• Anonym (Acceptans)

    Är jag känslolös för att jag accepterade min mans otrohet?

    Har börjat fundera på om jag jär en känslokall männis,ka. Har aldrig varit så där vansinnigt förälskad i någon. 

    När jag mötte min man så var det mera att jag trivdes bra med honom och att jag uppskattade att han inte var så klängig och sexfixerad. Vi gifte oss tidigt 23 år var vi båda. Efter ett par år kom första barnet och därefter två till. 
    Jag jobbade inom vården, min man var lärare. Vi hade det tryggt och bra och efter nästan 20år tillsammans hade sexlivet långsamt dött ut. då kommer min man hem och berättar att han är förälskad i en annan kvinna.  
    Jag kände förvåning och blev nog lite chockerad eftersom jag aldrig trott att det låg för honom att vara passionerad. Vi bestämde att han skulle tänka igenom hur han ville göra. Och livet gick vidare som om inget hade hänt. Efter några månader säger mun man att han tänkt igenom allt och att han beslutat sig för att bryta med kvinnan. 

    Återigen gick livet vidare.  Är det något fel på mig som inte blivit bitter på min man. Skulle jag ha skilt mig? Vad skulle i så fall ha blivit bättre? Vi har det bra idag 10 år senare.

  • Svar på tråden Är jag känslolös för att jag accepterade min mans otrohet?
  • Meddelande borttaget
  • Meddelande borttaget
  • Meddelande borttaget
  • Meddelande borttaget
  • Anonym (Acceptans)

    Intressant att så många verkar vara så upptagna av ett mellanslag att de helt glömmer frågan jag ställer. 

    Vet inte riktigt hur jag ska tolka detta, men kanske är det så att de inte är intresserade av annat än just stavning, meningsbyggnad och mellanslag.

    Jag trodde i min enfald att jag skulle få reaktioner på min fråga.

    Jag kommer framgent inte att besvara några frågor angående detta mellanslag.

    Både jag och min man har yrken där vi umgås med andra människor och vi är båda duktiga människokännare. Men som några av er säkert vet så känner man ibland inte sig själva så bra som man tror. 

    Så när jag började fundera på detta med otroheten så blev jag lite förundrad över varför jag reagerade som jag gjorde. Nu tror jag inte att min reaktion är så ovanlig men jag vet ju inte.

    Kanske är jag känslokall och beräknande som antog att min man ändå skulle välja sin familj. Men ärligt talat det har han ju inte behövt göra. 

  • Meddelande borttaget
  • Anonym (M)
    Anonym (Acceptans) skrev 2025-03-23 22:35:12 följande:

    Intressant att så många verkar vara så upptagna av ett mellanslag att de helt glömmer frågan jag ställer. 

    Vet inte riktigt hur jag ska tolka detta, men kanske är det så att de inte är intresserade av annat än just stavning, meningsbyggnad och mellanslag.

    Jag trodde i min enfald att jag skulle få reaktioner på min fråga.

    Jag kommer framgent inte att besvara några frågor angående detta mellanslag.

    Både jag och min man har yrken där vi umgås med andra människor och vi är båda duktiga människokännare. Men som några av er säkert vet så känner man ibland inte sig själva så bra som man tror. 

    Så när jag började fundera på detta med otroheten så blev jag lite förundrad över varför jag reagerade som jag gjorde. Nu tror jag inte att min reaktion är så ovanlig men jag vet ju inte.

    Kanske är jag känslokall och beräknande som antog att min man ändå skulle välja sin familj. Men ärligt talat det har han ju inte behövt göra. 


    Han insåg väl helt enkelt att förälskelsen enbart var en tillfällig förälskelse och inget att bygga vidare på. 

    Vi är mångs som varit där, speciellt när man är i långvariga relationer. 
  • Meddelande borttaget
  • Anonym (Mike)
    Anonym (Acceptans) skrev 2025-03-23 22:35:12 följande:

    Intressant att så många verkar vara så upptagna av ett mellanslag att de helt glömmer frågan jag ställer. 

    Vet inte riktigt hur jag ska tolka detta, men kanske är det så att de inte är intresserade av annat än just stavning, meningsbyggnad och mellanslag.

