• Ess

    Vuxna "styvbarn" hatar mig

    Varför kommer så stora sk barn och sover över?
    Dom är vuxna och får börja bete sig så också, annars så bli särbo. Sätt hårt mot hårt mot sambon, antingen tar han sina "barn" i örat annars så har han kraschat sitt förra förhållande till ingen nytta.

  • Ess
    SweeneyTodd skrev 2012-12-09 22:23:28 följande:
    Vad är ditt problem? Du inledde ett förhållande med en gift man!!!!!! Det är FEL! Jag hade starkt ogillat kvinnan som hade förstört mitt föräldrars äktenskap!
    Herregud, har du verkligen inga egna problem att fokusera på utan du måste engagera dig i dina föräldrars.
    Jag ser mina föräldrar som vuxna människor med ett eget liv och vad dom väljer att göra angår bara dem. Skulle jag på fullt allvar som 40+ sitta här och hata ett fruntimmer bara för att mina föräldrars förhållande var så pass att min pappa valde att gå vidare.
  • Ess
    Anonym (Såå trött) skrev 2012-12-10 14:53:46 följande:
    Önskar de gjorde det. En bor hyfsat nära men de andra bor långt bort. Känner mig väldigt låg och ensam i lejonens kula efter ytterligare en helg med dessa godingar...
    Den som bor hyfsat nära kanske kan ställa upp och komma över. Jag antar att hen vet läget?

  • Ess

    När han blir sur för att du går undan, så gör klart för honom att den enda anledningen till att du accepterar otrevliga personer i ditt hem är för att dom är hans barn. Hade dom inte varit det så hade dom stått utanför dörren för länge sen.
    Ta ett allvarligt samtal och fråga honom om han ser en framtid för er två. I så fall måste han agera för en bättre relation nu, annars är det kört. Klarar han inte av att få sina barn att bära sig ordentligt åt så är det dags för honom att ta ett beslut hur han vill ha det. Antingen får han göra slut med dig, eller så ställer han kravet på barnen att dom inte är välkommna förrän dom klarar av att uppföra sig.
    Händer det fortfarande inget så tar du det beslutet som känns bäst för dig.


    Barbro skrev 2012-12-10 23:38:47 följande:
    Iam - det låter så enkelt att bara samla alla och säga sanningen. Men det tror jag inte många klarat i detta läge. Det har varit en lång process att alls få ungarna att komma till oss. Jag tycker det är sambons ansvar att se till att hand ungar uppför sig acceptabelt mot mig. Skulle jag ta tag i det tror jag det vore helt kört sen. Jag har inte träffat ungarna så mycket förut, allt är trevande. Kanske skulle funka att säga ifrån ordentligt om vi kände varann någorlunda, men inte när det är så här känsligt. Till saken hör också att jag både i skolan och på arbetsplats varit utsatt för mobbing. Så antagligen reagerar jag starkare på detta än jag skulle gjort utan denna erfarenhet. Sambon är jättesur för att jag drog mig undan när jag inte orkade mer. Det är det största problemet, att jag först nu ser hur svårt han har att se det ur min synvinkel. Bristande empati. Besvikelse. Han är så dubbel, kan vara jättesnäll och trevlig men också riktigt elak när allt inte går hans väg.
  • Ess

    Ska tillägga att jag hade också haft svårt att samla alla och ta upp problemet.
    För mig hade det kommit av sig självt när jag fick nog en dag. Då hade allt och lite till kommit ut, jag hade ganska högröstat, kryddat med diverse tillmälen bett allihop att fara åt hel...te.
    Jag hade med andra ord slängt ut alla fyra, och min man hade gjort bäst i att stanna borta ganska många timmar innan han hade vågat sig in igen. Förhoppningsvis hade han då tänkt över situationen, ofta reagerar folk inte förrän man nått gränsen och tagit till "hårdhandskarna".

  • Ess
    Iam skrev 2012-12-12 21:38:46 följande:
    Jag vet inte hur det är med dig.. 
    Men om jag inte vill ligga.. så är det ingen som kan tvinga mig.. såvida vi inte pratar om våldtäkt.. och jag hoppas verkligen inte att min sambo säger att jag förstört vårt förhållande om jag blir våldtagen.

    Så... vi kanske ska skilja på ömsesidigt sex och våldtäkt.

