Anonym (PT)

Tue 10 Jan 2023 15:26

69 svar

Borderline tjej

Jag är väldigt sugen på en borderline tjej, den tysta typen som inte skriker. Hon är sugen på mig. Men jag vet inte om hon kan vara en kk eftersom hon är väldigt känslig och går inte i behandling.

Känslomässigt är jag avtrubbad men jag vet inte om jag vågar inleda en relation pga rädslan att hon kan hitta på vadsomhelst längre fram. Ska jag fly? Jag vill inte vara hennes personliga assistent och vill inte hamna i blåsväder.

Anonym (Borderlinetjej här :/)

Thu 12 Jan 2023 11:54

#51

Vill påpeka en grej och det är att vad gäller borderline så verkar det som att många lägger ihop negativa erfarenheter från olika kvinnor med störningen och gör det till en kvinna.

Bilden av en kvinna med borderline blir då helt horribel. Sakerna är inte påhittade men det är kanske det negativa med 4 olika kvinnor gjorda till 1. I själva verket är hon en fjärdedel så jobbig som du tror. Redan det är mycket jobbigt och skulle kanske räcka i sig för att avstå, det vill inte jag cara den som skall avgöra, men det blir som ännu mer uppblåst.

Jag har tex. aldrig vänstrat, aldrig gjort ett suicidförsök (haft suicidtankar dock) och aldrig fysiskt gett mig på någon (annat än misslyckade försök till självförsvar mot en våldsam ex.)

Tukt

Thu 12 Jan 2023 12:05

#52

Anonym (Borderlinetjej här :/) skrev 2023-01-12 11:54:21 följande:

Vill påpeka en grej och det är att vad gäller borderline så verkar det som att många lägger ihop negativa erfarenheter från olika kvinnor med störningen och gör det till en kvinna.

Bilden av en kvinna med borderline blir då helt horribel. Sakerna är inte påhittade men det är kanske det negativa med 4 olika kvinnor gjorda till 1. I själva verket är hon en fjärdedel så jobbig som du tror. Redan det är mycket jobbigt och skulle kanske räcka i sig för att avstå, det vill inte jag cara den som skall avgöra, men det blir som ännu mer uppblåst.

Jag har tex. aldrig vänstrat, aldrig gjort ett suicidförsök (haft suicidtankar dock) och aldrig fysiskt gett mig på någon (annat än misslyckade försök till självförsvar mot en våldsam ex.)

Du ska ju samtidigt inte förminska den skada, framför allt odiagnosticierade, gör mot sin omgivning. Framför allt nära och kära.
Att en del då försöker förstå vad som händer och har hänt helt själv, är ofta rätt svårt. Där är det risk att det blir en smula förenklat.
Men det här gäller såklart alla diagnoser, inte bara just borderline.

Anonym (aspie som hatar drama)

Thu 12 Jan 2023 13:11

#53

Anonym (Borderlinetjej här :/) skrev 2023-01-12 11:54:21 följande:

Vill påpeka en grej och det är att vad gäller borderline så verkar det som att många lägger ihop negativa erfarenheter från olika kvinnor med störningen och gör det till en kvinna.

Bilden av en kvinna med borderline blir då helt horribel. Sakerna är inte påhittade men det är kanske det negativa med 4 olika kvinnor gjorda till 1. I själva verket är hon en fjärdedel så jobbig som du tror. Redan det är mycket jobbigt och skulle kanske räcka i sig för att avstå, det vill inte jag cara den som skall avgöra, men det blir som ännu mer uppblåst.

Jag har tex. aldrig vänstrat, aldrig gjort ett suicidförsök (haft suicidtankar dock) och aldrig fysiskt gett mig på någon (annat än misslyckade försök till självförsvar mot en våldsam ex.)

Jag tror att vi är fler i tråden som har erfarenhet av en borderlinetjej i första hand. I mitt fall en nära fd. vän.
Varför tror du att vi känner 4 stycken och lägger ihop deras samlade egenskaper för att skapa en person? Du även drar slutsatsen att en bordis bara är en fjärdedel så jobbig som vi tror.