    Jag trodde i min enfald att jag skulle få reaktioner på min fråga.

    Jag kommer framgent inte att besvara några frågor angående detta mellanslag.

    Både jag och min man har yrken där vi umgås med andra människor och vi är båda duktiga människokännare. Men som några av er säkert vet så känner man ibland inte sig själva så bra som man tror. 

    Så när jag började fundera på detta med otroheten så blev jag lite förundrad över varför jag reagerade som jag gjorde. Nu tror jag inte att min reaktion är så ovanlig men jag vet ju inte.

    Kanske är jag känslokall och beräknande som antog att min man ändå skulle välja sin familj. Men ärligt talat det har han ju inte behövt göra. 


    Du som jobbat som sjuksköterska borde ha sett att folk reagerar olika under chock. Att folk reagerar olika på dödsfall och begravningar. Man är ingen kallhamrad cyniker för att man reagerar på ett visst sätt?


    Vad jag tror om detta, är att du bär på svaret själv?
    Du har inte varit passionerat förälskad. Din man är din vän och innerst inne har du kanske haft på känn att han kan göra snedsteg. Ni hade slutat ha sex, och han saknade väl passion och känslor för att känna sig bekräftad.

    Jag tenderar inte heller bry mig så mycket om en kvinna, som jag inte har särskilt starka känslor för.

  • AndreaBD

    Det ska ingen annan överhuvudtaget döma över! Det är helt upp till dig. Och andra vet inte hur eran situation var exakt.

    När jag läste rubriken trodde jag att det handlade om en man som var otrogen hela tiden. DÅ hade jag tyckt det var dumt att stanna kvar. Fast även då är det inte upp till mig att döma. Men här är det inte alls så självklart. Kan ju hända att den krisen har utvecklat relationen, dvs. båda har sett att de vill vara tillsammans och inte med andra, så var det kanske värt det. 

  • Anonym (Love)

    Jag tror att man måste acceptera att folk är olika. Folk älskar på olika sätt, folk är olika på hur dom visar kärlek, och hur dom vill bli älskade. Folk ältar olika mycket.


    Det finns en norm i samhället att man ska vara svartsjuk och att monogami är enda sättet att leva. Men människor är olika.


    Jag tycker att du verkar högst normal, mest för att jag är likadan. Jag uppskattar min man massor, jag älskar honom, han är min bästa vän, en fantastisk pappa, och ett oerhört stöd. Kort och gott, jag känner mig älskad och prioriterad. Då spelar det ingen som helst roll att han ibland ligger med andra, eller att han ev får lite fjärilar i magen av nån annan, det är ändå mig han kommer hem till. 


    Om ni har ett fint förhållande, ni båda mår bra i det, skit i vad andra kan tycka och tänka. 

  • Anonym (Acceptans)
    Anonym (Mike) skrev 2025-03-24 12:16:58 följande:

    Du som jobbat som sjuksköterska borde ha sett att folk reagerar olika under chock. Att folk reagerar olika på dödsfall och begravningar. Man är ingen kallhamrad cyniker för att man reagerar på ett visst sätt?


    Vad jag tror om detta, är att du bär på svaret själv?
    Du har inte varit passionerat förälskad. Din man är din vän och innerst inne har du kanske haft på känn att han kan göra snedsteg. Ni hade slutat ha sex, och han saknade väl passion och känslor för att känna sig bekräftad.

    Jag tenderar inte heller bry mig så mycket om en kvinna, som jag inte har särskilt starka känslor för.


    Jag tror faktiskt inte jag blev så chockad. Jag blev väl mera överraskad. men ok, vi reagerar alla på olika sätt och att det inte finns något rätt eller fel sätt att reagera på.

    Vad jag funderar på är väl varför det är de känslosamma reaktionerna som ger rubriker. Har faktiskt googlat  lite på detta och det är försvinnande få som beskriver något som liknar mitt sätt att reagera på. Den enda jag hittade var skriven av en kvinna som själv varit otrogen, något jag aldrig varit.

    Men det är väl med detta som med så mycket annat att "Nöjdheten tiger still"

    Kanske handlar det mera om djupa känslor än starka känslor. Min man och jag har nog vuxit ihop på något sätt. Därför blir det också väldigt svårt att lämna, fastän förälskelser lockar. 

