• Anonym (Såå trött)

    Vuxna "styvbarn" hatar mig

    Hjälp! Hur hanterar man sambons vuxna barn när de hatar en? Träffade min sambo för 5 1/2 år sen. Han var gift men lämnade henne när vi känt varann ca 2 år. Han skilde sig och bodde hos mig 1 år. Gick sen tillbaka för att få ordning på sin relation till sina 3 söner, som var jättearga! 6 mån senare kom han tillbaka, vi köpte hus och allt verkade lösa sig. Problemet är att han fjäskar enormt för sina ungar och vill ha dem hos oss mycket. Jobbigt för mig eftersom de tar stor plats, tränger undan mig. Och han låter det ske, blir arg på mig när jag blir ledsen. De vuxna barnen är oartiga mot mig. Svarar knappt på tilltal och visar ingen vilja att skapa en relation med mig. Sambon är sur för att jag mår dåligt av att träffa hans otrevliga barn. Vill inte träffa dem mer än nödvändigt, ändå envisas han med att ta hit dem ofta. De stannar få ca 2 dygn och innebär att jag blir helt utfryst och tvingas in i sovrummet... De tar all plats. Är så besviken och förbannad på min sambo som kör över mig och gång på gång tar hit ungarna utan att ens fråga mig om det är ok! Det är ju även mitt hem!! Vi är i 50-års åldern och hans söner är 24,22 och 20. Jag har också 3 barn sedan tidigare. Vuxna de också och uppför sig som vuxna, så där finns inga problem. Vad ska jag göra? Mår så dåligt av att bli "överkörd" i mitt eget hem. Är jättestressad av detta och det påverkar mina känslor för sambon negativt att han är så okänslig för mina känslor och behov.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-12-20 12:04
    Jag har förklarat för min sambo hur dåligt jag mår av att han tar parti för barnen mot mig. Möter ingen förståelse, tvärtom får jag kritik för att jag inte passar upp på dem! Lika bra att få det klarlagt... fick höra att han inte vill ha "någon gnällig kärring"! Så nu är förlovningen bruten, förhållandet över och jag vet inte hur jag ska orka igenom julen. Mina barn kommer på julafton och hans på juldagen. Rena mardrömmen!
    Sambons barn lär bli överförtjusta över mitt nederlag. De vann! Känns väl bra för de styvmors-hatare som kommenterat min tråd också antar jag.
    God Jul

  • Svar på tråden Vuxna "styvbarn" hatar mig
  • Regnig måndag
    Anonym (Hmm) skrev 2012-12-15 19:21:49 följande:
    Att man blir fly förbannad och sårad när hela ens liv raseras, är tydligen inte ok att erkänna. Jag är annars inte så utåtagerande eller har ett sydländskt temperament men jag hade jag varit utom mig som barn och vuxen om jag varit med om samma situation som bröderna i ts.

    Här gäller det att stelt le, dricka en kopp kaffe och knyta näven i fickan ..
      
    Det är helt ok och det tror jag att jag kan påstå att alla i tråden tycker. Men nu har det gått 5½ år! År!
    Det är inte ok att skylla på någon sorts chockfas i flera år för att rättfärdiga att man som vuxen beter sig riktigt illa!

    Dessutom så "hela ens liv raseras" när ens föräldrar skiljer sig när man är vuxen?
    Då behöver man ärligt få lite perspektiv på tillvaron...
    Jag har inte betalt för att vara snäll!
  • Andromeda

    Har själv varit i en situation med en styvmor som inledde sitt förhållande med min pappa medan han var gift. Jag har i princip ingen relation med dom längre på grund av en hel del svinigheter från deras sida, men under de tolv år jag umgicks med dom var jag alltid artig. Jag var i deras hem, och fast jag inte var där ofta eller stod någon av dom nära så betedde jag mig alltid väl. Och ärligt talat, de här "barnen" är över tjugo.

