Annaïck

Äldre 2 Jul 21:02

128 svar

Vad tycker du om time out? För/emot

Jag har en son pa 5 ar som kan vara mycket aggressiv. Han slar oss i familjen och kastar saker osv och nu har jag börjat prova time out pa honom. Jag tycker att det verkar vara en bra metod om man far det att fungera. Barnet far lugna ner sig en stund och kan sedan komma tillbaka. Vad tycker ni om time out? Är nyfiken pa att höra era asikter och alternativ om ni är emot.

Detta gäller alltsa ett barn som har svart att ta ett nej, som slar och sparkar, kastar saker mot mamma osv Väldigt stor och stark för sin alder och vet om det. Det gar INTE att resonera med honom när han är arg.

Annaïck

Äldre 3 Jul 21:08

#71

ett exempel, :

dags för sonen att göra iordning sig för sängen, borsta tänder osv. Jag förvarnade nagra ganger innan "nu ska vi borsta tänderna" - ingen reaktion, fortsätter att leka. Jag släcker lampan för att visa att nu är aktiviteten slut och vi ska ga till badrummet. Kanske en dum idé och sonen skriker rakt ut, tar tag i sin stol och kastar den över rummet rakt in i bokhyllan. Jag tänder igen och säger nu ska vi borsta tänderna. Han skriker "nej" och jag säger " ska du ga själv eller ska jag bära dig"? Han skriker "nej". Jag lyfter upp honom märkbart irriterad (jag vet - inte bra) och lite bryskt. Kan tillägga att det behövs en hel del kraft att fa upp honom när han inte vill. Sa fort jag sätter ner honom i badrummet tar han tag i en grej och kastar den i golvet. Sedan börjar han skrika "kissa" och han kissar. Jag försöker säga att vi ska ta av honom byxorna för att ta pa pyjamas och han blir helt galen. Han skriker nej nej och jag later honom ta pa sig byxorna igen sa han ska lugna sig. Säger istället : da borstar vi tänderna da och det gar han med pa, men da ska han borsta själv....leker da bara med tandborsten och kastar den sedan pa golvet, tar upp nagelborsten och tar tandkräm pa den och börjar "göra rent" kaklet. Jag tänker ok jag ignorerar väl det, tar upp tandborsten och lyckas borsta en hel del medan sonen fortsätter sitt sabotage. Väl tillbaka i rummet totalvägrar han igen att klä av sig. Jag väljer att ta mig an storasyster istället som fixar allt utan problem. Sätter mig med henne och börjar läsa, sonen kommer och da säger jag att han maste ta pa sig pyjamasen först och da gör han faktiskt det.

Kanske skulle jag ha struntat i honom redan i början och väntat in att han skulle komma och själv vilja borsta tänderna? Detta kör han VARJE KVÄLL med vissa variationer. Allt ska vara som han vill när han vill det..... man kanske bara ska lägga fram tandborste med tandkräm och pyjamasen pa sängen och säga : jag tänker inte braka med dig, da sköter du det här själv da?? Eller vad tycker ni????

Jag är saaaa less pa att ga in i närkamp med honom och känner att hela situationen gör att jag inte kan vara den där lugna föräldern som man vill vara.

Repan

Äldre 3 Jul 22:10

#72

Lillusen skrev 2013-07-03 21:05:38 följande:

Jag har två kullar med barn, den äldsta 19 år och den yngsta 6 år. Vad det gäller de äldsta barnen så uppfostrade jag mycket mer med straff och belöningar (en utebliven belöning=straff). Mitt yngsta barn har jag uppfostrat på ett annat sätt, dels för att min man har ett annat synsätt och dels för att jag fått andra glasögon att se på uppfostran med. Och jag ser skillnaden på mina barn, och det gör även de stora barnen. Den äldsta dottern dedikerade till och med sitt examensarbete till vårt sätt att uppfostra vår yngsta son och hur bra hon ser att det fungerar för honom.

Man måste vara öppen för att alla sätt inte fungerar lika bra på alla individer. Människor är inte alla stöpta i exakt samma form :)

Repan

Äldre 3 Jul 22:13

#73

Annaïck skrev 2013-07-03 21:08:02 följande:

ett exempel, :

