Vad tycker du om time out? För/emot

vi har varit hos en psykolog men det fungerade inte som jag trodde. Fokus var pa oss föräldrar vilket givetvis ocksa är bra men jag skulle ju vilja att man observerade pojken i skolan och hemma och kunde säga med säkerhet att han inte har en diagnos. Känner mig lite "lost in translation" i och med att vi bor i Frankrike (pappan är fransk) och har inte riktig koll pa vilka olika metoder som finns...det är väl lite "to be continued" till hösten.....

Alltsa jag pratar ju franska men man kan anda inte prata pa samma sätt och uttrycka precis det man vill.

Om detta funkar på er så kör med det. Men gör det inte varje gång utan när du känner att nu är det ett måste.
Jg körde det ett kort tag på min son när han var fullkomligt okrontrollbar och det funkade , han fick en chans att lugna ner sig innan vi pratade om saken och sen pussades och kramades

Ja jag maste da en gang till saga att om nagon storre och starkare hade hallit fast mig i famnen nar jag var arg hade det kants oerhort krankande och nagot jag hade haft valdigt svart att forlata.

Är helt emot time out.
Tycker ni ska kolla upp varför han blir så arg o kastar saker.
Har en son med diagnos som behöver hjälp att lugna ner sig.
Hade jag inte brytt mig om min son o bara stängt honom ute,som time out,så hade jag skadat honom. 

Soligt: Om ett barn är jättearg och försöker slå föräldern eller syskonen så är det inget konstigt att mjukt hålla i och lungt förklara att det inte är okej. Jag skulle aldrig hålla i mina barn om de försökte gå därifrån. Nu har iofs mina barn inte utbrott så ofta...

EllisBell: TS son forsoker med alla medel att ga darifran, det har hon redan svarat pa. Han ar liksom lite beyond "mjukt halla i och forklara" just i den stunden nar han ar arg och frustrerad.
Jag kan ocksa tycka det later som att han skulle behova delegeras mer eget ansvar och fa bestamma mer sjalv, nar det galler mindre saker, for att sen kunna acceptera tuffare krav i allvarligare fragor tex valdsamhet. Nar min son var 2-3 ar tex var jag tvungen att helt ge upp tandborstningen for ett tag och lata honom "tugga tandborste" sjalv, for det var liksom viktigare att byta bloja och jag ville inte ha for mycket konflikter. (Far val se om tanderna ramlar ut snart pga det...)

soligt: ok. Då måste jag missat det. Har hon svarat på varför barnet inte får gå iväg om det vill? Eller får han det?

jag kan ju inte bara tillata att han springer tillbaka och attackerar storasyster eller gar loss pa inredningen. Jag maste ingripa pa nagot sätt. Antingen genom att halla fast honom i värsta fall och det är verkligen inget jag vill, eller placera honom pa en plats där han maste stanna och lugna ner sig. Ofta när jag säger at honom att sluta göra illa sin syster, försöker han boxa till mig istället.

TS: Vad händer om du tar med honom in i ett annat rum och pratar med honom?

Han haller för öronen och säger jag vill inte lyssna och kastar saker eller slar mig om jag star för nära. Är det brak med systern maste jag ju rycka loss honom för sa aggressiv blir han. Han har manga lugna stunder ocksa och kan vara jättego med mig men han kan absolut inte kontrollera sin ilska det gar pa en sekund....

TS:Tror du det gar att saga pa nagot annat satt till honom som inte vacker rebellen i honom sa mkt, utan att han kanner sig mer respekterad? Det dar har Petra KrantzLindgren mkt bra forklaringar till, du kan titta efter dar pa hur jag menar.

Jag försöker att prata pa ett bra sätt, men är det fullt slagsmal maste man ju ingripa och det kvickt

Är han lika våldsam mot dig om du snabbt tar honom in i ett annat rum och ni stannar där tills han lugnat ner sig? Min mellanson har ett hett temperament och väldigt mycket känslomänniska till skillnad från sin storebror som är hans raka motsats. Han behöver tas ur situationen, men han har också stark integritet så att sitta i knä, hålla fast eller ha oss nära fysiskt är verkligen inte att tänka på. Jag sätter mig oftast någonstans i rummet vi gått till och så väntar jag ut honom. Visar genom min närvaro att jag finns där för honom. Då är han bara arg, men om han blir trängd så kan han slå etc. När ilskan/frustrationen lagt sig så brukar han söka närhet och då sitter vi och kan även komma och krypa upp i knät. Han är 4 år. Framför allt måste det ju vara oerhört jobbigt att bli så arg/frustrerad och lite skrämmande.

När man ej har barn som får utbrott är det nog svårt att verkligen sätta sig in i situationen pch därmed verkligen väga om man är för eller emot.

På mina barn skulle jag aldrig använda det, men mina barn får ju ej sådana utbrott. Och när vi är oense eller när de trotsar anser jag att det här helt fel väg att gå genom att använda timeout. Jag vill att mina barn ska lära sig konsekvenserna av deras handligar efter den förmågan de kan det. Vissa saker är de helt enkelt för små för att förstå.

Det måste även vara konsekvenser som inte är orimligt stora eller för långt bort. Att ta bort exempelvis lördagsgodiset redan på måndag, är vad jag anser att gå till överdrift. Men allt handlar ju om vad barnen är på för nivå, och vad situationen handlar om.

Att jag sitter här och dömer vad som är rätt eller fel att göra för dig TS vire ju inte rättvist.

När vår pojke blir utåtagerande lyfter jag in honom på rummet och stannar där hos honom. Jag tar inte i honom eller pratar särskilt mycket med honom för då blir han bara ännu mer upprörd, utan jag sitter stilla vid dörren och väntar ut utbrottet. Om han ger sig på mig så hindrar jag honom från att slåss men jag håller inte fast någon längre stund. Detta är en timeout som jag inte tror skadar barnet på något sätt. Efteråt när stormen är över så kan vi pratat om det som hände, men det är totalt lönslöst att göra det under utbrottets gång.

Detta är ett mycket bra exempel på hur en trygg timeout kan se ut, barnet blir inte exluderad, ensam med sin rädsla och får återkoppling utan straff.

Det är precis så vi gör med vår temperamentsfulla pojke också.