ClumsySmurf skrev 2025-03-23 17:45:50 följande:
Är jag känslolös för att jag accepterade min mans otrohet?
Tecum skrev 2025-03-23 16:34:09 följande:
Inget fel alls på dig. Du ser inte sex som det viktigaste i livet, därför går du inte i spinn för en otrohet. Tvärtom är det bra att du inte är bitter och fortsätter straffa honom. Både du och han har gjort ett val som ni verkar nöjda med, det kan inte vara fel.
ibland är dina svar....
läste du mer än rubriken?
berättar att han är förälskad i en annan kvinna.
Du ser inte sex som det viktigaste i livet, därför går du inte i spinn för en otrohet.
Tecum skrev 2025-03-23 19:04:18 följande:
Ja men du läste visst bara halva inlägget... Om du fortsatt läsa hade du sett att förälskelsen gick över och han valde TS. Men det faktum att de haft sex fanns kvar och det är vad frågeställningen handlar om, hur man agerar efter en otrohet.
TS fokuserar på kärleksrelationen hennes man haft bakom ryggen på henne, inte sex, du gör tvärt om och har totalt missat det hon nämnt som jobbigt, men det kan ju vara som du påstår, att jag bara har läst halva inlägget och missat att allt handlade om sex.
jag markerar det jag tycker du missade, så citerar du och markerar det jag missade 👍
Anonym (Acceptans) skrev 2025-03-23 16:16:01 följande:
Är jag känslolös för att jag accepterade min mans otrohet?
Har börjat fundera på om jag jär en känslokall männis,ka. Har aldrig varit så där vansinnigt förälskad i någon.
När jag mötte min man så var det mera att jag trivdes bra med honom och att jag uppskattade att han inte var så klängig och sexfixerad. Vi gifte oss tidigt 23 år var vi båda. Efter ett par år kom första barnet och därefter två till.
Jag jobbade inom vården, min man var lärare. Vi hade det tryggt och bra och efter nästan 20år tillsammans hade sexlivet långsamt dött ut. då kommer min man hem och berättar att han är förälskad i en annan kvinna.
Jag kände förvåning och blev nog lite chockerad eftersom jag aldrig trott att det låg för honom att vara passionerad. Vi bestämde att han skulle tänka igenom hur han ville göra. Och livet gick vidare som om inget hade hänt. Efter några månader säger mun man att han tänkt igenom allt och att han beslutat sig för att bryta med kvinnan.
Återigen gick livet vidare. Är det något fel på mig som inte blivit bitter på min man. Skulle jag ha skilt mig? Vad skulle i så fall ha blivit bättre? Vi har det bra idag 10 år senare.
Anonym (Acceptans) skrev 2025-03-23 18:55:14 följande:
Nu är det rätt länge sidan det hände, men jag kom inte ihåg att jag var speciellt orolig, för jag tror att jag litade på att min man inte skulle göra något förhastat.
Vilket det visade sig vara rätt
. Att han under en tid hade ett förhållande med kvinnan kändes inte speciellt kul men han fick väl leva ut sin passion ett tag så skulle han komma till sans. Ungefär så kommer jag ihåg att jag tänkte.
Det är nog min mans förtjänst, att han aldrig fick mig att tvivla på mig själv. Det gjorde han helt klart för mig. .Att det inte berodde på mig alltså.
Det var helt upp till honom att välja om han ville fortsätta äktenskapet.
