Stegrande ponny

Ponnyn är inte röntgad men kollad av både veterinär, e- terapeut, och kollad i munnen. Sadeln är nyligen bytt, utprovad av professionell sadelutprovare. Får väl röntga också. Prövat olika bett, märker ingen skillnad merän att han verkar mer nöjd med gummibett. Tuggar och trivs liksom, därför har vi det nu. Anledningen till att vi inte försökt lämna tillbaka den tidigare är att det ofta går ett par veckor mellan gångerna och så tror man i sin enfald att det är det löst. Allra första gången han stegrade trodde vi att det var en tillfällighet och att det nog bara var för att ryttare o ponny inte känner varandra, sen att ponnyn hade ont och då har vi under dessa månader försökt lösa det på alla tänkbara sätt. Jag må vara dum men vi började med att leta orsaker hos oss själva och det tog ett tag innan vi fattade att detta troligen hänt förut. Just att han är så extremt rädd om öronen får mej att tro att han fått stryk där när han stegrar. Sen vill man inte riktigt tro att någon säljer en stegrande ponny till en dressyrintresserad tioåring. När ponnyn försöker stegra drivs han framåt och sonen försöker svänga MEN oftast bryr sig ponnyn inte om det och då lutar sig sonen fram och vrålar högt på honom. Då avbryter han oftast stegringen, men inte alltid. Sonen har grymt bra balans och sitter kvar fast ponnyn står rakt upp. Efter stegringen fortsätter han sen rida med spagettiben och tårarna sprutande. Som mamma är man ganska förtvivlad i det läget kan jag tala om. Snälla, innan du dömer, tänk efter om du skulle vilja att din tioåring utsattes för detta.

Vid vilka tillfällen är det den stegrar?

Ja, jag röstar för röntgen utredning i första hand. Kissing spines är tex mycket smärtsamt vi vissa rörelser och går inte att hitta vid en vanlig undersökning. Det är ju dock ganska kostsamma utredningar, så jag är helt med på att det inte är det första man börjar med.

Som fler andra skrivit ligger det oftast något fysiologiskt bakom ett sådant här beteende. En häst jag träffat på gjorde det för att han hade tänder liggandes under tandköttet. Varje gång man tog i bettet måste det ha gjort jätteont i munnen, men det var bara ibland han stegrade. 

En terapeut kan inte se utanpå vad det finns för skador i kotor och skelett inte Vetrinär heller, jag hade åkt till klinik med hästen och kollat igenom den ordentligt, kräv grundlig utredning av hela hästen. Det gäller att lära känna sin häst vad den reagerar på, hade ett sto som började snubbla bara och för mig var det ett täcken att de va något fel, visa sig att hon hade utvecklat artros i knät plus kotleden, hon finns dock bara på dom gröna ängarna nu :(

Hade en sån ponny jag med, vi drog omkull han några ggr när han stegrade och efter det NO more, han fatta väll till slut att det inte var uppskattat, Kunde väll hända om man red barnbacka, men inte alls högt, och max 1 gång när man skulle från stallet bara. Tycker inte ni ska slakta den! var bor ni? Jag har inte ridit på 1,5 år men kan ev tänka mig att försöka, Hur hög är han?

Tyvärr så är många väldigt oärliga när de säljer en häst. Själv rider jag inte med spö och använder inte spö vid longering. Vid visst markarbete använder jag carrot stick. Då jag köpte en av hästarna jag har (samma som har problem med nosrem på träns)  snackade vi ju allmänt med säljaren som man brukar så de visste att jag inte använder spö. Ca 6 veckor efter det att jag köpt hästen så höll vi på med markarbete med en tränare. Vi hade hållit på i 20 minuter, hästen var ju lugn och vänlig som vanligt. Så skulle tränaren visa något och tog upp en lång gren (påminde om longerspö) och gick fram till hästen. Vi var båda helt oförberedda på en häst som blev som totalt ombytt. Den var livrädd, stegrade sig mot instruktören och sparkade i luften helt frenetiskt med frambenen. Vi stod båda som förstenade, vad var det som just hände? Sedan tog jag grenen då för att se reaktionen, stackaren var helt livrädd, han stegrade sig inte mot mig men man såg ju klart och tydligt att han var utom sig. Nu valde jag ju att arbeta med honom och problemet men det tog många månader att komma dit vi är nu. Så tyvärr, man kan inte gardera sig mot oseriösa säljare.

