Anonym (Äldre mamma) skrev 2023-04-22 12:56:15 följande:
Men om de flesta , åtminstone allt fler, ungdomar är narcissistiska och bara ser sig själva kan jag ju inte uppfostra min son till för mycket hänsynstagande? Min son är snäll av naturen och jag är glad över att han genom att tex spela mycket Counterstrike också lärt sig att vara tuff och hård när det behövs. Jag började med att uppfostra min son lite på samma sätt som jag blivit uppfostrad. Men en väninna med barn i samma skola sa till mig att jag inte fick göra så. Sonen skulle inte klara sig bland de andra pojkarna som var starka och tuffa och tog för sig. Vår skola är full av barn från mycket välbeställda familjer och de barnen är tuffa och starka och uppmuntras hemifrån till att ta för sig.
Jag håller dock med dig om att det är en tråkig utveckling till stor del.
Det beror ju helt på situationen. Jag känner ganska många vuxna som kan vara hur snälla som helst, men också kan vara tuffa och säga ifrån där det behövs. Dock tror jag att man utvecklar empati som barn och som tonåring - har man inte utvecklat det som ung vuxen, så är det kört. Det går inte att lära sig senare. Att säga ifrån kan man lära sig senare däremot.
Jag har inget mot dataspel, hela vår familj spelar olika spel, men att man skulle lära sig att vara tuff och hård av det - där ringer alarmklockorna hos mig igen! Och det får mig att tänka på att bl.a. US armén använder sig av såna spel för att träna bort naturliga spärrar så som att man inte klarar att döda en annan människa. Yrkessoldater tränar bort det, och skjutspel kan också ha den effekten, om de är realistiska spel där man "själv" skjuter folk. Kanske även att man tränar bort att ha medkänsla, att ta hänsyn och sånt? Jag vet inte, men jag tycker att tanken att man ska lära sig något av att gå och döda folk - det går inte riktigt ihop för mig. Att man kan lära sig strategiskt tänkande och snabbhet - det är en positiva effekter av spelandet, det vet man. Finns ju undersökningar på det.
Däremot finns det absolut inga motsättningar mot att vara stark och ta för sig, och ändå vara schysst mot andra. Det finns inte antigen eller där, utan det kan bara finnas både och. Kanske har väninnan sett en slags försiktighet som du har förmedlat till sonen, som hade kunnat hålla honom tillbaka. Men att vara framåt och leva det livet som man tänkt sig, betyder ju på inget sätt att man måste trampa på andra för det. Det handlar ju om vettiga värderingar, och de bör man aldrig tumma på.