    Sen kan jag tillägga, precis som jag skrev i kommentaren du citerade, att OM man som singel har sex med någon som inte är singel... så har man ett ansvar för den handlingen. Men det är ju inte aktuellt i den här tråden.  
    Klart du vill ligga. Går jag förbi och viftar med ögonfransarna så kommer du att förvandlas till ett vilddjurKyss.

    Så är det! det har jag lärt mig nu. Tack fl för att du öppnade mina ögon.
  • Ess
    Essien skrev 2012-12-13 13:09:04 följande:

    Ts, det är nog ganska självklart att han kommer välja sina barn före dig om det dras till sin spets. Det skulle de allra flesta föräldrar göra oavsett om deras barn är små eller vuxna. Så om du inte är redo för det resultatet skulle jag inte be honom välja. Men jag måste fråga, hur var er relation innan han lämnade sin fru för dig? Var ni fysiska med varann? Var ni öppna mot varann om era förälskade känsor? Jag tror att det vore bra om du faktiskt berättar hur det hela gick till istället för att dra till med att deras äktenskap var dåligt och att han välde att lämna osv. För sönernas ilska mot dig kommer ju kanske ifrån att deras pappa uppenbart träffade någon annan INNAN han lämnade deras mamma. Och det hat som då uppstår är mkt bekvämare att projicera på en utomstående som man själv aldrig har älskat - dig.

       
    Det är inte alls självklart när det gäller vuxna människor. Att man måste välja barnen när det gäller småbarn som inte kan klara sig själva är självklart.
    Men väljer du bort din partner för dina vuxna barn, vad kommer att hända?
    Jo, barnen kommer inte och hälsar på speciellt ofta för dom är upptagna med sina familjer och göromål. Din partner dumpade du ju, så du kommer att bli tämligen ensam.
  • Ess
    Essien skrev 2012-12-13 17:08:00 följande:

    I ts fall verkar mannen INTE välja henne, isf hade han prioriterat hennes mående redan nu. är det verkligen svår matematik? skulle en så pass stor konflikt uppstå mellan min partner (som vi nu låtsas inte är mina barns far) och mina barn så väljer jag barnen. En partner kan man träffa ny, barnen skulle jag aldrig säga upp kontakten med. Trist att du har en så futtig relation med dina barn, min hela släkt är mycket tajt och umgås varje vecka mer eller mindre. Jag pratar med och besöker mina föräldrar ofta, men ja så har ju inte alla det.

    Det största problemet är snarare att barnen aldrig kommer att acceptera en partner, dom har redan fått övertaget och är inte mogna för det ansvaret. Sedan är det mannen och inte ts som skapat konflikten genom att va flat och inte först förklarat och sedan vid behov ställt ned foten rejält.

    Så trots att din barn är utflugna med egna liv, så kommer du att bocka, niga och slänga ut din partner om dom befaller det?
    Kommer du själv att kräva av dina barn att göra sig av med en partner du inte riktigt är kompatibel med?
  • Ess
    Lilje skrev 2012-12-13 17:19:48 följande:
    Tror inte Ess har några biologiska barn, och det kan ju förklara tankesättet.
    Har du själv vuxna barn?
  • Ess
    Iam skrev 2012-12-13 17:35:32 följande:
    Jodå det har hon. 

    Men det är skillnad på små barn och vuxna "barn"
    Jag och min sambo har haft den diskussionen faktiskt.
    Han älskar sina barn över allt annat och det finns inget som skulle få honom att överge dom eller göra dom illa på något sätt.
    MEN om dom i vuxen ålder skulle börja missunna honom lycka och kärlek genom att bete sig illa mot mig så hade det inte alls varit självklart att han väljer sina barn. 
    Faktum är att om dom, helt oprovocerat, även nu i ung ålder får för sig att bete sig illa mot mig så skulle det inte vara så att han tar deras sida bara för att dom är hans barn.
    Han har, efter många år av skuldbeläggande, äntligen insett att så länge han inte skadar någon annan så har han rätt att vara lycklig, och hans lycka i sig kan inte skada någon annan. Då är det deras inställning som skadar dom. 

