Så skapas en bitter biomamma

Handlar inte det lika mycket om ett problem hos pappan? I många fall säger pappan Ja när biomamman frågar om hjälp men "glömmer" uppenbarligen att fråga sin partner om det är okej. Dock får rätt ofta biomamman ta skiten för det och inte pappan. Vet dock inte hur det är i ert fall

Kan inte låta bli att avsky ordet biomamma. Jag är barnens mamma, deras enda mamma! Pappans nya är ingen mamma, hon är pappas sambo, en kvinnlig förebild i deras hushåll. Men hon ska aldrig ta min plats, aldrig ersätta mig, jag är deras mamma!
Sen tror jag relationen med mamman och pappans nya beror på hur föräldrarnas relation ser ut.

Nu är inte jag MeandHim, men jag har också så svårt för ordet biomamma. Jag är barnens mamma, punkt. Hon är barnens pappas sambo, en viktig vuxen för dem, men inte deras mamma. Jag använder ordet bonusmamma om henne, det stör mig inte, men jag är inte biomamma, jag är mamma.

Jag är inte osäker i min föräldraroll, men visst tvivlar jag ibland. Pappan är väldigt noga med att peka ut alla mina fel och brister, och att påpeka att det är tur att vi har hans sambo så det blir lite ordning och reda. Han verkar tycka att både han och jag är dåliga föräldrar, så tack och lov att barnen har sin bonusmamma, liksom.

Kan inte låta bli att avsky ordet biomamma. Jag är barnens mamma, deras enda mamma! Pappans nya är ingen mamma, hon är pappas sambo, en kvinnlig förebild i deras hushåll. Men hon ska aldrig ta min plats, aldrig ersätta mig, jag är deras mamma!
Sen tror jag relationen med mamman och pappans nya beror på hur föräldrarnas relation ser ut.

Nu är inte jag MeandHim, men jag har också så svårt för ordet biomamma. Jag är barnens mamma, punkt. Hon är barnens pappas sambo, en viktig vuxen för dem, men inte deras mamma. Jag använder ordet bonusmamma om henne, det stör mig inte, men jag är inte biomamma, jag är mamma.

Jag är inte osäker i min föräldraroll, men visst tvivlar jag ibland. Pappan är väldigt noga med att peka ut alla mina fel och brister, och att påpeka att det är tur att vi har hans sambo så det blir lite ordning och reda. Han verkar tycka att både han och jag är dåliga föräldrar, så tack och lov att barnen har sin bonusmamma, liksom.

Nej, alltså, jag hör det också mest här. Men det gör ju inte att jag tycker sämre om det. (Kanske för att jag faktiskt inte är mina barns biologiska mamma - men deras *mamma* är jag.)

Bonusmamma är en annan grej. Det är ett bra ord, som förklarar relationen när den måste förklaras. En bonusmamma är lite mer än "pappas fru", liksom. Det är inget tilltal, utan som du säger upplever jag också att tilltalet är förnamnet, "bonusmamma" är beskrivningen.

Och jo, det finns bonusmammor som vill ta över. Det finns bonusmammor som säger och skriver till sina bonusbarns mammor att de önskar att de skulle gå och dö så barnen kunde få lugn och ro i ett hem med bonusmamman som är så mycket bättre i alla avseenden.

Dom där "nya"byts nog med jämna mellanrum,väldigt vanligt att man separerar i "nya familjer".

Av en händelse råkade jag läsa en gammal tråd på ämnet varför biomammor är så bittra och jobbiga. Tråden var lång men frågan verkade kvarstå. Därför tänkte jag att det nog är fler som är intresserade av frågan så jag tänkte svara här i en ny tråd.

Pappan bokade in sin första dejt på min arbetstid när han skulle ha barnet och sa helt sonika att han skulle lämna barnen på mitt jobb. När jag ringde och var arg så hörde den nya mitt arga tonläge och vips så var jag "det svartsjuka exet."

Pappan slutade kalla mig för mamma till barnen när han träffade sin nya. Jomenvisst, nånstans där fick även jag som annars har ganska lite revirtänkande en släng av detta.

Två veckor in i deras förhållande kom pappan och krävde en totaländring av umgänget helt anpassat efter hans nyas umgänge med sitt barn. Ändringen skulle dessutom gälla omgående.

Intresset för umgänget drivs efter mitt ex nya kvinnas agenda. Pappan måste ju "ta ansvar för sitt barn." En fin tanke möjligen men som mamma känns det sådär att uppmuntra ett umgänge som snarare drivs av att pappan ska kunna visa upp ett gott föräldraskap för sin nya än ett äkta intresse för barnet.

De flyttade ihop efter ett par veckor med följd av att mitt barn nu skulle tillbringa tid även med mitt ex nya och jag bad att få träffa henne en stund för att åtminstone ha träffat människan som skulle vara med mitt barn. Det gick inte för sig.

De nya kommunikationsrutinerna funkade som så att mitt ex nya planerade med sitt ex först, sen med mitt ex och sist fick jag veta hur saker "skulle vara".

Där har ni receptet på hur man får en bitter och jobbig biomamma.

PS. Jag inser förstås att det säkert finns fler recept på hur man får jobbiga biomammor och att sådana säkert också kan skapas utan en enda ingrediens.

Av en händelse råkade jag läsa en gammal tråd på ämnet varför biomammor är så bittra och jobbiga. Tråden var lång men frågan verkade kvarstå. Därför tänkte jag att det nog är fler som är intresserade av frågan så jag tänkte svara här i en ny tråd.

Pappan bokade in sin första dejt på min arbetstid när han skulle ha barnet och sa helt sonika att han skulle lämna barnen på mitt jobb. När jag ringde och var arg så hörde den nya mitt arga tonläge och vips så var jag "det svartsjuka exet."

Pappan slutade kalla mig för mamma till barnen när han träffade sin nya. Jomenvisst, nånstans där fick även jag som annars har ganska lite revirtänkande en släng av detta.

Två veckor in i deras förhållande kom pappan och krävde en totaländring av umgänget helt anpassat efter hans nyas umgänge med sitt barn. Ändringen skulle dessutom gälla omgående.

Intresset för umgänget drivs efter mitt ex nya kvinnas agenda. Pappan måste ju "ta ansvar för sitt barn." En fin tanke möjligen men som mamma känns det sådär att uppmuntra ett umgänge som snarare drivs av att pappan ska kunna visa upp ett gott föräldraskap för sin nya än ett äkta intresse för barnet.

De flyttade ihop efter ett par veckor med följd av att mitt barn nu skulle tillbringa tid även med mitt ex nya och jag bad att få träffa henne en stund för att åtminstone ha träffat människan som skulle vara med mitt barn. Det gick inte för sig.

De nya kommunikationsrutinerna funkade som så att mitt ex nya planerade med sitt ex först, sen med mitt ex och sist fick jag veta hur saker "skulle vara".

Där har ni receptet på hur man får en bitter och jobbig biomamma.

PS. Jag inser förstås att det säkert finns fler recept på hur man får jobbiga biomammor och att sådana säkert också kan skapas utan en enda ingrediens.

Varför skaffade du barn med en sådan man?