    När min man säger att han ångrar att han inte lämnade mig för den där kvinnan så gör han det med glimten i ögat.  Men visst är jag lite avundsjuk på honom, att han varit med om en förälskelse. 
  • Anonym (Acceptans)
    Anonym (Love) skrev 2025-03-24 12:41:25 följande:

    Jag tror att man måste acceptera att folk är olika. Folk älskar på olika sätt, folk är olika på hur dom visar kärlek, och hur dom vill bli älskade. Folk ältar olika mycket.


    Det finns en norm i samhället att man ska vara svartsjuk och att monogami är enda sättet att leva. Men människor är olika.


    Jag tycker att du verkar högst normal, mest för att jag är likadan. Jag uppskattar min man massor, jag älskar honom, han är min bästa vän, en fantastisk pappa, och ett oerhört stöd. Kort och gott, jag känner mig älskad och prioriterad. Då spelar det ingen som helst roll att han ibland ligger med andra, eller att han ev får lite fjärilar i magen av nån annan, det är ändå mig han kommer hem till. 


    Om ni har ett fint förhållande, ni båda mår bra i det, skit i vad andra kan tycka och tänka. 


    Tack!
  • Anonym (Acceptans)
    AndreaBD skrev 2025-03-24 12:28:28 följande:

    Det ska ingen annan överhuvudtaget döma över! Det är helt upp till dig. Och andra vet inte hur eran situation var exakt.

    När jag läste rubriken trodde jag att det handlade om en man som var otrogen hela tiden. DÅ hade jag tyckt det var dumt att stanna kvar. Fast även då är det inte upp till mig att döma. Men här är det inte alls så självklart. Kan ju hända att den krisen har utvecklat relationen, dvs. båda har sett att de vill vara tillsammans och inte med andra, så var det kanske värt det. 


    Tror väl inte att relationen har utvecklats pga otroheten men den utvecklas och fördjupas för varje år vi lever tillsammans. Att min man fick vara med om en riktig förälskelse kan nog ha förändrat honom till att vara mindre dömande.
  • Just Precis
    Anonym (M) skrev 2025-03-24 00:15:09 följande:
    Så polletten har inte heller trillat ner för dig?

    Du kanske också brukar säga Kriminal vården, istället för Kriminalvården som det faktiskt heter eller intensiv vårds avdelning, istället för intensivvårdsavdelning som är korrekt ord. 

    Ts sepcialistutbildade kollegor är iallefall inte akut sjuksköterskor utan faktiskt Akutsjuksköterskor (eller specialistsjuksköterska med inriktigt akutsjukvård). 
    Anonym (Acceptans) skrev 2025-03-23 22:16:07 följande:

    d


    Tyvärr är jag ingen fena på att skriva med mobilen, det tar tid, och det blir lätt ett mellanslag förmycket. Dessutom brukar den skriva om  vissa ord, fråga mig inte varför.

    Men det är intressant att du mera intresserar dig för hur jag skriver än själva huvudfrågan.  Är jag kallhamrad cyniker som inte slängde ut min stackars man när han blev förälskad i en annan?

    Om du arbetat 35år i vården bör du ha känt känslan av tomhet inför vad du anser vara bagateller där andra upprörts.

    När jag utbildade mig hette det Vårdhögskola.  
    Nej, varför skulle du vara en "kallhamrad cyniker" bara för att du inte slängde ut din man efter att han förälskade sig i någon annan?

    Jag anser dock inte att otrohet är någon bagatell, men folk hanterar det på olika sätt. Däremot så anser jag att man som sjuksköterska ska veta vad yrkestitlarna heter och inte komma med slarviga särskrivningar. 

    Själv utbildade jag mig på dåvarande Korsets Sjuksköterskeskola, en fin tid med fina kurskamrater där vi är många som fortfarande håller kontakt. 
    Gud vilken tönt du är! Sluta kidnappa tråden, ingen bryr sig! 
  • Anonym (Mike)
    Anonym (Acceptans) skrev 2025-03-24 13:45:36 följande:
    Tror väl inte att relationen har utvecklats pga otroheten men den utvecklas och fördjupas för varje år vi lever tillsammans. Att min man fick vara med om en riktig förälskelse kan nog ha förändrat honom till att vara mindre dömande.