Om saker blir roliga eller inte är alltid upp till bordisens humör. Och man förväntas bara hänga med i alla känslomässiga svängar. För varje gång min kompis skrek på mig så tyckte jag lite mindre om henne, men sen när hon kom gråtande och sa förlåt och var både snäll och rolig så mjuknar man trots att jag hade bestämt att inte förlåta mer.
Ångest när man ser att man har 40 missade samtal när man kollar telefonen, varje samtal innebar alltid något negativt dessutom i 90% av fallen.
Hälsade jag på henne en helg så styrde hennes tillfälliga humör om det skulle bli en bra helg eller inte. Det kunde bli jättekul, men det kunde också bli helt hemskt, men jävlar om man föreslog att man skulle åka hem tidigare för hon inte verkade sugen på att umgås. Då var man en fruktansvärd vän.
Hon ville alltid ha garantier av sorten 'vi ska alltid vara vänner', vilket ju är omöjligt att ge, och kunde aldrig vara ensam.
Har sett henne in action med flera pojkvänner och där var svängarna och dramat ännu värre, gällde för honom att bete sig perfekt i hennes tycke för att hon inte skulle explodera. Svartsjukan var bara för mycket.
Även när jag skaffade kärleksrelationer var hon där och tydligt pissade revir, påtalade att hon känt mig längre och hörde ihop med mig lite mer, ja att vi nästan hade som en kärleksrelation fast utan sex. Pinsamt.
Ibland misstänkte jag att hennes största intresse var att hitta fel på tillvaron för att kunna få göra det hon älskade mest, att ställa till drama och skrika och göra bort sig.

Anonym (Kvinnan...)

Thu 12 Jan 2023 14:58

#54

Anonym (aspie som hatar drama) skrev 2023-01-12 13:11:58 följande:

Jag tror att vi är fler i tråden som har erfarenhet av en borderlinetjej i första hand. I mitt fall en nära fd. vän.
Varför tror du att vi känner 4 stycken och lägger ihop deras samlade egenskaper för att skapa en person? Du även drar slutsatsen att en bordis bara är en fjärdedel så jobbig som vi tror.

Om saker blir roliga eller inte är alltid upp till bordisens humör. Och man förväntas bara hänga med i alla känslomässiga svängar. För varje gång min kompis skrek på mig så tyckte jag lite mindre om henne, men sen när hon kom gråtande och sa förlåt och var både snäll och rolig så mjuknar man trots att jag hade bestämt att inte förlåta mer.
Ångest när man ser att man har 40 missade samtal när man kollar telefonen, varje samtal innebar alltid något negativt dessutom i 90% av fallen.
Hälsade jag på henne en helg så styrde hennes tillfälliga humör om det skulle bli en bra helg eller inte. Det kunde bli jättekul, men det kunde också bli helt hemskt, men jävlar om man föreslog att man skulle åka hem tidigare för hon inte verkade sugen på att umgås. Då var man en fruktansvärd vän.
Hon ville alltid ha garantier av sorten 'vi ska alltid vara vänner', vilket ju är omöjligt att ge, och kunde aldrig vara ensam.
Har sett henne in action med flera pojkvänner och där var svängarna och dramat ännu värre, gällde för honom att bete sig perfekt i hennes tycke för att hon inte skulle explodera. Svartsjukan var bara för mycket.
Även när jag skaffade kärleksrelationer var hon där och tydligt pissade revir, påtalade att hon känt mig längre och hörde ihop med mig lite mer, ja att vi nästan hade som en kärleksrelation fast utan sex. Pinsamt.
Ibland misstänkte jag att hennes största intresse var att hitta fel på tillvaron för att kunna få göra det hon älskade mest, att ställa till drama och skrika och göra bort sig.

Det låter som en extremt krävande och jobbig tjej. Men jag personligen känner verkligen inte igen mig i något av det du skriver trots att jag har borderline. Jag kan tänka mig att den kvinnan har fler diagnoser som är mer framträdande än just borderline. För det där låter inte som typiskt borderline.

