Får inte träffa mitt barnbarn

Vad menar du med att hon tar bort någon som är viktig? Jag tror att du är viktig för din dotter, väldigt viktig! Men för ditt barnbarn är din dotter och barnets pappa viktiga. När han blir äldre kan du vara viktig.

Jag skriver för att få hjälp om hur jag ska göra o det var ju verkligen inte min mening att detta inte skulle vara anonymt. Jag antog att detta var ett anonymt inlägg. Men jag står för vad jag skriver. Jag vet ju inte vad o hur jag ska göra för att få kontakt så vi kan gå vidare o få hjälp. Har ringt upp och försöker få kontakt med familjerådgivning men hur ska tösabiten kunna komma dit.om jag jag inte får kontakt. 
Nej jag har faktiskt ingen som helst aning om vad som hänt. Jag älskar min dotter så otroligt mycket o mitt barnbarn.
När det gäller min sjukdom så handlar det om att organen börjat lägga av och rädslan för att livet kan ta slut fortare än planerat e stor. Då är det väl klart att man önskar att få känna sitt barnbarns armar kring sin hals. Jag lever dag för dag med hjälp av sjukvården. Men jag vill försöka lägga min energi på de jag älskar mest. Mina barn o barnbarn <3 Därför bad jag om råd Hur kan vi gå vidare ? vad kan jag som mamma och mormor göra? o hur får man inlägget att bli anonymt??

Börja med att ta bort din bild!

Det går så vitt jag vet inte att göra ett inlägg anonymt i efterhand. Ditt enda alternativ isåfall är om någon moderator kan ta bort tråden åt dig. Om du inte har gjort det än så kan du prova att skriva ihop ett brev till din dotter som du kan posta till henne, oftast lättare att få fram det man vill säga när man kunnat sitta ner och formulera ihop någonting bra än när man pratar med varandra - blir så mycket andra känslor inblandade lätt då och man kanske inte får fram allting man vill säga. Förutom det vet jag tyvärr inte riktigt vad du kan göra. Din dotter verkar vilja bli lämnad ifred nu och ju mer du försöker närma dig destu mer är risken att hon drar sig undan. Svår situation. Hoppas det löser sig för er alla.

Men hur tar man bort o blir anonym? 
Nej jag vill inte ha sympati. Bara råd <3

Ja lite så känner jag med. Att det kanske får låtas vara en stund.  O ge henne den tid hon behöver för att reflektera o fundera. O när hon e redo stå jag med öppna armar <3 

Det kan du inte. Du får kontakta familjeliv och be dom ta bort din tråd och sedan göra om anonymt. Men som sagt under tiden tar du bort din bild och dina detaljer på din profilsida.

Jag förstår att det är mycket smärtsamt att ha förlorat både ett vuxet barn och ett barnbarn.

Men...

Du menar att din dotter har skadat och splittrat sin ursprungsfamilj. Men det är aldrig bara den enas fel när två hamnar i konflikt. Eftersom din dotter har gjort det aktiva valet att bryta all kontakt med dig så har hon uppenbarligen en annan syn på det inträffade än vad du har.

Din dotter har en ettåring. Ett mycket litet barn. För att barnet ska må bra måste föräldrarna må bra. Skriv max ett brev. Men lägg ner allt ringande, smsande och pressande med familjerådgivning. Hon gör de val som hennes nya familj mår bäst av. Respektera hennes val och låt henne vara ifred.

Du skriver att du har fler barn. Jag tycker du borde fokusera på att få en fin sista tid med dem istället för att låta konflikten med ett av barnen ta över alla andra relationer också. Ditt barnbarn har sina föräldrar som viktiga personer i sitt liv, det är dina övriga barn som behöver dig inte barnbarnet och det barn som valt att bryta.

