Så skapas en bitter biomamma
Kan inte låta bli att avsky ordet biomamma. Jag är barnens mamma, deras enda mamma! Pappans nya är ingen mamma, hon är pappas sambo, en kvinnlig förebild i deras hushåll. Men hon ska aldrig ta min plats, aldrig ersätta mig, jag är deras mamma!
Sen tror jag relationen med mamman och pappans nya beror på hur föräldrarnas relation ser ut.
Nu är inte jag MeandHim, men jag har också så svårt för ordet biomamma. Jag är barnens mamma, punkt. Hon är barnens pappas sambo, en viktig vuxen för dem, men inte deras mamma. Jag använder ordet bonusmamma om henne, det stör mig inte, men jag är inte biomamma, jag är mamma.
Jag är inte osäker i min föräldraroll, men visst tvivlar jag ibland. Pappan är väldigt noga med att peka ut alla mina fel och brister, och att påpeka att det är tur att vi har hans sambo så det blir lite ordning och reda. Han verkar tycka att både han och jag är dåliga föräldrar, så tack och lov att barnen har sin bonusmamma, liksom.
Här använder jag det ytterst sällan MEN har varit "tvungen" ibland eftersom det missupfattats ett flertal gånger när jag bara skrivit mamman....
Ungefär likadant tror jag det är gällande bonusmamma.. Det används visserligen ute i vardagen men jag tror det är ytterst få som går runt o använder det som tilltal. De flesta kallar sina boniusbarn vid namn och barnen kallar sina bonusföräldar vid namn. Däremot vet jag flera barn som använder ordet bonusmamma/extramamma osv om de behöver förklara relationen för kompisar och liknande. Då vet alla vilken relation man har.
Härinne kallar jag mig dock för bonusmamma eftersom alla då vet min relation till min mans dotter. I vardagen kallar jag ju mig dock för "Stina", "emmas pappas fru" ;)
Sedan - om jag ska vara helt ärlig, förstår jag inte riktigt hur någon kan bli arg över ett ord. Det förminskar ju inte mammarollen liksom.. Och det är YTTERST få bonusmammor som har ngn önskan att "ta över".. Känner faktiskt inte en enda..