Varför är många så likriktade i Sverige?

"Det har visat sig att hela internet är som ett enda stort "village" som är helt dysfunktionellt i att "raise a child""
Det är något jag har svårt att förstå.
Folk är korkade och tror på fake news, vuxna hatar varandra på twitter, barn är elaka och mobbar, det finns snuskgubbar på internet och man ska tänka på vad man säger eftersom känsliga 'hjärnor' har stora öron men varsågod lilla barn som inte ens får svära, en mobil med internet

Vem handhar censuren och bestämmer vad som får skrivas i tidningar?
Vad är fel med peer review?
Vilka banbrytande idéer har kommit från ytterkanterna?

Jag tror du överdriver skillnaderna.

Sverige är ett så oerhört mycket mindre land än USA, särskilt när det kommer till befolkningsmängden. Detta gör att de som avviker från "Svensson-normen" i Sverige är försvinnande få jämfört med de som avviker från motsvarande amerikansk norm, även om de skulle vara procentuellt lika stor del av befolkningen.

USA är även geografiskt mycket större och dessutom med en befolkning uppbyggt på invandring, vilket gör att USA rymmer så mycket mer av kulturella variationer och uppfattningar, vilket också praktiseras juridiskt genom de olika delstaternas egna lagstiftning.

Sedan finns det ämnen och detaljer där amerikaner överlag är långt mer konservativa, enkelspåriga och traditionella. Exempelvis står varje val mellan demokrater och republikaner. Inget annat parti eller politisk inriktning är i närheten av att komma till makten eller omnämns i media. Vapenlagar, dödsstraff, omskärelse av pojkar, allmänt sjukförsäkringssystem, den kristna tron, skatter, allmän kollektivtrafik mm är exempel på detta.

Om du tittar på många amerikanska produkter från förr och nu, så är de ofta annorlunda mot de vi är vana vid från Europa eller Asien, men inte sällan väldigt konservativa i sin utformning utefter amerikansk standard.

Sverige och Europa har på många områden legat före USA under efterkrigstiden, vilket är ett resultat av innovationer, inte sällan med "tänk utanför boxen" som grund.

Men det finns även omständigheter som ger stöd för ditt resonemang:

Det som främst främjar att våga prova nya saker i USA jämfört med Sverige, exempelvis för sin försörjning, är de betydligt lägre skatterna i USA.

Du har helt rätt angående den sk "jantelagen".

Att jorden är platt är väl en, och att man blev magnetisk av covid-vaccinet nästa. 

Det är inget som är direkt fel med peer review som princip. Någon här länkade en gång till en dokumentär som visade hur akademisk vit vänster ville utmana identitetspolitiken på amerikanska universitet. Bland annat fick de  ett paper om hur hanhundars våldsamma beteende mot tikar bidrar till patriarkatet även i det mänskliga samhället godkänt.

Jag har också läst debattartiklar från forskare då och då som uttryckt att det är svårt för dem att få gehör för forskning som inte passar det rådande paradigmet. Paradigmskifte var en gång ett ganska oskyldigt ord som hade med just forskning att göra, innan Jimmie Åkesson laddade begreppet med sin politik. Det behöver inte vara fel att neka forskning, men det behöver inte heller vara rätt.

Exempel på banbrytande idéer som kommit från ytterkanterna är att jorden inte är platt, att det finns en tyngdlag och att man inte ska döma. De som kom med de här ideerna var rätt hårt ansatta på sin tid. En av dem hängdes upp på ett kors. Forskningen är överens om att det funnits en verklig Jesus, oavsett om man tror på den religionen eller inte.

Vad gäller censur så är det ett vanskligt begrepp. En tidning är en kommersiell produkt som säljer de åsikter prenumeranterna vill ha, men säljer också in åsikter till prenumeranterna. Därför publicerar inte Flamman sådant som finns på Timbro och tvärtom. Jag håller med om att det finns en bred mittfåra där att vara för Natomedlemskap snabbt blev självklart och den så ofta utsatta Stina Oscarson fick hård kritik när hon skrev om Nato utifrån pacifism.

Under pandemin torgfördes åsikten att seniorer måste låsas in och då jag känner en del seniorer kan jag meddela att de kände sig nedtystade i samhället. Jag gissar att det är sådana förhållandevis breda stråk som Aritmetik avser. 