Anonym (allmänt)

Thu 12 Jan 2023 15:07

#55

Anonym (Kvinnan...) skrev 2023-01-12 14:58:08 följande:

Det låter som en extremt krävande och jobbig tjej. Men jag personligen känner verkligen inte igen mig i något av det du skriver trots att jag har borderline. Jag kan tänka mig att den kvinnan har fler diagnoser som är mer framträdande än just borderline. För det där låter inte som typiskt borderline.

Faktum är att det låter exakt som borderline. Och det är vanligt att personer med borderline inte har någon särskilt god självinsikt och antingen förnekar sitt beteende eller förnekar att deras beteende påverkar andra negativt. Det ingår till och med i diagnosen att ha en felaktig självuppfattning.

Så ditt inlägg låter typiskt borderline.

Anonym (Borderlinetjej här :/)

Thu 12 Jan 2023 15:23

#56

Tukt skrev 2023-01-12 12:05:34 följande:

Du ska ju samtidigt inte förminska den skada, framför allt odiagnosticierade, gör mot sin omgivning. Framför allt nära och kära.
Att en del då försöker förstå vad som händer och har hänt helt själv, är ofta rätt svårt. Där är det risk att det blir en smula förenklat.
Men det här gäller såklart alla diagnoser, inte bara just borderline.

Anonym (aspie som hatar drama) skrev 2023-01-12 13:11:58 följande:

Jag tror att vi är fler i tråden som har erfarenhet av en borderlinetjej i första hand. I mitt fall en nära fd. vän.
Varför tror du att vi känner 4 stycken och lägger ihop deras samlade egenskaper för att skapa en person? Du även drar slutsatsen att en bordis bara är en fjärdedel så jobbig som vi tror.

Om saker blir roliga eller inte är alltid upp till bordisens humör. Och man förväntas bara hänga med i alla känslomässiga svängar. För varje gång min kompis skrek på mig så tyckte jag lite mindre om henne, men sen när hon kom gråtande och sa förlåt och var både snäll och rolig så mjuknar man trots att jag hade bestämt att inte förlåta mer.
Ångest när man ser att man har 40 missade samtal när man kollar telefonen, varje samtal innebar alltid något negativt dessutom i 90% av fallen.
Hälsade jag på henne en helg så styrde hennes tillfälliga humör om det skulle bli en bra helg eller inte. Det kunde bli jättekul, men det kunde också bli helt hemskt, men jävlar om man föreslog att man skulle åka hem tidigare för hon inte verkade sugen på att umgås. Då var man en fruktansvärd vän.
Hon ville alltid ha garantier av sorten 'vi ska alltid vara vänner', vilket ju är omöjligt att ge, och kunde aldrig vara ensam.
Har sett henne in action med flera pojkvänner och där var svängarna och dramat ännu värre, gällde för honom att bete sig perfekt i hennes tycke för att hon inte skulle explodera. Svartsjukan var bara för mycket.
Även när jag skaffade kärleksrelationer var hon där och tydligt pissade revir, påtalade att hon känt mig längre och hörde ihop med mig lite mer, ja att vi nästan hade som en kärleksrelation fast utan sex. Pinsamt.
Ibland misstänkte jag att hennes största intresse var att hitta fel på tillvaron för att kunna få göra det hon älskade mest, att ställa till drama och skrika och göra bort sig.

Ja ni är flera med olika erfarenheter, vilket TS och andra som läser kommer slå ihop till en person om de träffar någon med diagnosen eller bara misstänkt och därför undvika. Jag säger inte att tex jag är ett bra parnerval, men har vart med om det där, utdömd för att någon verkar tro att jag som person är allt det där samtidigt, allt dåligt hämtat från flera med diagnosen sammantaget.

Anonym (allmänt)

Thu 12 Jan 2023 15:44

#57

Anonym (Borderlinetjej här :/) skrev 2023-01-12 15:23:40 följande:

Anonym (aspie som hatar drama) skrev 2023-01-12 13:11:58 följande:

Jag tror att vi är fler i tråden som har erfarenhet av en borderlinetjej i första hand. I mitt fall en nära fd. vän.
Varför tror du att vi känner 4 stycken och lägger ihop deras samlade egenskaper för att skapa en person? Du även drar slutsatsen att en bordis bara är en fjärdedel så jobbig som vi tror.

