Ständigt tjafs om ”alla andra”

Dock, när (om?) det tjatet kommer, så håller jag med Anonym (Jenny): Han får komma med bättre argument om han vill förändra.

Sen tycker jag personligen 20:30 låter väl tidigt att lägga sig i sängen för en 11-åring. Men det är ju bara min åsikt, ni har säkert anledning till det.

Jag uppfattar det som att ni har mycket regler och din son har nog rätt i "alla andra". 

Vår 11-åring har ingen läggtid. Hon hade 22 som läggtid förut men sedan frågade hon om hon kunde få ta eget ansvar för läggningen och vi testade det och det funkade bra. Hon somnar ungefär samma tid som när hon hade 22 som läggtid men utan att det är en massa tjafs innan om att det är dags att sova. Villkoret för att hon skulle få ta eget ansvar var att hon skulle kunna gå upp och ta ansvar för att bli klar på morgonen också (hon är extremt morgontrött). 

Vad gäller skärm så håller hon på med den alldeles för mycket men där har vi inte några tider. Om hon sitter själv och spelar/kollar på youtube så säger vi åt henne att det är dags att sluta när vi tycker att det blivit för mycket och att hon kan hänga med sitt syskon istället. Men om hon spelar med vänner (de ringer upp varandra på facetime och spelar tillsammans) så ser jag det som att hon umgås med sina vänner och då får hon fortsätta så länge hon vill. 

att lägga sig 20.30 låter som jättetidigt, det är den läggtid våra barn haft när de varit typ 7-8. 

Mins barn är 10 och 12. Äldsta har en Iphone 7 och yngsta har en IPhone 6 men vi ska byta ut den till 6 s då Iphone 6 inte längre klarar vissa spel osv. 

De har också varsin Ipad. 

Yngsta lägger sig ca 20.30 på vardagar, äldsta ca en timma senare. 

Inga fasta skärmtider men det blir några timmar vardagar, mer på helgerna. 

Va? Finns det en elvaåring som inte har mobil? Hur håller de då kontakt med kompisarna? Vad utanför hen måste vara.

Angående nya telefoner så köper vi alltid begagnade och där gör vi så att vi kollar upp en telefon vi tycker är tillräckligt bra (där vi kollar vad företag som säljer begagnade telefoner tar) och sedan om hon vill ha en bättre får hon betala mellanskillnaden själv. Så nu senast betalade vi 1900 kr och hon la till 1500 till av egna pengar för att få den telefonen hon ville tror det var de summorna, kommer inte ens ihåg vilka modeller det gällde. Mycket minne ser vi till att det är med i den telefonen vi är beredda att betala för i alla fall). 

Min tanke också. I snapchat har de klassgrupper där de kan skriva sådant som "imorgon har alla helt blå kläder/konstiga frisyrer och liknande", laggrupper där de planerar att träffas och träna utanför träningarna, olika kompisgäng där de planerar övernattningar, hänga i centrum på söndagen och dylikt och sedan såklart alla enskilda kontakter med vänner. Nu har åttaåringen börjat byta telefonnummer med klasskompisarna också så att de kan ringa varandra själva och planera att leka eller bara prata i telefonen.

Inget av mina barn är supersociala eller har haft jättelätt att få nya kompisar men där har verkligen telefonerna och byte av telefonnummer varit en ingång. 

Du kanske inte tror det men det fanns en värld före mobiltelefonerna också, och det går alldeles utmärkt att hålla kontakt med sina vänner ändå. Man träffas i skolan och kan bestämma tider, och de flesta hem har en mobil, ibland fast telefon så man kan ringa. Världen går inte under för att ett barn inte har en mobil fastklistrad i händerna.

Fast du förstår inte. Världen ser annorlunda ut idag än förr. ALLA andra barn har en mobil. Och kan messa varandra på kvällarna och ha kontakt via olika appar osv. 

Hur kul är det om alla i klassen har en grupp på Snap där inte ett barn är med för att hens föräldrar lever på stenåldern. 

Det är liksom ingen grej att ha en mobil idag, det är en helt grundläggande utrustning.