Jag vet inte vart Aritmetik står politiskt, men om han är en av dem som tillhör den sida som sett sina politiska krav övertas av Socialdemokraterna och Moderaterna, fortfarande utan något som helst erkännande av att det är det som hänt - de stora partierna har tagit över en hel del av Sverigedemokraternas politik - så kan jag förstå att man upplever det som tecken censur när det tidigare inte var okej i offentligheten att vilja ha den politiken. Men - förenklat - när Magdalena Andersson säger det är det plötsligt rumsrent, om hon samtidigt strängt inskärper att hon aldrig kommer att samarbeta med Sverigedemokraterna samtidigt som hon ville överta och själv genomföra deras politik.

Återstår det så kallade kulturkriget som jag inte riktigt förstår mig på. Sverigedemokrater låtsas att de vill kasta varpa och identitetspolitiska krafter låtsas bry sig om samernas rennäring fast de i själva verket använder samerna som symbolisk bricka i det identitetspolitiska spelet, och unga bar tidigare slöja och traditionella samiska kläder i identitetspolitiska syften snarare än religiösa och kulturella. Jag har lämnat den världen så jag vet inte hur de gör nu.

Min uppfattning är att Sverige och svenskarna älskar USA och har en kollektiv dröm om att det är mycket bättre där borta i staterna. Tom Araya har sammanfattat några av de stora skillnaderna mellan Sverige och USA. Själv tror jag att det vi kallar Jantelagen i Sverige finns överallt där människor finns. Du ska inte tro att du är något.

Den som bryter norm anses tro att den är något. Det skapar sociala problem för människor som stämplas som udda. 

Jag vet mycket väl att USA är hemskt konservativt i vissa avseenden, det jag avser är att det mer finns en andra av kreativitet och att vilja komma framåt i USA. Att inte vilja stå och stampa på samma fläck hela livet och bara leva i sin trygga och invanda bubbla. Att leva mest för mat, mobilstirrande och dålig TV-underhållning, som i Sverige.Att vilja utveckla sina talanger och färdigheter, att vilja bryta barriärer och personliga blockeringar. Och det är väl främst i USA som självförverkligandekulturen vuxit fram. Jag läste tidigt bl.a. Wayne W Dyers böcker (även kallad "the father of motivation" i USA), "Älska dig själv", "Sikta mot stjärnorna" och "Du ser det när du tror det". Han menar i sina böcker att människans möjligheter till framgång och att förändra sina liv är obegränsade, och att begränsningarna bara sitter i det egna huvudet, kanske beroende på vilken uppfostran man fått och vilken inställning människor i ens omgivning har haft och som man påverkats av, men inte minst auktoritära uppfattningar. Hans tänk, (och han har inspirerat miljontals människor världen över) är verkligen främmande från svenskens ofta väldigt begränsade syn på människans möjligheter.

Och det finns många exempel i just USA på människor som verkligen kämpat för framgång och att bryta invanda mönster, och som lyckats. Just andan av att "allt är möjligt, bara man vill och tror på det" är något jag skulle vilja se mer av i Sverige.

Jag menar att det i USA finns mer en anda av att "allt är möjligt, bara man vill och tror på det", en anda jag skulle vilja se mer av i Sverige, där många säger "Det går inte" och "Det är omöjligt". Jag stöter ständigt på detta negativa synsätt hos svenskar och jag är hemskt trött på det, eftersom jag är en person som tror på människors möjligheter till förändring och framgång.

Sen vet jag mycket väl att USA i vissa avseenden är hemskt konservativt.

Ja, vetenskaplig metod innebär att ett experiment ska kunna upprepas gång på gång, med samma slutresultat.

Var har jag sagt att ni "ska gå på min magkänsla"? Inget jag känner igen.

Det tycks mig som om du tror på självförverkligandets principer. Mitt intryck är att entreprenörer, artister och konstnärer är yrken där människor som har genomfört självförverkligandets principer ofta återfinns, medan andra inte kommer vidare från att läsa böcker och lyssna på poddar. Du tycks mig som ett lyckosamt undantag. Jag förstår att du tror på det eftersom det hjälpt dig framåt. 

Ja, jag tror på människans möjligheter att bryta invanda, ibland destruktiva livsmönster och att "prova sina vingar". Dvs testa vad man kan och är kapabel till, och det börjar alltid med att man utmanar sig själv på olika sätt. Jag har väl som nykter blivit lite av en "klättrare", dvs jag försöker efterhand bryta nya barriärer och våga sådant jag inte vågat tidigare, Och då handlar det också om att bryta invanda föreställningar, för att kanske få en friskare syn på tillvaron och andra människor och deras beteenden. Det är en spännande resa.

Och jag har inspirerats av en uppsjö av olika självhjälpsböcker jag läst genom åren av olika författare, men det är först nu jag börjat försöka omsätta det jag läst i praktiken,