Om saker blir roliga eller inte är alltid upp till bordisens humör. Och man förväntas bara hänga med i alla känslomässiga svängar. För varje gång min kompis skrek på mig så tyckte jag lite mindre om henne, men sen när hon kom gråtande och sa förlåt och var både snäll och rolig så mjuknar man trots att jag hade bestämt att inte förlåta mer.
Ångest när man ser att man har 40 missade samtal när man kollar telefonen, varje samtal innebar alltid något negativt dessutom i 90% av fallen.
Hälsade jag på henne en helg så styrde hennes tillfälliga humör om det skulle bli en bra helg eller inte. Det kunde bli jättekul, men det kunde också bli helt hemskt, men jävlar om man föreslog att man skulle åka hem tidigare för hon inte verkade sugen på att umgås. Då var man en fruktansvärd vän.
Hon ville alltid ha garantier av sorten 'vi ska alltid vara vänner', vilket ju är omöjligt att ge, och kunde aldrig vara ensam.
Har sett henne in action med flera pojkvänner och där var svängarna och dramat ännu värre, gällde för honom att bete sig perfekt i hennes tycke för att hon inte skulle explodera. Svartsjukan var bara för mycket.
Även när jag skaffade kärleksrelationer var hon där och tydligt pissade revir, påtalade att hon känt mig längre och hörde ihop med mig lite mer, ja att vi nästan hade som en kärleksrelation fast utan sex. Pinsamt.
Ibland misstänkte jag att hennes största intresse var att hitta fel på tillvaron för att kunna få göra det hon älskade mest, att ställa till drama och skrika och göra bort sig.

Ja ni är flera med olika erfarenheter, vilket TS och andra som läser kommer slå ihop till en person om de träffar någon med diagnosen eller bara misstänkt och därför undvika. Jag säger inte att tex jag är ett bra parnerval, men har vart med om det där, utdömd för att någon verkar tro att jag som person är allt det där samtidigt, allt dåligt hämtat från flera med diagnosen sammantaget.

Det finns 9 kriterier för borderline och 5 ska vara uppfyllda för att få diagnos. Dessa räcker gott och väl till för att det kan ställa till oerhörd skada och lidande för den som försöker ha en relation av något slag med någon som har borderline. Det är inte en sammantagen bild av olika personer, det räcker med en enda person med dessa beteenden som är oerhört toxiska för de närstående.

De flesta gör mycket klokt i att avstå från att gå in i en nära relation med någon som har borderline. Och den som har borderline gör mycket klok i att föst genomgå behandling och sedan eventuellt hitta någon att ha en relation med. Inte gå obehandlad och förgifta tillvaron för dem som står närmast för skitstormen.

Gman69

Thu 12 Jan 2023 15:56

#58

Det spelar inget roll om de har klassisk borderline eller den tysta varianten, de bryr sig inte om nära och kära och kärlek är främmande för dem. De kan inte ens lita på sig själva att vara stabila.

Det enda som händer är att narcissister och andra svaga typer utvecklar ett missbruk vilket passar borderlines.

Anonym (Borderlinetjej här :/)

Thu 12 Jan 2023 16:42

#59

Gman69 skrev 2023-01-12 15:56:59 följande:

Det spelar inget roll om de har klassisk borderline eller den tysta varianten, de bryr sig inte om nära och kära och kärlek är främmande för dem. De kan inte ens lita på sig själva att vara stabila.

Det enda som händer är att narcissister och andra svaga typer utvecklar ett missbruk vilket passar borderlines.

Kärlek är inte främmande, tvärtom. Är en man någorlunda snäll, lite försiktig verkar gilla mig och jag inte är kär i någon annan så ringer bröllopsklockor i huvudet på mig på dejt 3.

Anonym (Fly)

Thu 12 Jan 2023 16:49

#60

Anonym (Borderlinetjej här :/) skrev 2023-01-12 16:42:35 följande:

Kärlek är inte främmande, tvärtom. Är en man någorlunda snäll, lite försiktig verkar gilla mig och jag inte är kär i någon annan så ringer bröllopsklockor i huvudet på mig på dejt 3.

