Är jag känslolös för att jag accepterade min mans otrohet?

Jag skulle inte kalla det känslolös. Däremot verkar du inte ha någon större passion för din man. Vem vet, du hade säkert känt så för en annan man, men det verkar kännas viktigare för dig med annat.

 Jag hade nog känt mig lite oviktig och ledsen om min kvinna inte brydde sig om jag skaffa en annan. Hur skulle du känna om han inte brydde sig om du var otrogen?

Kan det bero på att du tycker det är skönt att mannen inte är så sexintresserad? Är det en möjlig faktor till din känsla, att du inte har hög sexdrift?

Inget fel alls på dig. Du ser inte sex som det viktigaste i livet, därför går du inte i spinn för  en otrohet. Tvärtom är det bra att du inte är bitter och fortsätter straffa honom. Både du och han har gjort ett val som ni verkar nöjda med, det kan inte vara fel.

Nedvärderar dig själv möjligtvis 

Ni har det bra så varför grubblar du på detta 10 år senare?

Hade jag sett en film eller teveserie så vill jag att den bedragna parten ska ställa till värsta dramat, skällla ut den otrogne, slå sönder tallrikar, slå i dörrar och sedan lämna den otrogne. Alla runt omkring ska få veta och ta ställning.

Men i verkligheten reagerar man olika. Du är nöjd, din man är nöjd och jag antar att barnen också skulle vara nöjda med hur det slutade, om de vetat om er kris.

Jag skulle väl undrat om mannen var otrogen just för att han saknade passion. Men inte tio år efteråt.

Du som jobbat som sjuksköterska borde ha sett att folk reagerar olika under chock. Att folk reagerar olika på dödsfall och begravningar. Man är ingen kallhamrad cyniker för att man reagerar på ett visst sätt?

Vad jag tror om detta, är att du bär på svaret själv?
Du har inte varit passionerat förälskad. Din man är din vän och innerst inne har du kanske haft på känn att han kan göra snedsteg. Ni hade slutat ha sex, och han saknade väl passion och känslor för att känna sig bekräftad.

Jag tenderar inte heller bry mig så mycket om en kvinna, som jag inte har särskilt starka känslor för.

Jag tror att man måste acceptera att folk är olika. Folk älskar på olika sätt, folk är olika på hur dom visar kärlek, och hur dom vill bli älskade. Folk ältar olika mycket.

Det finns en norm i samhället att man ska vara svartsjuk och att monogami är enda sättet att leva. Men människor är olika.

Jag tycker att du verkar högst normal, mest för att jag är likadan. Jag uppskattar min man massor, jag älskar honom, han är min bästa vän, en fantastisk pappa, och ett oerhört stöd. Kort och gott, jag känner mig älskad och prioriterad. Då spelar det ingen som helst roll att han ibland ligger med andra, eller att han ev får lite fjärilar i magen av nån annan, det är ändå mig han kommer hem till. 

Om ni har ett fint förhållande, ni båda mår bra i det, skit i vad andra kan tycka och tänka. 

Det ska ingen annan överhuvudtaget döma över! Det är helt upp till dig. Och andra vet inte hur eran situation var exakt.

När jag läste rubriken trodde jag att det handlade om en man som var otrogen hela tiden. DÅ hade jag tyckt det var dumt att stanna kvar. Fast även då är det inte upp till mig att döma. Men här är det inte alls så självklart. Kan ju hända att den krisen har utvecklat relationen, dvs. båda har sett att de vill vara tillsammans och inte med andra, så var det kanske värt det. 

Jag syftade på att vid känslomässiga reaktioner reagerar folk olika. Bara för att klargöra, att jag inte menade att du var chockad. 

Det jag reagerar på är att du verkar glad att din man fått vara med om en riktig förälskelse. Menar du att han inte var förälskad i dig? Jag hade naturligtvis kunnat unna min kvinna en förälskelse, men bara om vi gått vidare med andra. Men jag erkänner mig rikt förälskad i min kvinna, och vill därmed att hon ska känna så för mig. Inte för andra.

Du är inte känslolös, bara naiv. Hur har ni det idag du och din man? Du måste ställa krav att han är trogen. Annars blir du bara olycklig.