    Jag syftade på att vid känslomässiga reaktioner reagerar folk olika. Bara för att klargöra, att jag inte menade att du var chockad. 


    Det jag reagerar på är att du verkar glad att din man fått vara med om en riktig förälskelse. Menar du att han inte var förälskad i dig? Jag hade naturligtvis kunnat unna min kvinna en förälskelse, men bara om vi gått vidare med andra. Men jag erkänner mig rikt förälskad i min kvinna, och vill därmed att hon ska känna så för mig. Inte för andra.

  • Anonym (Acceptans)
    Anonym (Mike) skrev 2025-03-25 08:15:36 följande:

    Jag syftade på att vid känslomässiga reaktioner reagerar folk olika. Bara för att klargöra, att jag inte menade att du var chockad. 


    Det jag reagerar på är att du verkar glad att din man fått vara med om en riktig förälskelse. Menar du att han inte var förälskad i dig? Jag hade naturligtvis kunnat unna min kvinna en förälskelse, men bara om vi gått vidare med andra. Men jag erkänner mig rikt förälskad i min kvinna, och vill därmed att hon ska känna så för mig. Inte för andra.


    Helt säker på att han inte varit förälskad i mig kan jag ju inte vara men när han berättar om sin upplevelse så är det i termer av att han aldrig varit med om det förut.  

    Naturligtvis blev jag inte glad när det hände.  Men så här i efterhand kan jag känna tacksamhet över att min man fick vara med om en förälskelse och att vi klarade av den. 

    Inser att det låter konstigt att min man och jag aldrig varit riktigt passionerat förälskade u varandra. Men vi var unga när vi gifte oss och bildade familj. Jag tror att det är vanligare än man tror, i alla fall i min generation.  Mänga i vår bekantskapskrets är idag skilda. 

    Jag har ingenting mot skilsmässa. Om jag en dag skulle känna att vår relation inte är positiv skulle jag inte tveka att ta upp skilsmässa med min man.  Vi har alltid haft lätt att tala med varandra och är väldigt öppna inför varandra. Kanske är det därför vi klarade av hans förälskelse.
  • Anonym (Mike)
    Anonym (Acceptans) skrev 2025-03-25 09:53:55 följande:
    Helt säker på att han inte varit förälskad i mig kan jag ju inte vara men när han berättar om sin upplevelse så är det i termer av att han aldrig varit med om det förut.  

    Naturligtvis blev jag inte glad när det hände.  Men så här i efterhand kan jag känna tacksamhet över att min man fick vara med om en förälskelse och att vi klarade av den. 

    Inser att det låter konstigt att min man och jag aldrig varit riktigt passionerat förälskade u varandra. Men vi var unga när vi gifte oss och bildade familj. Jag tror att det är vanligare än man tror, i alla fall i min generation.  Mänga i vår bekantskapskrets är idag skilda. 

    Jag har ingenting mot skilsmässa. Om jag en dag skulle känna att vår relation inte är positiv skulle jag inte tveka att ta upp skilsmässa med min man.  Vi har alltid haft lätt att tala med varandra och är väldigt öppna inför varandra. Kanske är det därför vi klarade av hans förälskelse.

    Med denna information, så kan jag mer förstå mig på din reaktion. Ni var unga och  med tiden har det gått över till djup vänskap.

    Vi män är ofta lite bekväma av oss. Man vet vad man har, men inte vad man får.
    En djup vänskap kan för vissa trumfa en förälskelse. Min gissning är att förälskelsen svalnade, och då vann er vänskap. 


    Om båda är nöjda med livet finns ingen anledning att bryta upp. 

  • Anonym (Mike)

    Tycker inte att du ska lägga så mycket vikt på att det är fel på dig. Utifrån det du skrivit ser jag inga konstigheter.


    Jag tycker mer synd om dig, och hoppas du får uppleva djup förälskelse någon gång i livet. Viktigast är först att du mår bra och trivs.

Svar på tråden Är jag känslolös för att jag accepterade min mans otrohet?