Tjat om sex

Jag håller med om att man inte ska avfärda något som den andra i relationen tycker är viktigt, oavsett om det gäller sex eller något annat. Men i det här fallet har ju ts redan till viss del tagit mannens behov på allvar genom att "ställa upp" på sex utan att ha lust, fast hon till och med fått ont av sex, så jag håller nog med New Dawn om att det är bättre att fokusera lite mer på hur ts känner inför sexlivet.

Nja, jag skulle tro att deras samtal leder till att han får så mycket sex som hon vill ha och njuter av. 

Det är lite som med barnuppfostran. Man kan tjata och tjata och gnälla och sucka, men det hjälper inte, om man inte är konsekvent. Man måste vara bestämd, ha nolltolerans, i vissa lägen.

Du säger att man ibland kan behöva planera in tid för sex. Det låter ju nästan som... schemalagt...

Du vänder mig emot mina inlägg där jag ger konkreta förslag. Har du själv något konkret förslag om vad hon kan göra?

Vänder dig emot, skulle det vara, förstås.

Nu har du fel. I den mån jag står på någons sida, så är det hennes. Mitt råd har hela tiden att inte reducera hans kommunikation till tjat, även om det är det. Och ta det hela på allvar och försöka reda ut det hela.  Hon mår ju illa av "tjatet" och det skaver i relationen. Och då finns det bara två vägar att ta. Göra slut, eller ta tag i det en gång för alla.
Det går liksom inte att se det som olika sidor om man ska lösa problemet. Möjligen att bestämma skuld. Men skuld och relationer är ingen bra kombination.

På hennes sida? Tycket du verkligen det, på fullaste allvar? 
Du gör precis det, ser det från hans sida, och väljer att se hans behov endast. Det är just det som är problemet med dina inlägg. 

Du har inte visat någon förståelse för hennes känslor. Att hon ställer upp, fast hon får ont ignorerar du helt. Att hon tycker att han tjatar ignorerar du också. 
Att hon upplever hans klagan på att de "aldrig" har sex förminskar du. Istället försöket du få honom att framstå i bättre dager. 
Just att han säger att de aldrig har sex, tyder ju på att han föringar deras sextillfällen som "aldrig", och att hans klagomål, inte är någon öppen kommunikation från hans sida. (som du vill se det) 

Dina tankar om kompromisser är också en fördel för honom. Jag kan inte förstå hur en kompromiss, när hon inte vill ha sex mer än två gånger i veckan, och han upplever det som aldrig, kan vara på  något annat sätt än att se till att han får mer sex.
Ditt exempel på kompromiss här i tråden var, dels ingen kompromiss, och dels väldigt märklig. 
Ditt förslag på kompromiss är att han ska *frigöra hennes tid och minska stress, som sedan kan användas att vårda relationen på valfritt sätt*
Hur kan det vara en kompromiss för honom, som vill ha mer sex, om hon inte använder tiden till just sex? 
Hon kanske inte ens behöver frigöra tid, eller minska stress. Hon kanske bara vill ha sex när hon har lust och inte för att "ta hans behov på allvar" som du så fint uttrycket det. 

Jag tror risken är att schemalagt sex gör att hon har sex utan att njuta. 

Om de gör ett schema som ger honom fler sextillfällen har ju tjatet lönat sig.

Du missade lite det jag skrev. I vissa fall kan man ha svårt att få in tid för sex. Ibland, i perioder, har vi jobbat så olika att det vanliga sextillfällena som uppstår naturligt minskar. Då har vi behövt planera i tid som kan leda till sex.I vårat fall är det dock lika okej om det inte blir sex, bara närhet och mys. Skillnaden är att vi båda vill samma sak. Bara att vi måste styra om vissa saker/andra rutiner.
Detsamma kan gälla barnfamiljer som har så mycket planerat att sexet riskerar försvinna, men båda vill egentligen ha sex. 

Här är det en helt annan situation, att de vill ha olika mycket sex. Hon är pressad, har börjat ställa upp. Har börjat få ont. Han klagar på att de aldrig har sex.
Du får tro vad du vill, men jag tror inte på schemaläggning för att jämka. Det skulle ju innebära att hon behövde ha ännu mer sex. 

I första hand tror jag att de bör fundera på hur det står till med relationen. Jag tvivlar på att kärleken är så stark. Så jag tror egentligen inte på den här relationen, men om jag ändå skulle ge henne råd så skulle jag fråga hur hon upplever sexet. Jag tror att hon behöver fokusera på att sexet ska bli bra för henne. Kanske är det redan bra när de har sex och då tycker jag att hon ska berätta hur hon känner, att hon vill kunna njuta av sex, men att hon inte kan det när hon känner sig pressad att ha sex oftare än hon vill. Jag tycker hon ska berätta att hon får ont, om hon har sex för ofta. Jag tror att A och O är att hon njuter av sexet. Det finns liksom inga genvägar. Visst skulle hon kunna tillfredsälla honom ibland, särskilt i tillfällen när de kanske börjat ha sex men hon inte har tillräcklig lust.. I förlängningen kanske hon kan runka, eller suga av honom några extra gånger om det känns okej. 
Jag tror ändå basen för att få relationen och sexet att fungera är att hon tycker om sexet och ser fram emot det. 
Självklart ska han också njuta av sexet, men eftersom han vill ha mer gillar han det nog. Däremot tror jag han får acceptera hennes begränsningar. Om han absolut inte kan nöja sig med det (och onanera emellan) får han nog byta partner. 

Mitt tips är att göra slut med en sån person. Finns inget osexigare än tjat och du låter ju inte särskilt lycklig direkt.

Jag släpper den här diskussionen och går vidare. Ha en bra kväll!

Schemat ska de naturligtvis vara överens om. Vilket kan innebära mindre sex än tidigare.

I övrigt håller jag med dig om det mesta, bästa Dawn. De har ett grundläggande problem som nog är mer komplicerat än att bara grundas i sexlivet - samförstånd, hjälpsamhet, längtan, hemarbete, tidigare trauman med mera med mera.

Okej. Jag uppfattade det som att de skulle mötas typ i mitten, så som du uttryckte det i början, men när du skriver som nu, är det ändå inte så tokigt.
Om det inte blir mer sex än hon vill, och kanske tom mindre än nu, tror jag hon skulle få det bättre, och i bästa fall tom kunna längta lite efter sex.
Däremot har jag mycket svårt att tro på att han skulle gilla det. Han som tycker det är för lite sex, i princip försumbart. (aldrig).
Nu tror jag iofs inte på den här relationen överhuvudtaget. 

Sex är ju inte allt i ett förhållande, det finns ju så mycket annat som är viktigare. Jag förstår inte att vissa tycker sexet är så viktigt.

Varför vill du ha sex om du inte tycker det är så viktigt? Gör du det för husfridens skull?

För mig är sex jätteviktigt som en del i ett fint förhållande, en beståndsdel av många. Verkar vara rätt olika vad man tycker, som när man ser till dig.