Hur berätta (gravid)för nån som inte kan få barn?

Ok jag förstår.

Det är dock inget som jag planerar att säga, hon vet att jag skulle göra något om jag kunde.

Är själv ofrivilligt barnlös och jag hade föredragit att få veta via sms. Gärna med något i stil med "jag vet att det här kan vara jobbigt för dig" så man vet att du förstår att jag kanske inte kommer bli överlycklig. Hade också gärna fått veta före det blir officiellt så man hinner förbereda sig inför andra glada släktingar som vill prata om det.

För mig fungerar det som så att varje graviditetsbesked river upp ett stort sår. Ju närmre relation desto jobbigare. Får jag bara lite tid att plåstra om det där såret i lugn och ro så kan jag hantera det bra sen och bete mig som folk. För man vill ju inte vara den sura, barnlösa bitterfittan som springer iväg och bölar.

Sen har jag mycket lättare att känna riktig glädje för personer som bryr sig om oss också och faktiskt kan förstå att det kan vara jobbigt. Du verkar vara en sån person

Av en nära vän hade jag föredragit att få veta det face to face, gärna hemma eller annan trygg plats.

Hur mycket man än vill vara glad för andra finns det stor risk att sorgen för det man själv saknar överspeglar den glädjen.

Jag tycker att Bling1975 sammanfattade det bra, men här kommer mina tankar:

Vi har försökt få barn på egen hand i ett antal år och står precis inför att påbörja IVF, samtidigt som de flesta vänner har fått minst ett barn redan/antagligen planerar fler, och ja, det känns varje gång det kommer ett nytt graviditetsbesked.

Personligen har jag i alla fall lärt mig att det som känns bäst för mig är att få veta det på ett sätt som gör att jag kan få smälta det i lugn och ro, antingen öga mot öga eller via mail - inte i ett stort sällskap helt apropå ingenting, eftersom min första reaktion ofta blir att känna mig lite ledsen. Det beror absolut inte på att en vän ska få barn, det är jättekul, men det blir en påminnelse om att de fortfarande inte hänt för oss.

När tror du att du kommer berätta för andra vänner/familj/släkt? Berätta för den här släktingen samtidigt. Jag förstår att man kanske drar ut på det för att det känns jobbigt att komma med nyheter som man vet ger upphov till kluvna känslor, men för mig har det nästan bara känts värre när det är uppenbart att jag är bland de sista att meddelas och "alla andra" vetat om det i veckor/månader. 

Krångla inte till upplägget, du kan säga något i stil med "Jag har något att berätta och jag kan förstå om det känns jobbigt för dig/er att höra, men vi väntar barn igen". Om det är öga mot öga behövs kanske inte så mycket mer, jag tror att du i så fall kommer märka om det är läge att prata mer om det just då eller om hon/de behöver lite tid att smälta saken.

Nu blev det sjukt långt, och bara utifrån min synvinkel, men förhoppningsvis fick du i alla fall något användbart tips .

Åh jag fick just besked av en av mina närmsta vänner att de var gravida. På första försöket... Själva har vi försökt i 6 månader och just börjat med mediciner för att mina äggstockar inte funkar som de ska. Jag var övertygad om att jag skulle bli glad för andras skull eftersom min lycka inte beror på deras. Men, jag blev så himla ledsen. Det kändes som att få en kniv i hjärtat och jag blev så avundsjuk att jag skämdes... 

Men bara för att jag har det svårt och drabbas av dessa dumma känslor så kan ju inte det få ta över deras lycka. Du borde ju också självklart få leva ut din lycka och inte behöva skämmas eller smyga. 

Men att visa respekt och förståelse låter jättebra och snällt. Man kan inte göra så mycket mer. Jag hade önskat att min kompis förstod att det inte enbart var kul för mig... 
 

Öga mot öga ifall ni är såna som brukar träffas då och då. Och snart så det inte kommer fram på bakvägar. Mejl och sms är fegt tycker jag. Säg det bara rakt av,inget utvikande om antal försök eller nåt om henne. Låt henne smälta det och reagera precis hur hon vill-och sen accepterar du det!