Det du beskriver har inget med kärlek att göra det är en sjuk besatthet det handlar inte om den du dejtar utan är ett utslag av sjukdom.

Tukt

Thu 12 Jan 2023 17:09

#61

Anonym (Borderlinetjej här :/) skrev 2023-01-12 15:23:40 följande:

Anonym (aspie som hatar drama) skrev 2023-01-12 13:11:58 följande:

Jag tror att vi är fler i tråden som har erfarenhet av en borderlinetjej i första hand. I mitt fall en nära fd. vän.
Varför tror du att vi känner 4 stycken och lägger ihop deras samlade egenskaper för att skapa en person? Du även drar slutsatsen att en bordis bara är en fjärdedel så jobbig som vi tror.

Om saker blir roliga eller inte är alltid upp till bordisens humör. Och man förväntas bara hänga med i alla känslomässiga svängar. För varje gång min kompis skrek på mig så tyckte jag lite mindre om henne, men sen när hon kom gråtande och sa förlåt och var både snäll och rolig så mjuknar man trots att jag hade bestämt att inte förlåta mer.
Ångest när man ser att man har 40 missade samtal när man kollar telefonen, varje samtal innebar alltid något negativt dessutom i 90% av fallen.
Hälsade jag på henne en helg så styrde hennes tillfälliga humör om det skulle bli en bra helg eller inte. Det kunde bli jättekul, men det kunde också bli helt hemskt, men jävlar om man föreslog att man skulle åka hem tidigare för hon inte verkade sugen på att umgås. Då var man en fruktansvärd vän.
Hon ville alltid ha garantier av sorten 'vi ska alltid vara vänner', vilket ju är omöjligt att ge, och kunde aldrig vara ensam.
Har sett henne in action med flera pojkvänner och där var svängarna och dramat ännu värre, gällde för honom att bete sig perfekt i hennes tycke för att hon inte skulle explodera. Svartsjukan var bara för mycket.
Även när jag skaffade kärleksrelationer var hon där och tydligt pissade revir, påtalade att hon känt mig längre och hörde ihop med mig lite mer, ja att vi nästan hade som en kärleksrelation fast utan sex. Pinsamt.
Ibland misstänkte jag att hennes största intresse var att hitta fel på tillvaron för att kunna få göra det hon älskade mest, att ställa till drama och skrika och göra bort sig.

Ja ni är flera med olika erfarenheter, vilket TS och andra som läser kommer slå ihop till en person om de träffar någon med diagnosen eller bara misstänkt och därför undvika. Jag säger inte att tex jag är ett bra parnerval, men har vart med om det där, utdömd för att någon verkar tro att jag som person är allt det där samtidigt, allt dåligt hämtat från flera med diagnosen sammantaget.

Jag tror egentligen inte ditt problem är att folk "slår i hop" negativa upplevelser och applicerar dessa på dig. Tror snarare att du verkar oförmögen att ta till dig de problem diagnoser ställer till för nära och kära.
Nu har jag inget problem, utan snarare tycker om folk med diagnoser. Men så länge de är tydliga med det, eller har det diagnosticerat.
Men det som den grupp ställt till med, för mig, för mina barn, arbetskamrater och annat är ganska omfattande. Och om någon med en diagnos vill bli accepterad och respekterad, så måste en nog börja inse just den biten.

Anonym (allmänt)

Fri 13 Jan 2023 08:24

#62

Anonym (Borderlinetjej här :/) skrev 2023-01-12 16:42:35 följande:

Kärlek är inte främmande, tvärtom. Är en man någorlunda snäll, lite försiktig verkar gilla mig och jag inte är kär i någon annan så ringer bröllopsklockor i huvudet på mig på dejt 3.

Det är inte kärlek, det är en kombination av besatthet, instabilitet och en romantiserande och osund syn på relationer.