En av våra kompisar köpte en häst ganska många mil bort från där de bor. De provred hästen 3 eller 4 gånger innan köp, den var ju lite het men det var allt. Så en helg då de inte kunde hämta hästen erbjöd sig säljaren att köra ner hästen till dem istället för att de hämtar. Ja, det var ju snällt, så de accepterade det. Väl hemma, efter någon vecka då de ville rida hästen, upptäckte de att den var helt omöjlig att sadla. Bara man kom i närheten med en sadel så blev den helt vild. Då som först tänkte de på att varje gång de skulle provrida så var ju hästen redan färdigsadlad. Transport ville den heller inte in i, var helt förstörd så fort man öppnade lämmen. Plus en massa andra hanteringsproblem. Det tog de år att komma tillrätta med många av problemen, vissa är inte helt borta men de har också upptäckt gamla läkta skador på hästen.

Så, jo, tyvärr, det finns folk till allt

Jag har haft en häst som stegrade sig i tid och otid. Otroligt obehagligt. Veterinärens råd var "rid inte där hon gör så". Min häst var kollad och okejad veterinärt, ändå visade det sig att det fanns tandproblem pga att det saknades TVÅ framtänder, hovbölder som skapat hålväggar och "magkatarr" Hon var dessutom otroligt känslig för hur ryttaren satt och spände minsta muskel.

När hon var helt frisk och trygg (alla hästar gjorde samma sak i rätt ordning osv, rutiner) var hon en dröm att rida. Minsta lilla kunde dock stegringarna komma. Och den som säger att hästen inte kan stegra i full fart har iofs rätt, men vissa hästar har en förmåga att tvärnita och resa sig på mindre än en halv sekund från full fart, DET är jäkligt obehagligt. Däremot kunde hon inte resa sig med böjd hals.  

När hon visade tendens till att resa sig (eller hunnit) så böjde jag halsen rejält åt ena hållet, vi pratar släppa ena tygeln och få nosen till stigbygeln samtidigt som inner skänkeln klämmer om. Snurra några varv, sen rida fram igen, minsta tendens och vi snurrade igen, andra hållet. Det tog inte alltför många gånger innan hon insåg att det var jäkligt jobbigt det där och det räckte att börja ställa lite åt sidan när hon visade tendenser för att hon skulle ge sig och fortsatte framåt istället. Där hade stegringarna som först varit en reaktion på att det gjorde ont och/eller var obehagligt blivit en vana att ta till när hon tröttnade på nåt eller det blev jobbigt.

Den hästen sålde jag sen och hon är inte riden mer sen dess och har haft ett helt annat liv utan den stress hon kände av att bo i stall som inte hade samma rutiner dag ut och dag in.

Det jag försökte komma fram till är nog att det går säkert att få bukt med bara ni är säkra, HELT bombsäkra på att hästen är helt ok överallt. Det kommer ta tid och är jobbigt. Fråga er själva om det är det ni vill eller om det inte är läge att släppa hästen och köpa en som mår bra och fungerar. Livet och särskillt ponnytiden är för kort och viktigt för att lägga ner tid på hästar man inte fungerar med. 

Fick några tankar efter att ha läst inlägget vet inte om det är något vettigt men,men :)
Funderade hur frekvent är stegrandet? Går stegrandet att sätta i samband med något?
Stegrar den någon gång under tömkörningen?
Min ponny protesterar om han blir uttråkad dock sällan med att stegra men med andra saker som att bocka vägra gå eller gå ditt han vill om det är någon yngre ryttare på han, dock blivit mycket bättre efter mycket vuxen träning :) och att han fått tydliga gränser och en annan lust till livet.
Jag red ett russ ibland och han var en super snäll ponny men i galoppen började han bocka och hålla på och oftast åkte han ägare av då, så där av red jag han emellanåt och när jag inte åkte av så kände jag att något var fel han började bromsa och gick i otakt och vi fick han upp kollad av en equiteraput som hittade en låsning i SI-leden och någon annanstans och efter de upphörde allt bockande och krångel, han blev den super ponny han var.
Men eran verkar ju vara fräsch, kom bara på en tanke blir han ofokuserad innan stegringarna? eller kommer det bar pang?, red nämligen ett travar sto som sprang dåligt på banan så hon fick semester från travet ett tag och hon reste sig och höll på och söka saker att reagera för så fort hon inte fokuserade på vad jag ville... och när hon lyssnade enbart på vad jag ville gick hon som en klocka och lärde sig allt eftersom att fokusera på träningen och finna ro i det.
 

Tycker INTE du skall ta till dig av det rådet TS.

Tycker också du skall luska lite i hästens bakgrund, fd tränare, fd stallplatser, bloggar osv. Ibland kan man få fram mycket om en häst bara genom att googla på namnet.

