Får inte träffa mitt barnbarn

Jag är ledsen men något i din ton och dina formuleringar provocerar mig. Du verkar inte alls fundera på om du själv kan ha en del i att hon tagit avstånd. Du lägger all skuld på din dotter och hennes problem och höjer dig själv till skyarna med din "gränslösa kärlek" Om din dotter upplever att du svikit henne på något vis så är det antagligen väldigt provocerande att få ett brev där du skriver att du kommer att ta emot henne med all din kärlek "som du alltid gör" I en sådan formulering gör du dig själv till offer och ger henne skulden för era relationsproblem. Som. Nån martyr.

Jag tycker inte alls att du nödvändigtvis ska sluta försöka och bara vänta då jag tror det är viktigt även för din dotter att ni får en fungerande relation, däremot måste du göra på ett annat sätt än vad tråden antyder att du gjort hittills. I denna tråd låter du oerhört självcentrerad. Allt du skriver fokuserar på vad Du vill, hur DINA behov ser ut, hur ledsen DU blir, ochvhur alla era problem beror på dottern och hennes demoner. Även om hon har egna problem är jag helt övertygad om att du som förälder har en rejäl bit av skuldkakan till era relationsproblem ochinnan du ens är villig att reflektera över din till och dina egna brister utan bara fortsätter göra dig till offer så tror jag att er relation inte går att rädda.