Hur tänker/tänkte du inför att skaffa barn med en som redan har barn?
Ja, hur tänker ni som är tillsammans med en som redan har barn... Och ni som har skaffat barn, med en som hade barn sen tidigare, hur tänkte ni kring allt?
Jag är tillsammans med en kille som har ett barn på 4 år. Jag och killen har varit tillsammans i 1 år. Jag är enormt barnkär och är utbildad förskollärare. Jag har länge längtat efter barn och tänker mycket på den dag jag får egna barn. Hur mysigt det kommer att vara med en stor gravidmage och allt.
MEN.... det gör så fruktansvärt ONT när jag tänker på att min kille redan har gått igenom allting. Nyheten om att bli pappa, känna första sparken utanpå magen, ultraljud, inhandling av alla bebisgrejer, haft sex tillsammans under graviditeten (den tanken gör sjukt ont), förlossningen, lyckan när barnet kom till världen o.s.v. ALLT det har han redan upplevt, men en annan tjej.
Jag vet att ingen graviditet är den andra lik, och att det är en upplevelse varje gång ett barn kommer till världen. Men ni måste ju ändå hålla med om att FÖRSTA gången man blir förälder är magisk och unik. Och det kommer han aldrig uppleva tillsammans med mig.
Hur tänker och känner ni andra? Hur gör man för att komma över de här fruktansvärt jobbiga tankarna. Jag är så ledsen just nu för att alla dessa tankar far runt i huvudet och vägrar försvinna.