Varför är många så likriktade i Sverige?

Ja, och Trump bl.a. har ju starkt bidragit till den våg av ny-konservatism vi haft, och som de sista 13 åren varit på uppgång i hela västvärlden. Jag har en del konservativa åsikter, bl.a. när det gäller förhållanden, inte så att jag tycker man behöver gifta sig eller ens förlova sig, men jag har alltid hållit trohet och tillit högt, och har svårt för den nya anti-monogama trenden. Men det har väl med min uppfostran och mina värderingar att göra. Jag har en mormor som är född 1928, som hela sitt liv varit strängt kristen och uppfostrat min mor och hennes syskon med att sexuell lössläppthet är synd och orätt. Och mormor försökte även pådyvla mig sin gammelkristna syn när jag var barn. Men det är en av få områden där jag tänker konservativt. Jag avser med mitt inlägg mer förmågan att se möjligheter istället för problem, att tro på sin egen förmåga att kunna forma sitt liv till det liv man vill ha. Att se förbi jante och tänka att det mesta är möjligt bara man har viljan och motivationen. Att inte känna sig bunden av livsomständigheter eller låta sig kontrolleras av människor och se det/dem som ett hinder att ta sig framåt. Att inte vara styrd av invanda floskler och metaforer utan kunna tänka bortom dessa. Att vilja utbilda sig, allmänbilda sig och lära sig nya saker, utvecklas som människa.

Sverige är ett socialistiskt land där det är laget framför jaget som gäller. 

Ja det var väl sant typ 1987. Men där efter har vi haft en lång era av nyliberalism.

Jag menar mer den allmänna känslan jag och många med mig haft av att under 2000-talet har trohet mot en partner och monogami blivit satt på undantag hos många. Man ser ju bara på detta forum hur många som går igång på trekanter, som lever i öppna förhållanden och som tycks föredra ett liv där man sexar runt med många utan att vilja binda sig (jag har läst trådar på forumet flera år innan jag blev medlem) . För att vara ett forum för främst småbarnsföräldrar är det väldigt mycket sextrådar där folk inte tycks ha några gränser alls.

Det har blivit en uppluckring av traditionella värderingar under 2000-talet. Vi hade ju en period i slutet av 60- början av 70-talet med "fri sex och kärlek", men det blev ju en återgång till det normativa efter ett tag.

Ta bara detta med appar som Tinder, som främst verkar vara för unga som söker tillfälliga sexkontakter. Man swipear och väljer och vrakar, bestämmer träff för sex och sedan ghostar den ene när den andre har fått starkare känslor.

Jag kan nämna fler saker, men märker en sorts ny-konservatism hos folk som reagerar mot att det är såhär. När jag i en tråd undrade varför sex tycks vara det allra viktigaste i ett förhållande och kärleken till personen tycks vara satt på undantag, fick jag en del svar som "Vaddå? Finns det något annat än den kroppsliga, sexuella njutningen"? vilket visar att en del har tappat förmågan att känna kärlek till en partner för den person hon/han är.

Du förvanskar det jag skrev. Jag frågade i den tråden om det finns utomkroppslig njutning. Kärlek är ju i högsta grad kroppsligt, vad vi känner till.

Så här sitter du och som menar att du har udda åsikter och ondgör dig över att fler inte tänker som dig vilket, om de skulle göra det, skulle göra dig mer likriktad.

En del är bara aldrig nöjda.

Jag känner ingen vars liv består av sport, ätande, och helgfylla samt att spela på tipset. Var hittar du alla dessa udda exemplar?

Det stämmer att Sverige påverkats av nyliberalism på senare år men det är fortfarande socialistiskt ur ett västerländskt perspektiv. Inte minst om man jämför med USA.

Det verkar som om vissa medvetet väljer att missförstå vad jag skriver. Säger inte alls att "andra måste tycka som mig", mitt inlägg är en reaktion på likriktningen hos många svenskar. Att man mest bara bryr sig om banala saker och aldrig ens har existentiella funderingar.

 
"Man ser ju bara på detta forum..."
Du vet några trådar/inlägg där någon tycker si eller så men det säger inget om resten av befolkningen.

Sann kärlek innebär att älska någon på djupet, för den person han/hon är. Men jag förväntar mig inte att folk på FL ska förstå det. Jag har älskat och förlorat (min f.d. dog endast 47 år gammal, hon var 10 år äldre än jag) och den sorg jag kände efteråt bevisar att jag älskade henne för mer än bara kroppen.

Men ni som ser sex som det primära, fortsätt för all del att göra det. Lite billigt kanske att sakna någon ENDAST för sexets skull, eller?