Tack för fina råd  jag har skrivit ett mail till henne. Berättat hur stolt jag är o hur mycket jag älskar henne. Samt att jag låter henne vara nu. Att hon får komma till mig när hon är o känner sig redo. Att jag då möter henne med kärlek o med öppna armar som jag brukar göra.
Ibland är det ju så att man sitter inne med svaren själv men behöver någon annan som kan lyfta dom o bekräfta o det har ni gjort här.
Jag har ju tänkt på att låta henne vara men vill ju visa att jag älskar henne, mitt barnbarn o visa att jag ger aldrig upp när det gäller mina barn. Att jag kämpar för dom.
Men som ni skriver så kanske beh hon andrum oavsett om mina sms handlat om hur mycket jag saknar henne o barnbarnet. Alltså ren kärlek i mina mail o sms. 
Så är det nog space hon beh. Hon har genomgått massor som jag nte kan skriva här om men jag hoppas att hon förstår att jag alltoid funnits där alltid kämpat för henne. Har alltid satt barnen först.Jag tror att hon beh möta sina inre demoner själv o inte med mig. Ibland är det ju så. Ska själv påbörja ett sorgearbete(terapi) då det känns som någon dött. Men kommer få hjälp med att sörja.
Tack för råden De har betytt mycket
Nu ska jag lägga energi o krafter o kärlek på mina andra ungdomar  o ge dom också space från detta. De är så ledsna o förstår heller ingenting. Men jag ska hjälpa dom att inte hata inte vara arga på sin syster. För mig är det så viktigt för jag tror på kärlek nåd o förlåtelse. Inte hat o avsky. Så nu som jag skrev e d viktigt att dom också kan förlåta. O jag kommer (vilket redan är gjort) sätta in all hjälp till dom med 
Än en gång tack för svaren o råden kram

Jag är ledsen men något i din ton och dina formuleringar provocerar mig. Du verkar inte alls fundera på om du själv kan ha en del i att hon tagit avstånd. Du lägger all skuld på din dotter och hennes problem och höjer dig själv till skyarna med din "gränslösa kärlek" Om din dotter upplever att du svikit henne på något vis så är det antagligen väldigt provocerande att få ett brev där du skriver att du kommer att ta emot henne med all din kärlek "som du alltid gör" I en sådan formulering gör du dig själv till offer och ger henne skulden för era relationsproblem. Som. Nån martyr.

Jag tycker inte alls att du nödvändigtvis ska sluta försöka och bara vänta då jag tror det är viktigt även för din dotter att ni får en fungerande relation, däremot måste du göra på ett annat sätt än vad tråden antyder att du gjort hittills. I denna tråd låter du oerhört självcentrerad. Allt du skriver fokuserar på vad Du vill, hur DINA behov ser ut, hur ledsen DU blir, ochvhur alla era problem beror på dottern och hennes demoner. Även om hon har egna problem är jag helt övertygad om att du som förälder har en rejäl bit av skuldkakan till era relationsproblem ochinnan du ens är villig att reflektera över din till och dina egna brister utan bara fortsätter göra dig till offer så tror jag att er relation inte går att rädda.

Du påminner mycket om min sk "mamma". Har brutit med henne

Och isf har din ena dotter kommit till insikt. Du är ett offer i dina ögon och fokuserar på dig och dina känslor. Nä smart tös! Önskar henne all lycka till.

men...du blir ju provocerad av...alla? haha :) Hon som skriver verkar vara en varm och härlig människa, felet ligger hos dig - du hittar bara fel och vill tillrättavisa människor. mår du bra? 

Håller med Queen här faktiskt.

TS ton är bara fokuserad på sin egen fullkomlighet. Sina egna behov och önskningar.

"Min" prins kom till världen...Det låter nästan som om TS ser barnet som sitt. Inte som sin dotterns barn. Hennes första stora kärlek i livet? Låter ju som om hon isåfall skulle känt den kärleken för sina barn? Kanske därför dottern beslutat sig för att bryta loss.

Det finns ngt som påminner om "sekt" över TS skrift. Hon är fantastisk och hennes dotter har "demoner" som skall övervinnas?

TS. Om du vill ha tillbaka relationen med din dotter måste du nog börja se över din egen roll i er relation. Inte bara gå på om att du "mäter henne med käelek" osv. Du kanske ska möta henne genom att erkänna att hon är en egen person som fattar sina egna beslut och inte genom att ge henne skuldkänslor och framhäva dig själv som den perfekta människan?

Vet att TS har försvunnit (?), men jag får "lärare"-vibbar av den här tråden.....