dags för sonen att göra iordning sig för sängen, borsta tänder osv. Jag förvarnade nagra ganger innan "nu ska vi borsta tänderna" - ingen reaktion, fortsätter att leka. Jag släcker lampan för att visa att nu är aktiviteten slut och vi ska ga till badrummet. Kanske en dum idé och sonen skriker rakt ut, tar tag i sin stol och kastar den över rummet rakt in i bokhyllan. Jag tänder igen och säger nu ska vi borsta tänderna. Han skriker "nej" och jag säger " ska du ga själv eller ska jag bära dig"? Han skriker "nej". Jag lyfter upp honom märkbart irriterad (jag vet - inte bra) och lite bryskt. Kan tillägga att det behövs en hel del kraft att fa upp honom när han inte vill. Sa fort jag sätter ner honom i badrummet tar han tag i en grej och kastar den i golvet. Sedan börjar han skrika "kissa" och han kissar. Jag försöker säga att vi ska ta av honom byxorna för att ta pa pyjamas och han blir helt galen. Han skriker nej nej och jag later honom ta pa sig byxorna igen sa han ska lugna sig. Säger istället : da borstar vi tänderna da och det gar han med pa, men da ska han borsta själv....leker da bara med tandborsten och kastar den sedan pa golvet, tar upp nagelborsten och tar tandkräm pa den och börjar "göra rent" kaklet. Jag tänker ok jag ignorerar väl det, tar upp tandborsten och lyckas borsta en hel del medan sonen fortsätter sitt sabotage. Väl tillbaka i rummet totalvägrar han igen att klä av sig. Jag väljer att ta mig an storasyster istället som fixar allt utan problem. Sätter mig med henne och börjar läsa, sonen kommer och da säger jag att han maste ta pa sig pyjamasen först och da gör han faktiskt det.

Kanske skulle jag ha struntat i honom redan i början och väntat in att han skulle komma och själv vilja borsta tänderna? Detta kör han VARJE KVÄLL med vissa variationer. Allt ska vara som han vill när han vill det..... man kanske bara ska lägga fram tandborste med tandkräm och pyjamasen pa sängen och säga : jag tänker inte braka med dig, da sköter du det här själv da?? Eller vad tycker ni????

Jag är saaaa less pa att ga in i närkamp med honom och känner att hela situationen gör att jag inte kan vara den där lugna föräldern som man vill vara.

Testa att gå fram till honom och fysiskt kräva hans uppmärksamhet, dvs. ner på hans nivå och få honom att titta på dig och säg "nu ska vi borsta tänderna" och ta honom i handen och säg typ följ med mamma nu till badrummet så borstar vi tänderna tillsammans.

Hans reaktion är ju helt enorm, MEN ditt tålamod är ganska kort till att börja med också här. Jag tror han känner att släckta lampan kommer extremt abrupt också och han hinner uppenbarligen inte vänja sig vid tanken. Vad händer om du istället gör på detta sätt? Börja prata om att borsta tänderna tidigare, så att du inte är stressad.

Lillusen

Äldre 3 Jul 22:18

#74

Annaïck skrev 2013-07-03 21:08:02 följande:

ett exempel, : dags för sonen att göra iordning sig för sängen, borsta tänder osv. Jag förvarnade nagra ganger innan "nu ska vi borsta tänderna" - ingen reaktion, fortsätter att leka. Jag släcker lampan för att visa att nu är aktiviteten slut och vi ska ga till badrummet. Kanske en dum idé och sonen skriker rakt ut, tar tag i sin stol och kastar den över rummet rakt in i bokhyllan. Jag tänder igen och säger nu ska vi borsta tänderna. Han skriker "nej" och jag säger " ska du ga själv eller ska jag bära dig"? Han skriker "nej". Jag lyfter upp honom märkbart irriterad (jag vet - inte bra) och lite bryskt. Kan tillägga att det behövs en hel del kraft att fa upp honom när han inte vill. Sa fort jag sätter ner honom i badrummet tar han tag i en grej och kastar den i golvet. Sedan börjar han skrika "kissa" och han kissar. Jag försöker säga att vi ska ta av honom byxorna för att ta pa pyjamas och han blir helt galen. Han skriker nej nej och jag later honom ta pa sig byxorna igen sa han ska lugna sig. Säger istället : da borstar vi tänderna da och det gar han med pa, men da ska han borsta själv....leker da bara med tandborsten och kastar den sedan pa golvet, tar upp nagelborsten och tar tandkräm pa den och börjar "göra rent" kaklet. Jag tänker ok jag ignorerar väl det, tar upp tandborsten och lyckas borsta en hel del medan sonen fortsätter sitt sabotage. Väl tillbaka i rummet totalvägrar han igen att klä av sig. Jag väljer att ta mig an storasyster istället som fixar allt utan problem. Sätter mig med henne och börjar läsa, sonen kommer och da säger jag att han maste ta pa sig pyjamasen först och da gör han faktiskt det. Kanske skulle jag ha struntat i honom redan i början och väntat in att han skulle komma och själv vilja borsta tänderna? Detta kör han VARJE KVÄLL med vissa variationer. Allt ska vara som han vill när han vill det..... man kanske bara ska lägga fram tandborste med tandkräm och pyjamasen pa sängen och säga : jag tänker inte braka med dig, da sköter du det här själv da?? Eller vad tycker ni???? Jag är saaaa less pa att ga in i närkamp med honom och känner att hela situationen gör att jag inte kan vara den där lugna föräldern som man vill vara.