Min stora häst var lite sådan som du beskriver er ponny, dock satt problemen i munnen dock krävdes det att flera experter tittat på henne då veterinären bara raspat lite lätt och var nöjd med resultatet men efter lite envishet visade det sig dels att det var ganska stora problem i munnen på henne samt att hon tidigare gått på ridskola med sina problem inspänd hårt med en jättekort martingal med karbinhakar från ringarna till bettet, ägaren som haft henne före mig var egentligen livrädd för henne.

Hur som helst fortsatte ju problematiken eftersom det var ett invant betende och hästen fortfarande var rädd, men kortfattat så var det minst sagt ett jäkla jobb att få bort betende eftersom det satt så djupt rotat , tror det tog ett par år innan betendet slutade helt i någon situation.

Det som fungerade bäst var att skolrida, hela tiden, bla jobbade vi massor med tempoväxlingar även vid uteritt, trav-5 steg galopp, trav-skritt osv osv SKITRÅKIGT tyckte jag som tonåring som ju också ville "busrida" men det fungerade, hon fortsatte alltså sin "stegringskarriär" med att stegra så fort något var tråkigt eller hon fick för mycket utrymme för egna idér, höll man henne sysselsatt, gjorde mycket när man red så hon hela tiden var alert så fungerade det bra. Kan tillägga att jag ägde hästen i 13 år och efter några år var hon hur stabil som helst och stegrandet försvann helt.  

Tycker förövrigt Siamesia gett jättebra råd.

Ang barnen och ponnyn blir jag lite tveksam, känns inte riktigt schysst att de skall bli så rädda för ponnyn, ridning skall ju bara vara kul när man är så ung, inte vara tårar, rädsla och besvikelse.     

du skriver även att
 "Alla är överens om att ponnyn helt enkelt tar till detta när det blir för jobbigt eller om den inte får som den vill."
kan pressen och kraven helt enkelt blivit för stor på ponnyn?

Tänkte också på det, alt att ponnyn faktiskt lärt sig att det är en "bra grej" att stegra, för då slipper man jobba och ridningen avbryts. Såna finns också även om man ju inte skall utesluta smärta.

Tack för många och engagerade svar. Vi har verkligen letat och letat efter situationer som utlöser det hela och inte riktigt kommit fram till något merän att det kan hända när ponnyn och ryttaren har olika idéer om vad som ska ske. När då ryttaren står på sig och fortsätter kräva så ställer han sig rakt upp. Kan också tvärnita, tokspringa eller köra ner huvudet så att ryttaren kommer ur balans. Han är rätt påhittig när det gäller att komma undan. Det mesta kan vi stå ut med men inte stegringar. Det har varit otroligt jobbiga veckor där jag kämpat med många jobbiga känslor. Sonen har ihärdigt fortsatt arbeta med ponnyn och jag har emellanåt varit rädd så jag gråtit. Jag är inte på något sätt rädd för ponnyn, han är ljuvlig, utan rädd att han ska slå över och krossa sonen. Hade ju bestämt att aldrig sätta mitt barn på ponnyn igen men gör det ändå. Tur att det finns proffsiga tränare som kan hantera både mammor, barn och hästar. Har nu kontakt med förra ägaren som är ganska övertygad om att det är ett beteendeproblem. Vi har tillsammans kommit fram till att ponnyn helt enkelt inte trivs med den typ av arbete som den är satt att utföra här. Här är kraven högre och det passar inte honom. På förra stället reds han lite slappare, hoppade nån tävling då och då och hade det helt enkelt ganska skönt. Hos oss är det andra krav och förväntningar då sonen är tävlingsinriktad och en riktig arbetsmyra med ambitioner inom både hopp och dressyr. Vi var ganska tydliga med det när vi köpte honom men ändå blev det fel. Det är en underbar liten ponny som förtjänar kloka människor som tar hand om honom och ett arbete som han trivs med. Därför har de gamla ägarna fått hem honom till sig ett tag och ska se om de kan hjälpa till. Förhoppningsvis hittar vi gemensamt ett nytt hem till ponnyn hos någon som kan rida honom på ett sätt som passar honom.

klokt beslut!
och vad bra att ni kunde samarbeta med de tidigare ägarna utan att det prestige i saken.
att ni alla såg till ponnyns bästa var bra gjort

och den lilla ryttarens bästa också förstås!

Bra lösning för alla parter.

Något att tänka till en annan gång. När ryttaren vill något annat än hästen, får hästen någonstans att ta vägen utom uppåt? Att hålla och driva (för att hålla koll och parera osv) och inte ge hänsten någon väg ut utom uppåt så tar ju hästen den vägen.