Vuxna "styvbarn" hatar mig

Jag representerar andra sidan, jag skulle kunna vara ditt vuxna bonusbarn.

Utan överdrift är min pappas nya fru den elakaste människa jag någonsin träffat och jag accepterar henne på samma sätt att man accepterar att katterna alltid spyr på den nyaste mattan. Anledningen att jag trots allt accepterar henne är för att hon trots allt är omtänksam mot pappa och för att han valt att leva med henne.
Nu tror inte jag att du är elak utan jag ville bara ge dig en bakgrund till mitt ställningstagande.

Det jag aldrig någonsin tummat på är normal hövlighet och artighet. Vi har inte valt situationen och måste bägge stå ut med varandra, inget blir bättre av bittra öppna fejder.
Jag skulle aldrig i livet acceptera fjäskande och inget jag skulle ägna mig åt själv, jag tror att det är kontraproduktivt i största allmänhet, man anar ugglor i mossen när någon försöker ställa sig in.

Jag tycker ärligt att du har all rätt i världen att kräva normalt hyfs och att karlskrället din måste faktiskt ställa sig på din sida eftersom han valt dig. Det är hans uppgift att få barnen att inse att det är hans val och att de bara har att acceptera att han är vuxen och kapabel att fatta vuxna beslut. Oavsett vad de anser ska de vuxna barnen klara av att uppföra sig vuxet.

Alltså att det är hög tid att du ger honom ett val, att antingen acceptera att barnen inte är välkomna i ert hem (de får träffas någon annanstans) eller att han backar upp dig. Tex att du öppet kräver normalt hyfs nästa gång det hettar till.

Jag ber om ursäkt om jag missat något i ditt svar men vad skulle anledningen vara att du inte accepterar din pappas val och ansvar utan lägger all skuld på hans nya partner?

Svarar du mig?

Vad är anledningen till att du gör det?

Ja det är ju bra, att du respekterar andra åsikter.
Men jag undrar varför du väljer att ge henne hela skulden. Jag ser inte att TS ger den förklaringen, i alla fall inte på ett sätt som jag förstår.

Men det är ju det du diskuterar, med mig,  hur du skulle göra. Självklart hör det till diskussionen!
"Mitt resonemang i tråden utgår helt efter mina känslor. Så utefter dem skulle jag lagt hela ansvaret på den nya partnern." #190

Varför väljer du att lägga hela skulden på partnern?

Min reflektion är att jag tycker att det är märkligt att biomammans åsikt är det som ska styra de vuxna barnens beteende. (Jag anar helt fräckt att vi har med att göra högst normala vuxna med ett normalt sprucket äktenskap, att det inte handlar om allvarligare saker som misshandel etc) I min värld tar vuxna individer ansvar över sitt eget beteende istället för att skylla det på föräldrarna)

jag vet att det finns hur många orsaker som helst, jag själv har ju brottats med exakt den här situationen.

Därför blir jag väldigt nyfiken på varför du agerar som du gör. För att du inte är jag. För att vi har olika skäl.
Nej, jag vet att du hade förlagt all skuld på den nya partnern, jag undrar varför?

Jag tycker att det är oerhört märkligt att du inte ens försöker diskutera utan du argumenterar bara att få ha rätten med skuldförskjutningen. Skuldförskjutning är ju aldrig någonsin rätt oavsett vad det handlar om, däremot kan den vara förståelig. Men du säger ju bara "Jag vill bete mig illa. Punkt. Det hör inte till saken varför men jag har rätt att få bete mig illa"

Jag tycker att det är märkligt att du ens deltar i diskussionen med det argumentet.

Vad är hon skyldig till?

Har han något ansvar i det hela?

Jag frågar för att jag vill veta hur du tänker. Jag frågar inte för att jag vill att du ska vara nedlåtande.

Vad är det som är så uppenbart skyldig till?
Menar du "Oskyldig är hon ju inte, om hon inlett en relation med en gift man."?

Jag antar att du menar att brottet är att man inleder ett förhållande med en gift man, men vad gör hon sig skyldig till?

