Föräldrar, varför så bittra?

Precis. Vi lever i en tid där man intalar sig själv att frihet och oberoende är en lyx relationsmässigt. I själva verket sitter nog många ensamma i stugorna.

Precis som att aktiva sociala medier ofta istället är ett bevis på att man inte har det så bra som man vill framhålla.

Ja men då har ju de barnfria som skapat dessa trådar här på fb på sistone  överdrivit detta problem nåt enormt om allt det handlade om var nån extrem tråd på flachback. 

Som sagt. I verkliga livet är det inte nån som bryr sig.  Precis som jag trodde. 

Finns ganska många såna trådar på Flashback. Sen vet jag inte om dessa kretiner som uttalar sig därinne hyser samma unkna åsikter i verkliga livet. Korkade är de, helt oavsett. 

Väntar fortfarande på att TS ska visa vilka trådar det gäller. 

Reagerade också på det. " vi som inte har barn" sedan, "har barn själv".

Jag har inte barn.
Jag tar inte åt mig av eller ens märker det så kallade "hatet" eller bitterheten mot oss som inte har barn?

Om man är missnöjd med sin tillvaro så kanske man lättare tar åt sig av vad andra tycker eller skriver?

Sen kan mogenhet uppnås på en massa olika sätt. Jag tycker inte att det är svårt alls att förstå att barn är ett sätt att bli mer mogen på. Just det här att lägga över sitt ego och ansvar på en annan person.
Det betyder absolut inte att det inte finns omogna och blåsta föräldrar, men de flesta föräldrar utvecklas mycket genom sitt föräldraskap.

Jag har barn och har aldrig ens kommenterat att någon inte har barn. Tror inte jag hört någon kommentera eller ifrågasätta det heller. Är det så att TS kanske har förstorat upp detta eller umgås med fel typ av människor? Har själv många barnfria vänner och älskar att göra icke barnrelaterade grejer med dem, det är skönt att komma ur bubblan ibland!  

Jag har som sagt aldrig brytt mig. Funderar inte ens på folk i banorna av "de med barn" och de "utan barn".

Men nu efter de senaste trådarna som skrivits i ämnet (av barnfria) börjar jag däremot undra om inte barnfria tror väldigt märkvärdigt om sig själva. 

...eller hur...

Jag har inte barn, och har aldrig någonsin fått negativa kommentarer. Men många som har barn förstår inte att vi är nöjda med livet ändå. En mamma ville absolut att jag skulle hålla i hennes baby för att försöka övertyga mig. "Nog vill du ha en sådan här liten innerst inne, eller hur?". Och då svarade jag vänligt att nej, det vill jag inte. Och då blev hon väldigt förolämpad, och kunde inte förstå att hennes baby inte fick mitt hjärta att smälta. 

Men vi är olika, jag har aldrig varit intresserad av barn, mitt stora intresse har alltid varit djur. Jag har svårt för att gulla med okända barn, känner mig stel och vet inte hur jag ska bete mig. Vill helst slippa, känner mig bara obekväm. Men jag älskar min systers barn och barnbarn. Så det är bra att man kan göra som man vill.

Jag tror fortfarande på detta att de vill att de ska vara speciella, de vill att föräldrar ska vara avundsjuka, de vill ha bekräftelse och "titta på mig". Ingen bryr sig. Som sagt de flesta föräldrar älskar nog sina barn över allt och skulle inte välja bort dem mot något i hela universum. Heller aldrig hört någon kommentera eller ifrågasätta barnlösa människor. Känner många med barn och har vänner utan barn. Vett inte vart det kommer ifrån eller om de som sagt vistas bland fel människor eller fel forum. Tar man åt sig så mycket av kommentarer så är man nog missnöjd på.något sätt och kanske innerst inne avundsjuk själv för att man vill att de med barn SKA vara bittra och avundsjuka. Vet inte.

Finns de som skaffat barn tidigt och fått massor av kommentarer för det. Men varför ta åt sig isåfall?

Och varför försvann du?

Eller letar du fortfarande efter länkar?

Jättebra att de som frivilligt avstår från känner sig bekväma med beslutet. De har åtminstone haft möjligheten att göra ett aktivt val. Det är värre för oss som vill ha familj, men aldrig kommer att få det och blir påminda om det dagligen.....

Fast ts har rätt! Utan att givetvis kunna plocka ut enskilda trådar så blir det väldigt snabbt bittert mellan föräldrar och barnfria. Jag skapade själv en sån tråd en gång i tiden "För oss frivilligt barnlösa" men det var längesen nu. Men det tog inte lång tid innan föräldrar hittade in och talade om hur tragiska och egoistiska vi var, ifrågasatte oss, berättade att vi inte hade något liv och hur ensamma vi kommer bli! Varje argument vi har till har barnfrihet ska de minsann slakta. Det är som att man fördömer deras eget val att skaffa barn, vilket såklart inte är fallet! Alla gör väl som de vill?? Jag har minsann aldrig frågat någon "Och varför skaffade du barn då??". Med följdargumentet "Du kommer ju ångra dig!". För jaa, föräldrar känns generellt tämligen mer trötta, tråkiga, bittra och olyckliga än barnfria!