jag av något som kändes som magknip. Jag trodde jag var dålig i magen och gick på toaletten. När jag satt och klämde som bäst upptäckte jag att magen var hård som en basketboll och att smärtan inte gav med sig. "Ytterligare en sammandragning precis som alla andra" tänkte jag och brydde mig inte mer om det utan gick in och väckte H för lite frukost istället.

En vecka innan BF. Har varit trött hela veckan och släcker nattlampan före min sambo. Vaknar till av att det kom ett konstigt "knäpp" från mitt bäcken, sipprar konstigt och jag tänker först, ååhh en stor flytning nu igen. Men sen så säger jag fan jag tror vattnet gick?

På kvällen hade jag den här pirrande känslan som man hade när man var barn dagen innan julafton. Jag berättade det för sambon som också hade en underlig känsla i magen.

Jag har haft mensvärk hela natten och har inte sovit så mycket. Men jag tänker inte så mycket på det, eftersom jag ändå ska till Sjukhuset och göra viktskattning och CTG som vanligt. Mamma som har sovit hos mig frågar om vi inte ska ta med oss väskan i alla fall.

Min sambo har nu haft förvärkar i en längre tid. Vi har nog aldrig kollat på klockan så ofta som vi gjorde under den här tiden. Till en början kanske jag var lite tjatig.