Tukt skrev 2023-01-12 12:05:34 följande:
Du ska ju samtidigt inte förminska den skada, framför allt odiagnosticierade, gör mot sin omgivning. Framför allt nära och kära.
Att en del då försöker förstå vad som händer och har hänt helt själv, är ofta rätt svårt. Där är det risk att det blir en smula förenklat.
Men det här gäller såklart alla diagnoser, inte bara just borderline.
Anonym (aspie som hatar drama) skrev 2023-01-12 13:11:58 följande:
Jag tror att vi är fler i tråden som har erfarenhet av en borderlinetjej i första hand. I mitt fall en nära fd. vän.
Varför tror du att vi känner 4 stycken och lägger ihop deras samlade egenskaper för att skapa en person? Du även drar slutsatsen att en bordis bara är en fjärdedel så jobbig som vi tror.
Om saker blir roliga eller inte är alltid upp till bordisens humör. Och man förväntas bara hänga med i alla känslomässiga svängar. För varje gång min kompis skrek på mig så tyckte jag lite mindre om henne, men sen när hon kom gråtande och sa förlåt och var både snäll och rolig så mjuknar man trots att jag hade bestämt att inte förlåta mer.
Ångest när man ser att man har 40 missade samtal när man kollar telefonen, varje samtal innebar alltid något negativt dessutom i 90% av fallen.
Hälsade jag på henne en helg så styrde hennes tillfälliga humör om det skulle bli en bra helg eller inte. Det kunde bli jättekul, men det kunde också bli helt hemskt, men jävlar om man föreslog att man skulle åka hem tidigare för hon inte verkade sugen på att umgås. Då var man en fruktansvärd vän.
Hon ville alltid ha garantier av sorten 'vi ska alltid vara vänner', vilket ju är omöjligt att ge, och kunde aldrig vara ensam.
Har sett henne in action med flera pojkvänner och där var svängarna och dramat ännu värre, gällde för honom att bete sig perfekt i hennes tycke för att hon inte skulle explodera. Svartsjukan var bara för mycket.
Även när jag skaffade kärleksrelationer var hon där och tydligt pissade revir, påtalade att hon känt mig längre och hörde ihop med mig lite mer, ja att vi nästan hade som en kärleksrelation fast utan sex. Pinsamt.
Ibland misstänkte jag att hennes största intresse var att hitta fel på tillvaron för att kunna få göra det hon älskade mest, att ställa till drama och skrika och göra bort sig.
Ja ni är flera med olika erfarenheter, vilket TS och andra som läser kommer slå ihop till en person om de träffar någon med diagnosen eller bara misstänkt och därför undvika. Jag säger inte att tex jag är ett bra parnerval, men har vart med om det där, utdömd för att någon verkar tro att jag som person är allt det där samtidigt, allt dåligt hämtat från flera med diagnosen sammantaget.
