Är jag känslolös för att jag accepterade min mans otrohet?

Tycker detta är rimligt. Man prioriterar det som är viktigt. Vad värdesätter man. Jag ser inte att människor blir lyckligare av att bryta upp relation efter relation och se på detaljer istället för helheten. 

Jag väljer själv att se till en helhet, som är det här en bra man i det stora hela. 

Min man bidrar exempelvis med 

Ett kliniskt rent hem.

Sängkläder tvättas och byts sådär 3 ggr i veckan. 

Kläderna tvättas.

Han hämtar och lämnar på förskolan/skolan. 

Han lagar mat 7 av 10 ggr. 

Jag städar med andra ord ytterst sällan, jag har inte sett tvättmaskinen på flera år och jag är på förskolan/skolan typ 4 ggr i månaden? 

Mitt vardagspussel fungerar med andra ord, jag gör väldigt mycket annat då. Typ planterar med barnen, gör matsäck och tar med dom till skogen, läser massa böcker, tar med dom till badhuset medan min partner styr upp allt annat. 

Vi har ett bra liv. Är det massa passion. Men om jag skulle lämna honom för att han legat med någon annan, så skulle jag ju förstöra för mig själv?. Vad är viktigt? 

Allt är inte alltid så jäkla roligt. Jag utsätts inte för våld, jag lever inte med någon som struntar i barnen eller hemmet? Han bidrar till massor här hemma. Skulle jag kasta ut honom för småsaker skulle jag ju bara få ett kaos och en jobbig vardag?