Vuxna "styvbarn" hatar mig
Har själv varit i en situation med en styvmor som inledde sitt förhållande med min pappa medan han var gift. Jag har i princip ingen relation med dom längre på grund av en hel del svinigheter från deras sida, men under de tolv år jag umgicks med dom var jag alltid artig. Jag var i deras hem, och fast jag inte var där ofta eller stod någon av dom nära så betedde jag mig alltid väl. Och ärligt talat, de här "barnen" är över tjugo.
Sen har jag väldigt, väldigt svårt att förstå att de beter sig dåligt mot ts men är så trevliga mot pappan. Ts hade inga skyldigheter mot varken dom eller pappan, det var deras far som var gift och hade barn. HAN bär ansvaret gentemot sin familj. Jag hatar när man skyller otroheten på den nya kvinnan, är mannen verkligen så genomkorkad han inte kan ta sitt ansvar? Be dom förklara hur de kan förlåta sin pappa som var otrogen mot sin fru och lämnade sin familj, medan det är helt okej att vara otrevlig mot dig.
Personligen tycker jag att otrohet är riktigt svinigt, av båda partnerna, men att skylla på en part medan den andra går fri... nej.
