Vad skulle kvinnor skylla på i ett 100% jämställt förhållande?

Är så jävla less på den där undanflykten som kommer från män "jag klarar mig med en lägre standard så jag behöver inte göra något". det är ett sådant kvalificerat skitsnack. Min man har försökt dra den också men då blir jag bara förbannad för sanningen är att jag klarar mig med en sjukt lägre standard än vad han gör, han hade mycket mer städat i sitt hem än jag i mitt innan vi flyttade ihop. Han hade ok och jag hade på gränsen till sanitär olägenhet. 

Men med barn så finns det faktiskt en minimistandard man behöver uppnå för att barnen inte ska växa upp i ett hem där de inte vill ta med sina vänner hem. Min standard ligger långt under den standarden, min mans standard ligger på den. Men han VET att om han skiter i att göra något så gör jag det. Eftersom att det fallit på min lott att ha koll på när barnen får kompisar på besök och vara hemmets projektledare. 

Jag tror att många män precis som min ser sig som en enhet och övriga familjen som en enhet. Så om han plockar undan sitt plus lite till så tror han att han gjort hälften. Men missar att det är ungarna som står för 90% av stöket så hans och lite till gör att han står för typ 15% av det som behöver göras. 

Jag är helt med på att om man vill ha ett prefekt hem och en standard som ligger högre än allmän mininivå så får man ta ansvar för det som ligger över miniminivån själv. Men problemet är att många män hävdar att de är fine med att deras barn kan växa upp i ett hem med bajs på toalettens spolknapp, möglig disk i barnens sängar, nedkissade kalsonger på golvet i tv-rummet och att golvet dammsugs 2 gånger om året och därför inte behöver göra något. Men självklart är de inte ok med det utan de vill faktiskt bo ett i hem där man inte riskerar att trampa på glasbitar och bli magsjuk bara av att leva i. 

Vad är problemet som någon ska beskyllas för? Miljöförstöringen? Dålig internetuppkoppling? Köerna på ICA?

Är så jävla less på den där undanflykten som kommer från män "jag klarar mig med en lägre standard så jag behöver inte göra något". det är ett sådant kvalificerat skitsnack. Min man har försökt dra den också men då blir jag bara förbannad för sanningen är att jag klarar mig med en sjukt lägre standard än vad han gör, han hade mycket mer städat i sitt hem än jag i mitt innan vi flyttade ihop. Han hade ok och jag hade på gränsen till sanitär olägenhet. 

Men med barn så finns det faktiskt en minimistandard man behöver uppnå för att barnen inte ska växa upp i ett hem där de inte vill ta med sina vänner hem. Min standard ligger långt under den standarden, min mans standard ligger på den. Men han VET att om han skiter i att göra något så gör jag det. Eftersom att det fallit på min lott att ha koll på när barnen får kompisar på besök och vara hemmets projektledare. 

Jag tror att många män precis som min ser sig som en enhet och övriga familjen som en enhet. Så om han plockar undan sitt plus lite till så tror han att han gjort hälften. Men missar att det är ungarna som står för 90% av stöket så hans och lite till gör att han står för typ 15% av det som behöver göras. 

Jag är helt med på att om man vill ha ett prefekt hem och en standard som ligger högre än allmän mininivå så får man ta ansvar för det som ligger över miniminivån själv. Men problemet är att många män hävdar att de är fine med att deras barn kan växa upp i ett hem med bajs på toalettens spolknapp, möglig disk i barnens sängar, nedkissade kalsonger på golvet i tv-rummet och att golvet dammsugs 2 gånger om året och därför inte behöver göra något. Men självklart är de inte ok med det utan de vill faktiskt bo ett i hem där man inte riskerar att trampa på glasbitar och bli magsjuk bara av att leva i. 

´