Nej det vill jag inte påstå att "vi" gör. En första tanke kanske, men därifrån till handling är steget långt.
Att instinktivt agera utifrån känslor är något jag förknippar och accepterar hos små barn, redan i 4-5års åldern ska börja ha en viss impulskontroll. Av vuxna förväntar jag mig definitivt annat (bortsett från allvarliga, traumatiska händelser)

Jag tolkar inte alls situationen som du gör. Barnen har redan en relation till TS iom att hon har ett förhållande med deras pappa. Sen uppfattar jag det att TS är rejält less på att bli behandlad som skit i sitt eget hem och att det är pappan(möjligen) som försöker få till tomtebolyckan men att TS vill bli behandlad med sedvanlig respekt i sitt eget hem.
Det är inget märkligt. Jag förväntar mig också att de gäster jag har kan uppföra sig och pratar med mig som normalt folk. Tjurar de och är allmänt otrevliga så är de inte välkomna hem till mig mer. Så tror jag alla, tom du resonerar.

Jag hade kunnat förstå barnen om de varit i yngre tonåren och nedåt, men nu handlar det om vuxna människor, visserligen unga vuxna men ändock. Man ska kunna ha vissa fullt normala krav på andra vuxna, som att de visar sin omgivning med normalt hyfs och vett.

Eftersom det är ett argument varför man ska acceptera barnens beteende så är det  en fullt korrekt följdfråga.
Det flyttar definitivt inte fokus men jag förstår om du vill få det att framstå som det eftersom du då helt oemoytsagd får skuldbelägga TS.

Vad är ditt svar på frågan?

Och nej, du har inte svarat annat än med "Jag tänker vara elak för det är min rätt. Jag tänker inte berätta varför".

Okej, då får vi acceptera att du är en elak jäkel, precis som min pappas nya fru.
Men du ska vara glad, jag behandlar henne med all respekt och hövlighet i världen trots att hon är elak, så det finns hopp för dig också.

Jag kräver inte men eftersom det påstås att hon är skyldig så är nu baske mig skyldig TS en förklaring hur ni tänker!  (Jag pratar således inte om skyldig/oskyldig, det är du som gör)

Men du tycker förstås att det är helt ok att påstå att du är dum i huvudet, att du är en åsna eller annat elakt bara sådär och utan att ge en enda förklaring mer än "för att det är så, du får räkna ut det själv"?

Jag är förbannat stolt över mig själv som försöker leva efter mottot "behandla andra som du vill bli behandlad själv". Tycker du ska åtminstone ska fundera på vad det kan innebära.

Tyvärr (haha) så tror jag att du har rätt. Vissa vill bara vara bittra därför att alternativen skrämmer...

Ha en bra kväll du också. Vi ses nästa gång!

Jag vet att du sagt det, du behöver inte förklara vad du menar med "inleda ett förhållande med en gift man" betyder rent praktiskt. Jag undrar över vad själva brottet består av (mer än att ha sex), vad man är skyldig till.
(Att man stjäl en partner kanske? Är moraliskt förtappad?

Hur kan du påstå att det skedde bakom ryggen, är det något du vet eller bara antar?
Om hon bidrar till att splittra familjen måste hon ha ingått i den redan från början, annars är det inte möjligt. Därför att familjen består av man, fru och barn. mannen väljer en annan kvinna, mannen väljer att g¨å. ändå är den nya kvinnan ansvarig för mannens val. Ska man anta att alla män är viljelösa fåntrattar som inte är kapabla att fatta egna beslut?

Jag försöker också diskutera förbehållslöst, därför finner jag det mycket märkligt att du antar att mannen gått bakom ryggen på kvinnan. Att du antar att den nya partner är orsaken till splittringen och att den splittringen inte skedde långt innan.

Det gör att jag återkommer, vad är kvinnan skyldig till?
Anser man det så resonerar man knappast förbehållslöst utan lägger på en massa saker (som dessutom inte kan preciseras med annat än en massa antaganden)

Det är helt ok och det tror jag att jag kan påstå att alla i tråden tycker. Men nu har det gått 5½ år! År!
Det är inte ok att skylla på någon sorts chockfas i flera år för att rättfärdiga att man som vuxen beter sig riktigt illa!

Dessutom så "hela ens liv raseras" när ens föräldrar skiljer sig när man är vuxen?
Då behöver man ärligt få lite perspektiv på tillvaron...