Ascendere

Fri 13 Jan 2023 09:20

#63

Anonym (Borderlinetjej här :/) skrev 2023-01-12 16:42:35 följande:

Kärlek är inte främmande, tvärtom. Är en man någorlunda snäll, lite försiktig verkar gilla mig och jag inte är kär i någon annan så ringer bröllopsklockor i huvudet på mig på dejt 3.

Du inser själv att det inte är normalt eller sunt att börja fundera på att gifta sig på tredje dejten, eller hur?

Anonym (.......)

Thu 19 Jan 2023 08:45

#64

Tukt skrev 2023-01-12 17:09:23 följande:

Jag tror egentligen inte ditt problem är att folk "slår i hop" negativa upplevelser och applicerar dessa på dig. Tror snarare att du verkar oförmögen att ta till dig de problem diagnoser ställer till för nära och kära.
Nu har jag inget problem, utan snarare tycker om folk med diagnoser. Men så länge de är tydliga med det, eller har det diagnosticerat.
Men det som den grupp ställt till med, för mig, för mina barn, arbetskamrater och annat är ganska omfattande. Och om någon med en diagnos vill bli accepterad och respekterad, så måste en nog börja inse just den biten.

Ingår mer eller mindre i borderline att ha svårigheter med att mentalisera och på det viset inse hur betéendet ställer till det för omgivningen, kombinerat med en oförmåga att hantera sina egna känslor vilket leder till att det alltid är omgivningens fel om det blir fel. Likadant här, borderlinetjejen verkar inte vilja se att det finns en grupp med diagnosen som ställer till total förödelse för omgivningen.

För mig är det mer eller mindre en diagnos för sjukdomen att psykiskt och/eller fysiskt misshandla antingen både sig själv och andra eller bara sig själv.

Tukt

Thu 19 Jan 2023 10:00

#65

Anonym (.......) skrev 2023-01-19 08:45:25 följande:

Ingår mer eller mindre i borderline att ha svårigheter med att mentalisera och på det viset inse hur betéendet ställer till det för omgivningen, kombinerat med en oförmåga att hantera sina egna känslor vilket leder till att det alltid är omgivningens fel om det blir fel. Likadant här, borderlinetjejen verkar inte vilja se att det finns en grupp med diagnosen som ställer till total förödelse för omgivningen.

För mig är det mer eller mindre en diagnos för sjukdomen att psykiskt och/eller fysiskt misshandla antingen både sig själv och andra eller bara sig själv.

Det där kanske ett proffs ska svara på. Men min egna erfarenhet är att människor med diagnoser, ofta mår så dåligt av dom, att de förtränger att de har dessa. Det gäller alla diagnoser och inte bara borderline.
Och även de som blivit diagnosticerade och är fullt medvetna om det, kan ofta ha svårt ha det med sig i vardagen. Men det viktiga är ju att om en är ärlig med det, så vet ju omgivningen det, och kan förstå, vara ett stöd och ta med det i beräkning.
Plus att den med diagnos också, förmodligen, har lättare ta till sig kritik och hjälp, om den är öppen med det, och inte lägger all energi på att låssas som något annat.

Anonym (allmänt)

Thu 19 Jan 2023 10:26

#66

Tukt skrev 2023-01-19 10:00:59 följande:

Det där kanske ett proffs ska svara på. Men min egna erfarenhet är att människor med diagnoser, ofta mår så dåligt av dom, att de förtränger att de har dessa. Det gäller alla diagnoser och inte bara borderline.
Och även de som blivit diagnosticerade och är fullt medvetna om det, kan ofta ha svårt ha det med sig i vardagen. Men det viktiga är ju att om en är ärlig med det, så vet ju omgivningen det, och kan förstå, vara ett stöd och ta med det i beräkning.
Plus att den med diagnos också, förmodligen, har lättare ta till sig kritik och hjälp, om den är öppen med det, och inte lägger all energi på att låssas som något annat.

Det är också en del i själva diagnosen, att sakna självinsikt i sitt eget beteende samt insikt i hur ens beteende påverkar omgivningen. Sen om det är en förträngning eller inbyggd oförmåga till insikt är kanske oklart. Tyvärr innebär det också att dessa personer inte söker hjälp, de tycker att det är andras fel att de beter sig illa och mår dåligt eller att de inte ens inser att de beter sig illa och mår dåligt.