För egen del umgås jag inte alls med såna som riskerar bli gravida,men vi vet ju att flera fått tre barn sen vi började försöka...

Min bästa vän berättade det för mig face to face, och jag började gråta :( Jag var väldigt glad för hennes skull men gråten kom ändå och jag skämdes så oerhört att hon delat med sig av det bästa som hänt henne och så blir jag så ledsen. Vi hade försökt i 7 år och jag hade fått 2 missfall, och gjort 14 ivf och fet försök som hon ju visste om. Jag tycker att du endera ska skicka ett mail eller berätta det öga mot öga ensam med henne. Om du väljer det sistnämnda måste du vara beredd på att hon kan börja gråta och inte ta illa upp om hon gör det. Tro mig, hon är såklart glad för din skull även om första reaktionen är att hon blir ledsen för sin egen skull. Det jag uppskattade allra allra mest var att jag var den första som fick veta att min vän var gravid. För då visste jag att hon uppriktigt brydde sig om mig och verkligen ville göra allt för att jag skulle få veta det så fort som möjligt och kunna jobba med mina egna tankar och känslor. Jag kände att hon gjorde det för min skull och för att jag var viktig för henne. Såklart höll jag hemligheten för mig själv :) Tyvärr umgicks inte vi så ofta under hennes graviditet, vi ringde och mailade istället och det kändes ok för oss båda. På försök nr 15 blev jag själv gravid och det gick som det skulle. Vilken fin vän du är som tar hänsyn till henne. Grattis till graviditeten!

Varför ska inte du få njuta av din graviditet för att hon inte blir gravid, det är ju inte ditt fel. Hon kanske tar avstånd från dig ett tag men det har ju sina själ. 

Jag har varit i en liknande situation, fast jag har kämpat i 5 år för att bli gravid och blev gravid via ivf, har en nära vän som också kämpar men inte lika länge, och hon mådde dåligt varje gång någon berätta att de blev gravida, vi ventilerade våra känslor av orättvisor o hur det kändes när jag blev gravid så berättade jag öga mot öga och sa att jag förstår att det är tufft för dig och jag förstår om du inte orkar med att träffa mig på ett tag för att smälta allting, men hon blev snarare tacksam för att jag visade henne respekten för henne att jag visste hur de kämpat. Under hela min graviditet så gjorde jag allt för att inte "gnugga" in det utan vi prata om allt annat och hon kände att jag var den enda som respekterade henne rakt igenom. Det gick halva min graviditet innan hon själv blev gravid. Så idag så har vi två barn var. Och hon säger än idag att hon är tacksam över att jag var ärlig och sa det till henne direkt bara jag o hon istället för att gå omvägar.

Ts du är den enda som känner din släkting och den relationen ni har bäst. Tänk bara på att ju mer man försöker Linda in det desto jobbigare kan det vara för den andra som sitter i motsatta stolen. Lycka till.

Jag har varit i din situation med min barnlösa syster. De har kämpat med ivf imånga år och då vi började planera barn dvs innan jag blev gravid så tog jag reda på hur hon ville få ett eventuellt graviditetsbesked.

Eftersom som du ser här finns det lika många svar som det finns barnlösa. Alla är olika. En del önskar sms en del vill ha öga mot öga osv. Det är omöjligt för oss som inte känner din släkting att svara men rent generellt kan man ju ge tips förstås.

Nu är du ju redan gravid så det går ju inte att fråga henne rent hypotetiskt hur hon vill få graviditet sbesked för hon kommer ju att ana oråd då kan du ju lika gärna direkt säga som det är.

Min syster ville bli den första som fick veta och hon ville få det i enrum utan någon annan närvarande. Jag hade ju redan från början gjort klart för henne att jag inte förväntade mig några glädje yttringar och att det var ok att hon blev ledsen. Helst skulle jag redan innan jag visste om jag var gravid själv men misstänkte lägga ut några hintar så hon kunde förbereda sig ex att mensen var sen. Och så blev det. Jag gjorde så som vi kommit överens om och hon blev själv förvånad att hon tog det bättre än hon trodde hon skulle göra.