Och? Ska du också komma dragande nu med "alla andra"? Som barn behövs faktiskt ingen mobiltelefon. Jag skulle aldrig tillåta sådana där appar i vilket fall för så små barn med risken för grooming osv.

Ja ibland behöver man faktiskt ta hänsyn till "alla andra" och hänga med i samhället. 

Vad gäller grooming är det viktigt att man har en löpande dialog med barnen så att de vet om att det finns vuxna som låtsas vara barn och lurar dem till att klä av sig och fota eller filma sig själva. Eller att göra dumma saker mot andra. Så att de vet om att det förekommer och är förberedda om det skulle hända och då redan har instruktioner med sig om hur de ska agera. 

Nej, det måste man faktiskt inte.

Förberedelse eller inte så tänker jag inte utsätta mina barn för sådana risker i för ung ålder.

Har en son som är snart 13 och jag tycker som såhär; Det finns områden som väl kan ses litegrann som "gråzoner" - man måste inte alltid vara 100% principfast, men det finns också en gräns för när det måste finnas ett stort mått av just principfasthet. Detta tycker jag, efter att ha läst din beskrivning, måste finnas i denna situationen. 

"Alla andra får..." kan väl ibland köpas ifall det handlar om mindre grejer, men har man gjort sönder en mobiltelefon och vill att argumentet "alla andra slår sönder sina mobiltelefoner och får nya" ska hålla så är det fel (och på längre sikt farligt) att ge med sig. Vad lär han sig av att få igenom sin vilja liksom?

Mitt råd här alltså; Han ska absolut inte få den fina telefonen och han skall absolut genom hur du agerar få möjligheten att lära sig om ansvar & konsekvenser.

Brasklapp; Jag har inte någon egentlig kunskap om adhd och beteenden kring detta, dock är min grundregel "Vad lär sig barnet av mitt beteende/beslut?" snarare än "Vad är rätt/bra/snällt för stunden".

Lycka till! 

Jag känner nog inte att jag hackar, jag bara konstaterar att du verkar oerhört världsfrånvänd som förälder och är för insnöad i hur det har varit. Öppna ögonen och kolla hur ditt barn har det med kompisar. . 

Det enda din kommentar syftade till var att vara elak, otroligt onödigt och väldigt lågt. Jag bryr mig inte ett dugg om vad du tycker om mig och det är ingen brist på kompisar här kan jag försäkra. Ta och fundera på hur du själv har det egentligen i din egen familj om du har den inställningen för det låter inte friskt att vara så beroende av mobiler.

Jo. "alla" har mobil. Det är ju det som snarare är ett problem idag. Grundläggande utrustning, nja. Påtvingad. Cykel kallar jag nog mer grundläggande än mobil 

Vår 11-åring har snap mot min protest. Jag gillar inte alls att de vid 11 (och tidigare) skall behöva vara med om stressen att vara med överallt och jämt och veta allt hela tiden om ditt och datt. Räcker med att jag hittat väggen, min 11-åring behöver inte göra det. Jag tycker de skall lära sig att det är en TELEFON i första hand. Hade önskat att vi haft en Nokia 3310 hemma när det skulle vara mobil, det hande inte varit poppis hos barnet, men det hade räckt. 

Förr hade man koll på byn/gatan man bodde på och skolan man gick i. Idag har, tyvärr till viss del, ungarna tillgång till hela världen. Läste nyligen något intessant i jämförelse. När barnen är små och man skall cykla sitter de på cykelstolen bak. Sedan går de över till trehjuling, springcykel/cykel med stödhjul och till sist vanlig cykel. Som förälder är man med hela tiden och pratar och stöttar. 

När det gäller mobiler och datorer kastas sådant i näven på ungarna vid minsta motstånd (erkänner att jag också gjort det, man är mänsklig) och går från trygga gatan till hela världen i näven. Du skulle ju inte direkt låta ditt barn gå från cyklestolen till att dra iväg med familjens bil!? 

En liten parentes. 