    Precis så resonerar min man med.
  • Ess
    Essien skrev 2012-12-13 17:08:00 följande:

    I ts fall verkar mannen INTE välja henne, isf hade han prioriterat hennes mående redan nu. är det verkligen svår matematik? skulle en så pass stor konflikt uppstå mellan min partner (som vi nu låtsas inte är mina barns far) och mina barn så väljer jag barnen. En partner kan man träffa ny, barnen skulle jag aldrig säga upp kontakten med. Trist att du har en så futtig relation med dina barn, min hela släkt är mycket tajt och umgås varje vecka mer eller mindre. Jag pratar med och besöker mina föräldrar ofta, men ja så har ju inte alla det.
    Alla gör ju som dom vill, men jag skulle aldrig dumpa en partner som inte varit elak mot de vuxna barnen enbart för denna anldeningen som står i ts. Ev issues som barnen har ang en ev otrohet tar dom med mig och ingen annan.
  • Ess
    Lilje skrev 2012-12-13 21:27:38 följande:
    Tonåringar.  Ge det ungefär 7-8 år till, så är båda vuxna. Och kommer fortfarande vara det viktigaste i mitt liv.  Hur så?

    Bara undrade, eftersom du uttryckte dig så stensäkert hur du agerat gällande vuxna.
  • Ess
    Lilje skrev 2012-12-14 17:06:46 följande:
    Gjorde jag?  Kan inte komma ihåg att jag sagt någonting alls om hur jag hade agerat..?

    Anywhore, man kan vara väldigt vuxen och mogen vid 20.  Men många är inte.  Att dom kan köra bil och rösta gör ingen skillnad, det är inget man själv har valt, samhället säger att nu fan kan du.  Men när inte ens föräldrarna kan bete sig vuxet blir det svårt.  TS' man har inte direkt visat mognad och ryggmärg med sitt velande fram och tillbaks, och om det är så som det låter att han och TS höll på i flera år innan han lämnade första gången kan man inte förvänta att barnen ska vänta med öppna armar med en gång dom har lämnat tonåren. 

    Dom behöver hjälp, visst, men vem ska hjälpa?  Båda morsan, farsan och styvmodern måste nog ta tag i sitt beteende och sitt förflutet innan någonting kan hända.
    Alla har en barnsligsida som vi får trycka undan ibland. 20 åriga "barn" har så pass stora krav på sig både i skolan och ev på jobbet, att dom måste agera vuxet, annars hade dom varit helt körda.

    Men som jag ser det så är de största misstagen som ts sambo har gjort de att han flyttade tillbaks till familjen ett tag. Istället för att visa att, jag anser att jag gjort rätt och prata med barnen om hela situationen. Han skulle tagit på sig hela ansvaret för separationen som ett val HAN gjort. Nu ser dom det som hennes fel och han är så feg att han bara glider med på en räkmacka, för att fortsätta va populär.

    Men jag anser att det minsta kravet på de vuxna barnen är att OM dom ska komma hem till sin pappa så SKA dom va normal artiga mot ts, annars så kan dom hålla sig borta och pappa får träffa dem ute på ett fik istället.

    Hade jag varit ts hade jag blivit riktigt förbannad och kastat ut allihop om/när dom burit sig illa åt, även mannen. Sen hade han haft ett allvarligt samtal att vänta sig när han kom hem igen.
  • Ess
    Anonym (Hmm) skrev 2012-12-15 18:02:47 följande:

    Du får läsa tråden för jag har redan konstaterat att jag tar mig rätten att visa min avsky mot min pappas nya partner men jag accepterar självklart inte att mitt barn mobbas.

    Jag håller inte ens med dig att det skulle innebära att vara konsekvent att acceptera att ens barn blir slaget och inte gripa in eftersom man ogillar sin styvmor. Det är faktiskt en ganska bisarr tankegång. Tycker du verkligen så?
    Jag tycker du resonerar underligt, för du säger dig va emot mobbing men är själv fullt kapabel att utföra det.
    Det är ungefär som om du varit vapenvägrare och skjutit dem som inte tyckte som du.

    Man behöver inte tycka om eller älska någon för att bete sig som folk när man hälsar på i deras hem. Eftersom jag inte älskar min mans barn så ger det mig rätten att komma hem till dem och va dum, dryg och elak?
    Ogillar man någon så kraftigt att man inte kan behärska sig då går man inte heller dit.
Svar på tråden Vuxna "styvbarn" hatar mig