• Anonym (Såå trött)

    Vuxna "styvbarn" hatar mig

    Hjälp! Hur hanterar man sambons vuxna barn när de hatar en? Träffade min sambo för 5 1/2 år sen. Han var gift men lämnade henne när vi känt varann ca 2 år. Han skilde sig och bodde hos mig 1 år. Gick sen tillbaka för att få ordning på sin relation till sina 3 söner, som var jättearga! 6 mån senare kom han tillbaka, vi köpte hus och allt verkade lösa sig. Problemet är att han fjäskar enormt för sina ungar och vill ha dem hos oss mycket. Jobbigt för mig eftersom de tar stor plats, tränger undan mig. Och han låter det ske, blir arg på mig när jag blir ledsen. De vuxna barnen är oartiga mot mig. Svarar knappt på tilltal och visar ingen vilja att skapa en relation med mig. Sambon är sur för att jag mår dåligt av att träffa hans otrevliga barn. Vill inte träffa dem mer än nödvändigt, ändå envisas han med att ta hit dem ofta. De stannar få ca 2 dygn och innebär att jag blir helt utfryst och tvingas in i sovrummet... De tar all plats. Är så besviken och förbannad på min sambo som kör över mig och gång på gång tar hit ungarna utan att ens fråga mig om det är ok! Det är ju även mitt hem!! Vi är i 50-års åldern och hans söner är 24,22 och 20. Jag har också 3 barn sedan tidigare. Vuxna de också och uppför sig som vuxna, så där finns inga problem. Vad ska jag göra? Mår så dåligt av att bli "överkörd" i mitt eget hem. Är jättestressad av detta och det påverkar mina känslor för sambon negativt att han är så okänslig för mina känslor och behov.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-12-20 12:04
    Jag har förklarat för min sambo hur dåligt jag mår av att han tar parti för barnen mot mig. Möter ingen förståelse, tvärtom får jag kritik för att jag inte passar upp på dem! Lika bra att få det klarlagt... fick höra att han inte vill ha "någon gnällig kärring"! Så nu är förlovningen bruten, förhållandet över och jag vet inte hur jag ska orka igenom julen. Mina barn kommer på julafton och hans på juldagen. Rena mardrömmen!
    Sambons barn lär bli överförtjusta över mitt nederlag. De vann! Känns väl bra för de styvmors-hatare som kommenterat min tråd också antar jag.
    God Jul

  • Svar på tråden Vuxna "styvbarn" hatar mig
  • Lilje

    Oskyldig är hon ju inte, om hon inlett en relation med en gift man.  Oavsett vilka sorgliga historier han berättade om sitt trasiga äktenskap, och frun som inte förstår honom, borde hon hållit sig undan tills han avklarat på hemmaplan.  Om han, som TS sa, flyttade direkt från frun till älskarinnan tror jag inte dom var 100% platoniska kompisar under dom två åren innan.

    Väljer man att hoppa på en gift man får man stå sitt kast när barnen ogillar en, det har dom all rätt till.

  • Anonym (Hmm)
    Iam skrev 2012-12-15 17:55:41 följande:
    Nej, för du anser att det är ok för dig att mobba en annan människa om du tycker att den människan gjort dig illa. 
    Så.. om någon anser att ditt barn gjort den illa så är det alltså ok att ditt barn mobbas?

    Att du väljer att se det som en annan diskussion är för att du inte kan vara konsekvent i din åsikt utan att säga att det är ok att mobba ditt barn.  

    Du får läsa tråden för jag har redan konstaterat att jag tar mig rätten att visa min avsky mot min pappas nya partner men jag accepterar självklart inte att mitt barn mobbas.

    Jag håller inte ens med dig att det skulle innebära att vara konsekvent att acceptera att ens barn blir slaget och inte gripa in eftersom man ogillar sin styvmor. Det är faktiskt en ganska bisarr tankegång. Tycker du verkligen så?
  • Regnig måndag
    Anonym (Hmm) skrev 2012-12-15 17:57:02 följande:
    Varför en person väljer att känna en sak istället för en annan, är ju baserat på hur mycket saker som helst. Jag väljer att nöja mig med att förklara att jag lägger skulden på "den andra". 

    Ur min synvinkel är det inte alls märkligt att barn och vuxna barn tar den förälderns parti som blir övergiven, i ts fall mamman. Som vuxen hade jag inte skyllt på någon förälder när jag tagit kraftigt avstånd mot min pappas nya kvinna.  Det verkar inte killarna heller göra. 
    jag vet att det finns hur många orsaker som helst, jag själv har ju brottats med exakt den här situationen.

    Därför blir jag väldigt nyfiken på varför du agerar som du gör. För att du inte är jag. För att vi har olika skäl.
    Nej, jag vet att du hade förlagt all skuld på den nya partnern, jag undrar varför?

    Jag tycker att det är oerhört märkligt att du inte ens försöker diskutera utan du argumenterar bara att få ha rätten med skuldförskjutningen. Skuldförskjutning är ju aldrig någonsin rätt oavsett vad det handlar om, däremot kan den vara förståelig. Men du säger ju bara "Jag vill bete mig illa. Punkt. Det hör inte till saken varför men jag har rätt att få bete mig illa"

    Jag tycker att det är märkligt att du ens deltar i diskussionen med det argumentet.