Tukt

Thu 19 Jan 2023 10:55

#67

Anonym (allmänt) skrev 2023-01-19 10:26:05 följande:

Det är också en del i själva diagnosen, att sakna självinsikt i sitt eget beteende samt insikt i hur ens beteende påverkar omgivningen. Sen om det är en förträngning eller inbyggd oförmåga till insikt är kanske oklart. Tyvärr innebär det också att dessa personer inte söker hjälp, de tycker att det är andras fel att de beter sig illa och mår dåligt eller att de inte ens inser att de beter sig illa och mår dåligt.

Nu är jag som sagt inte psykiatriker och tänker att det såklart är olika, vid olika diagnoser.
Men som jag tänker är det kanske mer ett sätt för hjärnan att hantera det faktum att en känner sig annorlunda och inte riktigt kan förstå, tolka omgivningen.
Men om man med sin diagnos, verkligen vill och jobbar med den, ofta förmodligen med en terapeut, också kan bli mer uppmärksam på när den kickar in.
Om en exempelvis har ADHD, så är förmodligen den spontana känslan att allt och alla är långsamma och energilösa runt en.
Men har man tränat och vet, när den tanken ofta dyker upp, så kan man också hitta sätt att "tänka om":

Anonym (allmänt)

Thu 19 Jan 2023 11:08

#68

Tukt skrev 2023-01-19 10:55:47 följande:

Nu är jag som sagt inte psykiatriker och tänker att det såklart är olika, vid olika diagnoser.
Men som jag tänker är det kanske mer ett sätt för hjärnan att hantera det faktum att en känner sig annorlunda och inte riktigt kan förstå, tolka omgivningen.
Men om man med sin diagnos, verkligen vill och jobbar med den, ofta förmodligen med en terapeut, också kan bli mer uppmärksam på när den kickar in.
Om en exempelvis har ADHD, så är förmodligen den spontana känslan att allt och alla är långsamma och energilösa runt en.
Men har man tränat och vet, när den tanken ofta dyker upp, så kan man också hitta sätt att "tänka om":

Det är säkert så, men det kan vara lång väg att ens inse att man behöver en terapeut om man nu saknar insikt om att ens beteende och dåliga mående ligger inom ens egen diagnos istället för hos omgivningen.

Jag är inte heller utbildad i ämnet men har (tyvärr) vuxit upp med en person med borderline. Den personen gick visserligen till terapeuter genom åren men kom ändå aldrig fram i sin process till att det handlade om något annat än att vi i omgivningen, även barn, var orsaken till hens beteende och mående. Än idag saknas all form av insikt om att hen ställt till skada för andra samt att vissa beteenden inte fungerar i samvaro med andra.

Tukt

Thu 19 Jan 2023 11:23

#69

Anonym (allmänt) skrev 2023-01-19 11:08:06 följande:

Det är säkert så, men det kan vara lång väg att ens inse att man behöver en terapeut om man nu saknar insikt om att ens beteende och dåliga mående ligger inom ens egen diagnos istället för hos omgivningen.

Jag är inte heller utbildad i ämnet men har (tyvärr) vuxit upp med en person med borderline. Den personen gick visserligen till terapeuter genom åren men kom ändå aldrig fram i sin process till att det handlade om något annat än att vi i omgivningen, även barn, var orsaken till hens beteende och mående. Än idag saknas all form av insikt om att hen ställt till skada för andra samt att vissa beteenden inte fungerar i samvaro med andra.

Har liknande erfarenheter, då diagnospersonligheter tenderar att attrahera mig på något sätt. Skrev om det i början av tråden.
Har exempelvis barn med en person som förmodligen har borderline. Det har förstört mitt liv, och barnen har lidit svårt av det.
Men så har jag stött på andra borderlines efter den relationen, och då jag fått deras diagnos mig serverad, så har jag själv haft verktygen att hantera det hela. Framför allt kunnat välja hur eller om jag vill ha kontakt. Vilket för mig varit en enorm skillnad.

Borderline tjej

INNEHÅLL