• Queennr1

    Får inte träffa mitt barnbarn

    Om du hänvisar till ditt barnbarn istället för din dotter som din FÖRSTA stora kärlek så är det ju rätt lätt att dra slutsatsen att du kanske inte var en så känslomässigt tillgänglig mor till ditt eget barn vilket då troligen ligger till grund för HENNES svårigheter i livet. Och sen skyller du era problem på hennes svårigheter som DU orsakar. Man har inget RÄTT till sin barnbarn, det är en ynnest man förtjänat genom att vara en god förälder till sina EGNA barn. Du behöver titta på dig själv, eftersom du som förälder är primärt ansvarig för er relation istället för att tycka synd om dig själv och skylla era problem på din dotter.

  • Queennr1
    Mikaelayasar skrev 2017-01-20 22:15:44 följande:

    Har du inget vettigt eller något snällt att säga, så säg inget! Vad vet du hur hon är som mor? Sitt inte där och kasta skit på en person som redan mår dåligt! Varför sparka på en som redan ligger ner liksom? Idioter finns överallt!


    Jag tycker mitt inlägg var både vettigt och hjälpsamt om TS verkligen skriver för att få hjälp med att ordna upp situationen. Om det bara är sympati hon var ute efter så var det nog inte nåt vidare att läsa.
  • Queennr1

    Dessutom hänger TS ju ut sin dotter och hennes problematik genom att TS inte skriver anonymt, vilket bara det känns som en rätt bra indikation på att TS i högsta grad själv är delaktig i aktuell problematik. Om hennes dotter skulle få beskriva sina skäl till varför hon undanhåller sitt barn från mormor skulle kanske en helt annan bild utkristallisera sig.

  • Queennr1
    bettan7501 skrev 2017-01-21 16:27:13 följande:

    Men hur tar man bort o blir anonym? 

    Nej jag vill inte ha sympati. Bara råd <3


    Det kan du inte. Du får kontakta familjeliv och be dom ta bort din tråd och sedan göra om anonymt. Men som sagt under tiden tar du bort din bild och dina detaljer på din profilsida.
  • Queennr1
    bettan7501 skrev 2017-01-22 14:42:30 följande:

    Tack för fina råd  jag har skrivit ett mail till henne. Berättat hur stolt jag är o hur mycket jag älskar henne. Samt att jag låter henne vara nu. Att hon får komma till mig när hon är o känner sig redo. Att jag då möter henne med kärlek o med öppna armar som jag brukar göra.

    Ibland är det ju så att man sitter inne med svaren själv men behöver någon annan som kan lyfta dom o bekräfta o det har ni gjort här.

    Jag har ju tänkt på att låta henne vara men vill ju visa att jag älskar henne, mitt barnbarn o visa att jag ger aldrig upp när det gäller mina barn. Att jag kämpar för dom.

    Men som ni skriver så kanske beh hon andrum oavsett om mina sms handlat om hur mycket jag saknar henne o barnbarnet. Alltså ren kärlek i mina mail o sms. 

    Så är det nog space hon beh. Hon har genomgått massor som jag nte kan skriva här om men jag hoppas att hon förstår att jag alltoid funnits där alltid kämpat för henne. Har alltid satt barnen först.Jag tror att hon beh möta sina inre demoner själv o inte med mig. Ibland är det ju så. Ska själv påbörja ett sorgearbete(terapi) då det känns som någon dött. Men kommer få hjälp med att sörja.

    Tack för råden De har betytt mycket

    Nu ska jag lägga energi o krafter o kärlek på mina andra ungdomar  o ge dom också space från detta. De är så ledsna o förstår heller ingenting. Men jag ska hjälpa dom att inte hata inte vara arga på sin syster. För mig är det så viktigt för jag tror på kärlek nåd o förlåtelse. Inte hat o avsky. Så nu som jag skrev e d viktigt att dom också kan förlåta. O jag kommer (vilket redan är gjort) sätta in all hjälp till dom med 

    Än en gång tack för svaren o råden kram


    Jag är ledsen men något i din ton och dina formuleringar provocerar mig. Du verkar inte alls fundera på om du själv kan ha en del i att hon tagit avstånd. Du lägger all skuld på din dotter och hennes problem och höjer dig själv till skyarna med din "gränslösa kärlek" Om din dotter upplever att du svikit henne på något vis så är det antagligen väldigt provocerande att få ett brev där du skriver att du kommer att ta emot henne med all din kärlek "som du alltid gör" I en sådan formulering gör du dig själv till offer och ger henne skulden för era relationsproblem. Som. Nån martyr.

    Jag tycker inte alls att du nödvändigtvis ska sluta försöka och bara vänta då jag tror det är viktigt även för din dotter att ni får en fungerande relation, däremot måste du göra på ett annat sätt än vad tråden antyder att du gjort hittills. I denna tråd låter du oerhört självcentrerad. Allt du skriver fokuserar på vad Du vill, hur DINA behov ser ut, hur ledsen DU blir, ochvhur alla era problem beror på dottern och hennes demoner. Även om hon har egna problem är jag helt övertygad om att du som förälder har en rejäl bit av skuldkakan till era relationsproblem ochinnan du ens är villig att reflektera över din till och dina egna brister utan bara fortsätter göra dig till offer så tror jag att er relation inte går att rädda.
Svar på tråden Får inte träffa mitt barnbarn