Världen ser faktiskt inte annorlunda ut förresten, världen är sig lik, det upptäcker man när man tittar upp från den där skärmen framför näsan.

Ts!

Har ett jämnårigt barn som dig, dock inte adhd. 

Här har "alla andra" fortnite och tv-spel. Det har inte vi. När det gäller "alla andra har tv-spel" så brukar jag motiviera med hur skall våra barn hinna spela när de inte hinner annat som att lägga kläder i tvättkorgen, äta mellanmål i tid eller lägga ner tid på lösxorna. 

Det har gått sönder mobiler här med, men inte en suck i världen att barnen skulle få en ny. Då får de spara ihop till den själva på olika sätt. Går den de har sönder så blir det någon som vi har liggande och det är ofta ännu äldre modell som är superseg med uslaste batteritiden i mannaminne  

När det gäller speltid så har vi inget tv-spel, dock en stationär dator plus barnets mobil. Mobilen är max 45 minuters tid/dag till det som "behövs" göra där. Vi erbjuder mer tid om det sköts och inte tjatas på mer hela tiden. Alternativt man gör en frivillig fysisk aktivitet som gå ut och gå eller springa rundan alternativt cykla rundan osv. Har berättat att vi är villiga att ge mer tid om läxor fixas i tid osv. Har hittils inte hänt.. Utöver det kan det förekomma någon timmas datatid ett par gånger i veckan om det inte är aktivitet av något slag. (Självklart får man mer tid om kompisarna samlas en kväll för spel, men det är ju undantagen som bekräftar reglerna)

Jag uppmuntrar istället att läsa, läsa, läsa. Det är så många barn idag som har problem med avkodning i läsandet. Sedan om barnet läser Kalle Anka eller Harry Potter är skitsamma så länge barnet läser frivilligt. Har sagt det rent ut att det är mer okej att barnen (har yngre också) läser en timma eller två än att sitta med näsan mot en skärm. 

Skall vara i säng 20.00 och ha släkt 20.30. Samma med läggtiden som med mobiltiden. Klarar man av att gå upp i tid utan tjat från oss, ja, då får man vara uppe längre på kvällarna också. Fredagar/lördagar beror på vad som händer dagen efter med läggdags 21,30 kanske. Vardagar helst ingen skärm alls en efter 19.30. 

Hrm, mycket åsikter om vad som är lagom läggtid baserat på ålder. Det är extremt stor variation på sömnbehov på barn i den åldern, och också väldigt stora skillnader mellan olika barn i vilkem styrning de behöver. Så frågan när ett barn som är si och så gammal ska lägga sig bör nog inte ställas på ett forum utan diskuteras med proffs om man är bekymrad ...

(Och ja, det är stor variation mellan vuxna också ... och därtill finns tydliga skillnader mellan olika individer i när på dygnet man helst sover eller är vaken)

Haha, jag vet att jag var precis likadan som barn och har gjort samma sak som min mamma - med min son - när han har sagt "alla andra." 

Min mamma sade: "om det är så 'att alla andra får', så är det minst halva klassen som får det, för annars räknas det inte som "alla andra. Jag begär inte att du ska ta in vittnesuppgifter från halva klassen, men i alla fall från en tredjedel av klassen. Om du kan bevisa att en tredjedel av klassen "får", så får du med, annars så rör det sig bara om några enstaka, och då har inte de föräldrarna koll på sina barn." Min mor erbjöd sig dessutom att ringa runt till föräldrar och fråga - om det var okej att lägga sig så sent som jag hävdade att "alla gjorde." Det var sista gången jag drog upp det argumentet, någonsin.

 

 

 

Jag vill fatiskt tillägga att hon frågade runt vid ett tillfälle, för att jag inte gav mig, men jag inser i efterhand att hon kanske pratade med två-tre föräldrar och inte en tredjedel av klassens föräldrar. Detta gjorde mig dock lugn, eftersom jag "fick" efter det. Det gjorde att jag faktiskt fick respekt för min mamma och har det fortfarande. Hon sade att "om du inte ger dig, så kollar jag runt, så att det inte blir fel."