så less på detta knarkande!

Jag trodde en tid att jag hade problem med mitt rökande då jag rökte mer och jag slutade (vilket absolut var bra för tillfället). Mitt problem liknade din sambos, jag hade många idéer men jag saknade entusiasmen, viljan att göra något.

När jag slutade röka slogs jag av en tegelsten. Vafan? Det är ju inte rökat som gör det här med mig, det är ju jag. Att sluta röka var enkelt, att sluta prokrastinera, finna entusiasmen och aktivera mig själv var väldigt svårt. Sådana problem har jag haft ända sedan jag var runt 12.

Givetvis borde din sambo ta ett avbrott, det är svårt att ändra sitt beteende, svårare ifall beteendet är för bekvämt. Det är i varje fall så jag ser på det, rökandet gjorde det mycket trevligare för mig att inte göra så mycket.

Nu för tiden röker jag på ett helt annat sätt, antingen röker jag i naturen - promenerar och reflekterar och lyssnar på musik, någon gång i veckan kanske. Annars röker jag för att slappna av, när jag vet att jag gjort allt jag vill så är det oerhört trevligt att sätta sig på balkongen och ta en minipipa, hänga lite med min sambo och prata eller kanske kolla på en film.

Jag skriver detta för att det verkar som att du är trött på din sambos beteende, inte på tillståndet han råkar vara i när han beter sig. Och han verkar också vara trött. Visa gärna mitt meddelande för honom, jag har själv spenderat massvis med tid att skylla mina problem på mitt rökande, mina matvanor, sovvanor, mitt humör - men det har aldrig någonsin hjälpt mig. Det som hjälpte mig var att en morgon stiga upp tidigt som fan, bara ge mig ut och springa, för att sedan komma hem och skriva ned allt jag ville göra - och sedan genomföra allt detta trots att jag bara ville gråta många gånger.

Livslust är ingenting man bara får alla gånger, det är någonting man måste tvinga fram när man förlorat den.

Och stötta din sambo, det är han som har en svacka, det är inte rökat som är en ond bov som tar han ifrån dig. Han har antagligen en tuff period.

Tack, jag har läst era svar. För mig handlar det inte om ifall att det är farligt eller inte farligt att röka cannabis, det är många saker som är farliga här i livet. Det jag bryr mig om är att det påverkar honom negativt = har en negativ inverkan på vårt gemensamma liv.
Frappa skriver att jag gör fel som hatar något som gör min sambo glad, det gör honom inte glad. han är beroende, han säger själv att han inte tycker om det.
Jag skulle inte ha något emot att han rökte ibland för att det gjorde honom glad. Det handlar inte om pengarna heller,även om jag tycker att 4000-5000 i månaden är helt sinnessjukt.

The sea - du har rätt i att han nog har ganska låg livslust och i omgångar kraftig ångest. ska jag försöka få med honom ut på grejer, ex en promenad? eller ska jag låta honom vara? 

Det verkar vara på gång att han börjar nån process att sluta nu, får se hur det går. Jag vill inte ställa ultimatum heller, han måste sluta för att han själv vill det men han vet vad jag tycker och jag har ändå gjort upp med mig själv att jag inte kan vänta förevigt innan jag ser någon positiv förändring. 

Hej! Jag vet att tråden är gammal och du kanske redan fått dom svar du vill ha. Jag skriver för att jag känner igen mig. Mitt ex rökte harsh, gräs och det värsta var att han höll på med en massa annat bakom min rygg för att han visste att jag hatade det. Anfetamin, massa olika receptbelagda mediciner som t.o.m. Subutex. Jag var från början emot droger men han gjorde mig "drogliberal" och det trappades upp och jag accepterade mer och mer, jag fick aldrig veta att mängden han tog var många gånger högre än vad han sa (inte för att de hade vart okej men han fik mig att tycka att det var okej). Jag accepterade för att jag älskade honom. Problemet med dessa människor är att dom är stor del frånvarande, glömmer små lätta saker och har en oförmåga att planer sätta upp längre mål och lever för dagen vilket gör att man står still. Vet inte om din pojkvän gör som min men mitt ex stal pengar från mig hittade på ursäkter till varför han vart rånad, tappat pengar, lånat ut pengar till andra. Han bröt ner min självkänsla så mkt att han tappade respekten för mig och var otrogen. Säger inte att din skulle vara så, men om han får dig att acceptera saker som du från början inte gör kommer han att tappa respekten för dig. Mitt ex kom från storbritannien, han var arbetslös och levde på mig, jag köpte en flygbiljett och skickade hem honom. Skicka skiten ifall du inte vill ha knarket i ditt liv för det kommer inte sluta om han inte vill det själv. Tro inte på ord, agera efter handlingar. Jag struntar i alla drogliberala, har själv vart sån tills jag såg vad droger driver folk till. Naturliga highs som adrenalin är nog så fantastiskt! Ta hand om dig!

hej!

Gammal tråd jag vet, men jag ville bara skriva att jag till sist tog modet och lämnade honom. det var jobbigt för jag älskade honom väldigt mycket. Nu har det gått några månader och jag är numera glad att det har tagit slut, jag har nytt jobb i en ny stad, bättre kontakt med mina vänner, har börjat träna och mår allmänt bättre.

Vad han gör eller känner vet jag inte, har inte pratat med honom eller någon han känner sen i höstas. Jag saknar fortfarande honom men inte vårt förhållande.