Hur höja statusen på att få pojkar?

Jag hade inte önskat mig enbart söner sorry

Har aldrig hört talas om detta, är det verkligen ett stort problem? Ville själv ha en pojke som #1 men blev ju inte besviken över att få en flicka. Viktigaste är ju att barnet är friskt. 

I Sverige värderas kvinnliga egenskaper högre än manliga. Omhändertagande, att visa känslor, att vara inkluderande exempelvis. Så det är inte så konstigt att döttrar föredras? I länder på Balkan exempelvis och Mellanöstern värderas manliga egenskaper högre: att tävla, att ta för sig, att sätta sig själv först. Den starke vinner i dessa länder och svaghet föraktas. Jag gissar att Norden sticker ut i världen och att samtliga nordiska länder föredrar flickor. 

Jag skrattar för det är så larvigt att komma med anklagelser om gaslighting, bara för att man inte stryker dig medhårs. Det blir ju bara fånigt.

Alltså... Föräldrar kommer ha normer och förväntningar på sina barn oavsett. Ingen kan, eller kan förväntas, uppfostra sitt barn helt neutralt i ett vacuum. Vissa är religiösa och kommer föra de värderingarna och förväntningarna vidare på sina barn. Andra har starka politiska åsikter som kommer forma barnets uppväxt. Andra kommer ha förväntningar när det kommer till skola, yrkesval, partner etc etc. Man kan aldrig helt skydda barn från sånt. 

Är ett par helt säkra på att de enbart vill ha ett visst kön är det ju bra att det går att fixa. Är ju bättre för både dem, men även för barnet. Att göra könsbestämning gör en ju inte till en ond människa liksom.

Om barnet skulle vara trans får de ju tackla det då. Inget säger ju att de skulle älska det barnet mindre på något sätt, om de vill byta kön. Som sagt, det är ju skillnad på en abstrakt idé om ett barn, och när det barnet faktiskt är fött och föräldrarna har knutit an till det. 

Har aldrig hört talas om detta, är det verkligen ett stort problem? Ville själv ha en pojke som #1 men blev ju inte besviken över att få en flicka. Viktigaste är ju att barnet är friskt. 

För min del var det viktigaste att barnet var friskt, hade inte en tanke på annat.

Blir förvånad över att många inte känner igen detta och att vissa till och med hävdar att det inte stämmer. Minns att jag läste om svenskars preferenser för döttrar i DN redan när jag bodde hemma hos föräldrarna (vilket är drygt 20 år sedan) . Det finns i alla fall en handfull studier som visar detta. Jag har också upplevt fenomenet i min omgivning. 

Blir förvånad över att många inte känner igen detta och att vissa till och med hävdar att det inte stämmer. Minns att jag läste om svenskars preferenser för döttrar i DN redan när jag bodde hemma hos föräldrarna (vilket är drygt 20 år sedan) . Det finns i alla fall en handfull studier som visar detta. Jag har också upplevt fenomenet i min omgivning. 

Blir förvånad över att många inte känner igen detta och att vissa till och med hävdar att det inte stämmer. Minns att jag läste om svenskars preferenser för döttrar i DN redan när jag bodde hemma hos föräldrarna (vilket är drygt 20 år sedan) . Det finns i alla fall en handfull studier som visar detta. Jag har också upplevt fenomenet i min omgivning. 

Min mamma ville verkligen inte ha måg8n son. Under min uppväxt berättade hon flera gågner att om jag hade blivit en pojke så hade hon lagt en kudde över mitt huvud.... Hon sa det alltid med ett skratt som om det vore ett skämt. Jag tyckte alltid att det lät konstigt och fel när hon sa så när jag var barn. Hon sa det inför släkt också och de bara skrattade.

Åren gick. Jag fick mitt första barn, en flicka. Min mamma kunde inte skämma bort henne tillräckligt mycket. Hon hängde på låset till BB så fort vi hade ringt och berättat.
Några år senare föddes barn nr 2. Son. Efter hwmgång uppstod lite komplikationer och jag och sonen blev inlagda igen. Ringde mamma som bara sa "jaha".
Det tog nöstan 2 veckor (!!!!!) innan mina föräldrar kom på besök. Mamma ville inte ens hålla i sonen. Månaderna gick och mamma betedde sig konstigt så forthon var i närheten av sonen. När sonen var 6 mån skrek hon högt "han är rädd för mig" när min pappa försökte ge honom till henne. Den händelsen gjorde att jag och maken aldrig lämnade barnen ensamma med min mamma någonsin. Den gjirde också att jag blev påmind om "lägga kudden över ansiktet" historien. Och det var då jag började undra hur mycket skämt drt egentligen var.

Min mamma gick bort när sonen var 3 år. Jag kan inte minnas att hon någonsin hade gett honom en kram.

Vissa kvinnor borde helt enkelt inte få lov att skaffa barn! Min mamma var en sådan!