Förrut så fick vår son spela eller titta på TV innan han skulle sova, det funkade inte och vi bytte taktik. Vi pratade med honom vid ett annat tillfälle och sa att vi märker att det ofta blir bråk när han ska gå och lägga sig och att vi tycker att det inte fungerade, vi frågade honom om hur vi skulle kunna göra för att det inte skulle bli bråk. Han berättade då att han var hungrig när han skulle sova, vilket vi tyckte var konstigt eftersom vi äter sent. Men han menade på att han så gärna ville spela så att han inte åt tillräkligt. Lösningen som vi kom fram till var att han skulle spela eller titta på TV innan maten och att vi sedan skulle borsta tänder, kissa och läsa saga och sen lyssna på band i sängen. Nu fungerar allt utan problem, och jag tror inte att det handlar om att själva rutinen fungerar bra för just honom utan att han blev lyssnad på och att vi utgick från att han VILLE lösa konfliken

Lillusen

Äldre 3 Jul 22:21

#75

Repan skrev 2013-07-03 22:10:55 följande:

Man måste vara öppen för att alla sätt inte fungerar lika bra på alla individer. Människor är inte alla stöpta i exakt samma form :)

Nej, men jag är hundraprocentigt säker på att så länge det är ett friskt barn så vill alla samarbeta och bli lyssnade till. Har du någonsin mött en vuxen frisk människa som mår bra av att mästras, straffas och hotas?

Annaïck

Äldre 3 Jul 22:27

#76

Repan skrev 2013-07-03 22:13:58 följande:

Testa att gå fram till honom och fysiskt kräva hans uppmärksamhet, dvs. ner på hans nivå och få honom att titta på dig och säg "nu ska vi borsta tänderna" och ta honom i handen och säg typ följ med mamma nu till badrummet så borstar vi tänderna tillsammans.

Hans reaktion är ju helt enorm, MEN ditt tålamod är ganska kort till att börja med också här. Jag tror han känner att släckta lampan kommer extremt abrupt också och han hinner uppenbarligen inte vänja sig vid tanken. Vad händer om du istället gör på detta sätt? Börja prata om att borsta tänderna tidigare, så att du inte är stressad.

jag hade sagt till flera ganger i förväg under en tio minuter. Det kom inte som en överraskning. Att släcka lampan var inte sa lyckat, haller jag med om. Vad det handlar om är att han vill kontrollera situationen. Han säger ofta "det är jag som bestämmer" och när man vill prata med honom säger han "jag vill inte lyssna" och haller för öronen

EllisBell

Äldre 3 Jul 22:35

#77

Kör era partners time out på er också när ni är arga/ledsna eller gör fel? Hoppas verkligen det. Ni förtjänar att stå i ett hörn eller på en matta ensamma och skämmas era elaka jävlar.

fluu

Äldre 3 Jul 22:38

#78

Tror inte på time out som är lika med skamvrån,men vi plockar bort vårt barn eller avbryter någon aktivitet om något går överstyr. Går iväg en stund så hon får skrika av sig och sen går vi tillbaka när det är lugnt.

Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!

Repan

Äldre 3 Jul 22:44

#79

Lillusen skrev 2013-07-03 22:21:45 följande:

Nej, men jag är hundraprocentigt säker på att så länge det är ett friskt barn så vill alla samarbeta och bli lyssnade till. Har du någonsin mött en vuxen frisk människa som mår bra av att mästras, straffas och hotas?

Nej, men det talar vi inte om här heller.
Jag har mött många vuxna människor som mår dåligt av att de aldrig fått en gränsdragning i sina liv. Som inte vet var gränser går, som ständigt går över andras gränser och skiter i konsekvenserna.

Jag har också mött många vuxna (kvinnor ffa) som aldrig lärt sig SÄTTA gränser och därför låter människor fullständigt bete sig hur som helst, medan de vädjar, resonerar och försöker få (honom, oftast) den andra att förstå.
Ibland i psykisk misshandel, ibland i fysisk.

Människor måste ha gränser, totala gränser, där det faktiskt är svart eller vitt.
Vi straffar människor som inte fattar det dagligen i vårt rättsystem. I mindre skala straffar vi människor varje år i våra privata relationer. Vi avslutar dom där ena parten inte beter sig, inte respekterar nej, inte helt enkelt lägger av när man säger till, eller slutar försöka flytta ens gränser för vad som är okej.

Människor beter sig inte alltid bättre än man tillåter, inte alla. Alla är inte lutherska dygdiga helgon som bryr sig om att alltid handla rätt och respektfullt. Vissa tänjer gärna saker lite till sin fördel hela tiden, vill ha mer, kan inte låta bli om det tillåts. De behöver gränser.

Repan

Äldre 3 Jul 22:45

#80

EllisBell skrev 2013-07-03 22:35:28 följande:

Kör era partners time out på er också när ni är arga/ledsna eller gör fel? Hoppas verkligen det. Ni förtjänar att stå i ett hörn eller på en matta ensamma och skämmas era elaka jävlar.

Är det så här du resonerar med ditt barn på ett bra sätt, när du inte använder time out menar jag?
"din elaka jävel", lite så man beter sig när man inte har gränser för vad som är okej och inte, eller? Det är såklart bättre än att sitta på en matta i samma rum tills man slutat skrika?

Vad tycker du om time out? För/emot

INNEHÅLL