Varför uppfostrar folk inte sina barn till att bli ordentliga och artiga?

Vilken ålder handlar det om? 

För barn under typ 5 år så är det du som närvarande vuxen som uppfostrar - om inte föräldrarna är där vill säga. Du visar tydligt vad som gäller i ert hus och får vänligt men bestämt hjälpa dem med det. Vildare kompisar är välkomna i förälders sällskap.

För äldre barn så kan man förstås förvänta sig mer. Men ärligt talat så är i alla fall mina barns kompisar för det mesta både artiga och riktigt trevliga. Jag känner inte igen mig i att de skulle vara "smånarcissister och hotar och utpressar" som du skriver. 

Tala kanske med dina barn om vilka förväntningar ni har på dem när de har kompisar hemma? Blir det för jobbigt för dig och resten av familjen så är det ok att begränsa det hela lite. Kanske bara ha kompisar hemma ett par dagar i veckan eller att de leker utomhus.

Skrev ett långt inlägg som kom bort. 

Men kortfattat så tror jag att barn beter sig borta hos kompisar så som deras föräldrar bemöter dem hemma. Det är där de lär sig (ja, plus förskola och skola förstås... och hur andra kompisar beter sig blir mer normerande ju äldre barnen blir).

Föräldrar som skäller på och hotar sina barn får barn som gör likadant mot sina kompisar. Hemma är de ögontjänare. 

Hade en kompis som hade extremt stränga föräldrar. Han var tvungen att kalla dem far och mor. När de var i närheten var han ett ljus. Ja, far. Ja, mor.

När de inte var närvarande, var han nästan otäck. Bla annat siktade han på andra och låtsades (?) hugga med en sax en gång. 

Det går väl uppfostra barn till att visa andra respekt utan att för den saken skull vara sträng. 
Stränghet ger rädda barn. De lär sig förvisso vad de ska och inte ska göra, men inte nödvändigtvis varför.

Jag hade flera kompisar som betedde sig som små ljus när de var hemma och sen som värsta Djungelboken när de var hos andra. Vad är det för fenomen?? Den ena var extremt komiskt. Föräldrarna försökte verkligen att vara stränga, uppfostra ungen på ett "korrekt" sätt, det var millimeter-rättvisa, barnen skulle lära sig att samsas, dela på allt, dela med sig. Inget fel med det men det blev in absurdum. Som ett exempel fick de bara en chokladjulkalender att dela på för att de pedagogiskt skulle lära sig att dela den där lilla eländiga chokladbiten, samsas om att öppna var sin dag etc.
Så kom flickan bort och var som ett rovdjur! Högt och lågt, kastade sig över maten, skulle hela tiden ha först, mest och störst, som om det inte existerade några medmänniskor, rotade i kylskåp.