    Jag har inte betalt för att vara snäll!
  • Anonym (Hmm)
    Lilje skrev 2012-12-15 17:57:28 följande:
    Oskyldig är hon ju inte, om hon inlett en relation med en gift man.  Oavsett vilka sorgliga historier han berättade om sitt trasiga äktenskap, och frun som inte förstår honom, borde hon hållit sig undan tills han avklarat på hemmaplan.  Om han, som TS sa, flyttade direkt från frun till älskarinnan tror jag inte dom var 100% platoniska kompisar under dom två åren innan.

    Väljer man att hoppa på en gift man får man stå sitt kast när barnen ogillar en, det har dom all rätt till.
    Håller med!
  • Lilje
    Iam skrev 2012-12-15 17:55:41 följande:
    Nej, för du anser att det är ok för dig att mobba en annan människa om du tycker att den människan gjort dig illa. 
    Så.. om någon anser att ditt barn gjort den illa så är det alltså ok att ditt barn mobbas?

    Att du väljer att se det som en annan diskussion är för att du inte kan vara konsekvent i din åsikt utan att säga att det är ok att mobba ditt barn.  
    Om någon inte vill leka med mitt barn för dom tycker mitt barn har betett sig illa, kommer jag inte tvinga dom.  Snarare prata med min unge om det här med ursäkter, och, i vet, bjuda till lite.  Mobbning är en helt annan femma, men det här är inte mobbning. 

    Dom gillar inte personen, med all rätt, men tvingas umgås om dom vill få en relation till sin pappa.  Som den där fula hawaiiskjortan ens kille vägrar göra sig av med.  Ett ont man får stå ut med.  Det bästa är att blunda och hoppas det går bort av sig själva en dag.
  • Regnig måndag
    Lilje skrev 2012-12-15 17:57:28 följande:
    Oskyldig är hon ju inte, om hon inlett en relation med en gift man.  Oavsett vilka sorgliga historier han berättade om sitt trasiga äktenskap, och frun som inte förstår honom, borde hon hållit sig undan tills han avklarat på hemmaplan.  Om han, som TS sa, flyttade direkt från frun till älskarinnan tror jag inte dom var 100% platoniska kompisar under dom två åren innan.

    Väljer man att hoppa på en gift man får man stå sitt kast när barnen ogillar en, det har dom all rätt till.
    Vad är hon skyldig till?

    Har han något ansvar i det hela?
    Jag har inte betalt för att vara snäll!
  • Anonym (Hmm)
    Regnig måndag skrev 2012-12-15 18:03:11 följande:
    ...
    Jag tycker att det är oerhört märkligt att du inte ens försöker diskutera utan du argumenterar bara att få ha rätten med skuldförskjutningen. Skuldförskjutning är ju aldrig någonsin rätt oavsett vad det handlar om, däremot kan den vara förståelig. Men du säger ju bara "Jag vill bete mig illa. Punkt. Det hör inte till saken varför men jag har rätt att få bete mig illa"

    Jag tycker att det är märkligt att du ens deltar i diskussionen med det argumentet.

    Är det inte så vi agerar i de flesta fall? Via de känslor vi har, lite per automatik. Sätter man sig ner och analyserar hur man uppför sig - eller inte uppför sig - så hade man inte haft tid till annat. 

    När jag läste ts kände jag instinktivt för de tre killarna som inte ville leka med i styvmors bild av familjeidyllen Tomten är far till alla barnen. Jag tänkte efter hur jag hade agerat och kom fram till att jag hade aldrig accepterat denna kvinna och definitivt aldrig hennes försök att skapa en relation till mig och eftersom killarna inte heller  går med på detta känner hon sig utanför.  
  • Anonym (Hmm)
    Lilje skrev 2012-12-15 18:06:12 följande:
    Om någon inte vill leka med mitt barn för dom tycker mitt barn har betett sig illa, kommer jag inte tvinga dom.  Snarare prata med min unge om det här med ursäkter, och, i vet, bjuda till lite.  Mobbning är en helt annan femma, men det här är inte mobbning. 

    Dom gillar inte personen, med all rätt, men tvingas umgås om dom vill få en relation till sin pappa.  Som den där fula hawaiiskjortan ens kille vägrar göra sig av med.  Ett ont man får stå ut med.  Det bästa är att blunda och hoppas det går bort av sig själva en dag.

    Håller med igen!

    Varför tycker ni att detta är så provocerande? Vi gömmer oss inte bakom falska leenden utan står upp för vad vi känner för en person som i detta fallet representeras av ts .  
  • Lilje
    Regnig måndag skrev 2012-12-15 18:08:44 följande:
    Vad är hon skyldig till?

    Har han något ansvar i det hela?
    Vad tror du själv..?  Jag kan gärna stava ut det till dig i små ord, men det är ju rätt uppenbart var hon är skyldig till.  Det stod även i min post som du citerade.

    Visst har han ansvar, och det känns ju som han tar sitt ansvar, och försöker fixa relationen till sina söner.
  • Anonym (Hmm)
    Regnig måndag skrev 2012-12-15 18:08:44 följande:
    Vad är hon skyldig till?

    Har han något ansvar i det hela?
    Tittar jag utifrån på ett förhållande, håller jag naturligtvis med dig.

    Men jag utgår helt ifrån mina känslor som barnet i familjen. Då struntar jag i om min pappa eller min mamma har skuld i det spruckna förhållandet eller inte. Jag hade helt lagt skulden på nya partnern och tydligt visat detta men inte så att det stört min far utan till henne.
Svar på tråden Vuxna "styvbarn" hatar mig