    Sen har jag väldigt, väldigt svårt att förstå att de beter sig dåligt mot ts men är  så trevliga mot pappan. Ts hade inga skyldigheter mot varken dom eller pappan, det var deras far som var gift och hade barn. HAN bär ansvaret gentemot sin familj. Jag hatar när man skyller otroheten på den nya kvinnan, är mannen verkligen så genomkorkad han inte kan ta sitt ansvar? Be dom förklara hur de kan förlåta sin pappa som var otrogen mot sin fru och lämnade sin familj, medan det är helt okej att vara otrevlig mot dig.

    Personligen tycker jag att otrohet är riktigt svinigt, av båda partnerna, men att skylla på en part medan den andra går fri... nej. 

  • Ess
    Anonym (Hmm) skrev 2012-12-15 18:02:47 följande:

    Du får läsa tråden för jag har redan konstaterat att jag tar mig rätten att visa min avsky mot min pappas nya partner men jag accepterar självklart inte att mitt barn mobbas.

    Jag håller inte ens med dig att det skulle innebära att vara konsekvent att acceptera att ens barn blir slaget och inte gripa in eftersom man ogillar sin styvmor. Det är faktiskt en ganska bisarr tankegång. Tycker du verkligen så?
    Jag tycker du resonerar underligt, för du säger dig va emot mobbing men är själv fullt kapabel att utföra det.
    Det är ungefär som om du varit vapenvägrare och skjutit dem som inte tyckte som du.

    Man behöver inte tycka om eller älska någon för att bete sig som folk när man hälsar på i deras hem. Eftersom jag inte älskar min mans barn så ger det mig rätten att komma hem till dem och va dum, dryg och elak?
    Ogillar man någon så kraftigt att man inte kan behärska sig då går man inte heller dit.
  • Iam
    Anonym (Hmm) skrev 2012-12-15 19:14:30 följande:

    Du och jag tycker olika i hur jag hade hanterat min imaginära styvmor och du kontrar med att du "...minimerar vårt umgänge med ...".  Nu är väl inte planen att anonyma personer på FL skall umgås men varför sådan oförskämdhet bara för att vi inte tycker lika i denna - för mig - känsliga situation?  

    Vad är det som är så stötande att människor kan bli så oerhört sårade om en så bas och trygghet som familjen är raseras, att jag erkänner att jag inte hade hanterat en god relation med en styvmor? 

     
    Det är väl inte oförskämt att konstatera att människor med dina värderingar är människor man väljer att inte ha någon närmre bekantskap med? 
    Jag vill inte heller ha en närmre bekantskap med någon som tar sig sådana friheter som du.
    Men skillnaden mellan dig och mig är att om jag mot all förmodan skulle befinna mig i ditt hem så skulle jag visa dig den respekt som det bör sig att göra när man är en vuxen och någorlunda vettig människa.  Hade du däremot varit den som sårat mig så mycket att jag inte klarade av att visa dig respekt, då hade jag sett till att jag inte hamnade i ditt hem öht. 
  • Iam
    Ess skrev 2012-12-15 20:23:56 följande:
    Jag tycker du resonerar underligt, för du säger dig va emot mobbing men är själv fullt kapabel att utföra det.
    Det är ungefär som om du varit vapenvägrare och skjutit dem som inte tyckte som du.

    Man behöver inte tycka om eller älska någon för att bete sig som folk när man hälsar på i deras hem. Eftersom jag inte älskar min mans barn så ger det mig rätten att komma hem till dem och va dum, dryg och elak?
    Ogillar man någon så kraftigt att man inte kan behärska sig då går man inte heller dit.
  • MO303
    Life skrev 2012-12-09 20:36:27 följande:
    Håller faktiskt med dem som säger att du ska stå på dig, det är ditt hem! Det spelar ingen roll att man är arg på någon, man bete sig inte så här i andras hem. 

    Du får förklara för din sambo hur HANS val påverkar idag, blir det ingen ändring får ni väl bli särbos (även om det känns bittert) 

    Dock måste jag säga att folk är förvånansvärt omogna i sina relationer till andra - tycker faktiskt inte att du betett dig speciellt strålande själv då du ingår relation med någon som redan är gift, håller med om att det är han som bär huvudansvaret gentemot sin familj men tycker du verkligen (handen på hjärtat) att dit beteende verkligen är helt ok? Inget dåligt samvete överhuvudtaget? Tänk om du var gift med 3 barn och DIN man drar med någon annan, hur skulle du känna dig?Ok att man inte ska svartmåla men tycker du har väldigt dåligt omdöme när det kommer till andra människors känslor.  Tycker ni kan prata er blå, otrohet är aldrig något som är ok mot någon partner - blir bara bittert precis som du känner nu. Tycker du ska stå på dig i ditt hem men kanske försöka förstå deras känslor lite mer, har du den attityden mot dem du visar här kan det vara en förklaring till varför de agerar som de gör.
    Jätte bra svar till denna kvinna!! Spelar ingen roll om det är vuxna eller små barn så känns det lika hårt att se sitt föräldrahem splittras. Du som kvinna får nog själv skylla dig eftersom du accepterat att inleda ett förhållande med deras pappa fast att han var gift. Är bara och gilla läget eller bli särbos om ni överhuvudtaget skall fortsätta er relation. Pappans sätt i detta fallet är säkert som det är på grund av att han har ett dåligt samvete mot sina barn för att han gjort som han gjort även om det gått 5 år eller vad du skrev. /MO303
  • Maxine
    MO303 skrev 2014-05-21 16:03:28 följande:
    Jätte bra svar till denna kvinna!! Spelar ingen roll om det är vuxna eller små barn så känns det lika hårt att se sitt föräldrahem splittras. Du som kvinna får nog själv skylla dig eftersom du accepterat att inleda ett förhållande med deras pappa fast att han var gift. Är bara och gilla läget eller bli särbos om ni överhuvudtaget skall fortsätta er relation. Pappans sätt i detta fallet är säkert som det är på grund av att han har ett dåligt samvete mot sina barn för att han gjort som han gjort även om det gått 5 år eller vad du skrev. /MO303
    Jag tycker TS ska vara glad att detta förhållandet är över. Pappan var uppenbarligen inte lycklig i sin förra relation, varför han valde någon ny. Det borde också intressera barnen att pappa är lycklig. Nu kan han ju gå tillbaka till sin familj i förnekelse istället. Ryser över att det finns vuxna ungar som beter sig på detta sätt! 

    Vad är bäst? Att pappa lämnar en relation med deras mamma som inte fungerar och blir lycklig på annat håll? Eller lever kvar för barnens skull (som borde fokusera på sitt egna vuxna liv) och därmed endast odlar sin bitterhet. 
  • Maxine
    Anonym (Hmm) skrev 2012-12-15 19:23:47 följande:

    Ts har splittrat brödernas familj ... duger den förklaringen?
    Har TS splittrat familjen? Du känner alltså familjen? Eftersom du vet varför förhållandet mellan mamman och pappan inte höll. Är man lycklig i ett förhållande så går man inte någon annanstans. Då rinner flirt och inviter av en. Sånt som alla stöter på, men inte bemöter om ens aktuella förhållande är bra.

     
  • Anonym (Kass pappa)
    Maxine skrev 2014-05-21 20:56:31 följande:
    Jag tycker TS ska vara glad att detta förhållandet är över. Pappan var uppenbarligen inte lycklig i sin förra relation, varför han valde någon ny. Det borde också intressera barnen att pappa är lycklig. Nu kan han ju gå tillbaka till sin familj i förnekelse istället. Ryser över att det finns vuxna ungar som beter sig på detta sätt! 

    Vad är bäst? Att pappa lämnar en relation med deras mamma som inte fungerar och blir lycklig på annat håll? Eller lever kvar för barnens skull (som borde fokusera på sitt egna vuxna liv) och därmed endast odlar sin bitterhet. 

  • Anonym (Bra)

    Jättebra att ni bröt upp ts!

    Det där förhållandet var dödsdömt!

    Hoppas ni båda har lärt er något av detta och blir lyckliga med en ny (singel) partner!

Svar på tråden Vuxna "styvbarn" hatar mig